Carl Christian Halling

Halling, Carl Christian, f 8 sept 1790 i Malmö (S:t Petri), d 7 nov 1851 där (ibid). Föräldrar: tullöverinspektoren Pehr H o Anna Margaretha Bissmark. Inskr vid LU 17 febr 02, examen theologicum ht 03, extra biträde vid Malmöhus läns landskansli 05, landskanslist, tjänstg hos häradskrivaren i Ö o V Göinge, tf landssekr 10 o 11, v magistratssekr i Malmö 2 maj 12—18, stadsaktuarie där 4 maj 12, landssekns n h o v 17 dec 12, rådman i Malmö 31 aug 18, bokförare i Malmö sparbank 24—47, led av borgarståndet 34—35, 40—41 o 50—51 (v talman 40—41 o 50—51), led av direktionen för Malmö lånekontor 39, tf borgmästare i Malmö 39—46, borgmästare 17 okt 46, v ordf i styr för Malmö sparbank 46—51.

G 12 nov 23 i Malmö (Caroli) m Helena Margareta Lundberg, f 12 sept 05 i Fjärestad (Malm), d 23 maj 77 i Malmö (S:t Petri), dtr till kronofogden Christian L o Gustava Carolina Centerwall.

H började sina studier mycket tidigt och hade redan vid tretton års ålder avlagt teologisk preliminärexamen. Dock nödgades han själv senare konstatera, att han »kommit för bittida till akademien». Ämbetsmannens bana blev därför hans utan ytterligare examina. Redan vid tjugo års ålder erhöll han förordnanden som landssekreterare. Den landssekreteraretitel h c han tillades, då han lämnade landskansliet i Malmö, använde han sedan med förkärlek under sin följande bana. Från våren 1812 var han oavbrutet under nära fyra decennier i Malmö stads tjänst. Tjugoåttaårig utsågs han nästan enhälligt till rådman efter att flera år ha varit tf ledamot av magistraten.

På riksgäldskontorets vägnar ingick H i den tremannakommitté som handhade den långa och besvärliga utredningen av den kraschade Malmö diskonts invecklade affärer. Malmö sparbank, en i motsats till diskonten sund och samhällsnyttig penninginrättning, räknade honom som en av sina stiftare. Banken var under arton år från starten 1824 inrymd i H:s gård vid hörnet av Kalende- och Kompanigatorna, och han var som bankens länge ende ständige tjänsteman dess verklige ledare, tills han som borgmästare lämnade bokförarposten och blev styrelsens v ordförande. Han var även verksam inom Riksbankens likaledes 1824 upprättade malmöfilial och arbetade energiskt och initiativrikt i den 1828 grundade Skånska brandförsäkringsinrättningen. Inom kommunalförvaltningen ägnade H inte minst fattigvårdsdirektionen sina krafter; hans insatser som sundhetsnämndens ordförande vid koleraepidemin 1850 belönades med en k medalj. Överhuvud var hans intressen i högre grad riktade mot praktisk, administrativ verksamhet än mot uppgiften som domare, för vilken han saknade akademisk utbildning. Att han var allmänt aktad och uppburen i sin hemstad kom till uttryck inte minst, då han enhälligt kallades till borgmästare efter H A Falkman.

Till verksamhet på det rikspolitiska planet övergick H, sedan han valts att representera Malmö vid 1834—35 års riksdag. Han gjorde sig känd som flitig motionär och debattör och placerades i bevillningsutskottet och i 1834 års stora tullkommitté. Hans inställning var liberal, i synnerhet i näringspolitiska frågor. Vid sina båda följande riksdagar, 1840—41 och 1850—51, utsågs han till borgarståndets v talman. Enligt sedermera ärkebiskopen H Reuterdahl skulle han ha varit påtänkt som ordinarie talman 1850 men fallit igenom, då han betraktades som »för liberal för de konservativa och för konservativ för de liberala». Bl a ansågs han av de senare ha komprometterat sig genom att ta emot såväl Vasa- som Nordstjärneorden. Den konservative prosten Christian Stenhammar karakteriserar H som en »dubbel man, som insinuerat sig hos regeringen, under det han bland sitt stånd spelar en liberal roll».

För eftervärlden lever H främst genom sina Minnen som enligt hans egen uppgift påbörjades först 1848 och omspänner åren 1799—1824. I dessa ger han en initierad och detaljrik skildring av händelserna i staden och provinsen. Framställningen är ofta väldokumenterad, som följd av hans omedelbara tillgång till väsentligt källmaterial, men inslag finns också av dagsaktuellt skvaller. I alla händelser ger de en omistlig bakgrund till en betydelsefull period i den lokala historien. Bland händelser som mera utförligt behandlas kan nämnas kungafamiljens vistelse i Malmö vintern 1806—07, allmogeupproret 1811 och Malmödiskontens fall 1817.