Hans Aron Falkman

4. Hans Aron Falkman, bror till F. 3, f. 7 febr. 1776 i Malmö (Caroli), d. 9 april 1846 på Krapperup, Brunnby sn (Malm.). Student vid Lunds univ. 16 nov. 1789; jur. ex. där 11 dec. 1792; auskultant vid Malmö rådhusrätt 27 maj 1793; e. o. kanslist i Justitierevisionsexpeditionen 8 okt. 1794; auskultant i Svea hovrätt 19 dec. s. å.; vice notarie i hovrätten 11 febr. 1795; aktör i Kanslirätten 25 april 1797; avsked som aktör med advokatfiskals namn 13 okt. 1802; rådman i Malmö s. å. (vald 1 sept., installerad 28 okt., fullmakt trol. redan 25 okt.); tf. borgmästare där för kortare tider 10 mars 1812, 6 jan. 1815, 30 maj 1816 och 29 sept. 1818; borgmästare där 14 dec. 1819 (installerad 4 febr. 1820); lagmans namn, heder och värdighet 5 nov. 1821; revisor av bankodiskontverkets förvaltning och räkenskaper 18 dec. 1824; riksdagsman för Malmö i borgarståndet 1809–10, 1810 (urt.), 1817–18, 1823 och 1828—30 (led. bl. a. i bankoutskottet och i särskilda utskottet 1809–10, i konstitutionsutskottet 1810 (urt.), 1817–18, 1823, 1828–30, i särskilda utskottet nr 1 1810 (urt.), i hemliga utskottet 1828–30). – RNO 1830.

G. 6 juli 1804 i Malmö (Petri) m. sin styvbrors dotter Margaretha Suell, f. 25 maj 1785 där (ibid.), d. 3 aug. 1805 där (Caroli), dotter av handlanden och kommerserådet Frans Suell och Anna Catharina af Trolle.

Hans Aron F. erhöll först privat undervisning och visade goda studieanlag, ej minst för språk. Efter juridisk examen i Lund tjänstgjorde han några år i olika ämbetsverk i huvudstaden, men valdes sept. 1802 till rådman i Malmö efter sin fader. Liksom denne hade han flerfaldiga gånger förordnande som borgmästare. Han äktade 1804 sin styvbror Frans Suells dotter Margaretha. Hon avled emellertid redan aug. följande år, efter att ha givit livet åt deras enda barn Louise F. (senare g. m. överjägmästaren J. J. Sjöcrona). Det heter om F., att änklingens »sorg var nästan gränslös, han använde religionens hela kraft för att bevara förståndet; han förmådde icke följa den älskade till graven. Sorgen förvandlade färgen på hans huvudhår, så att de inom ganska kort tid blevo en silverkrona på hans hjässa» (Malmö-slägten Falkman). Hans hälsa var sedan ofta vacklande.

Från och med 1809 satt F. länge som Malmö stads representant i borgarståndet, den tredje av samma släkt. Malmö diskontverks fall och F:s broders (F. 3) öde därvid (se ovan s. 271) måste djupt ha upprört Hans Aron F., vars svärfar ju också starkt engagerat sig för att hjälpa diskonten. Under denna ekonomiskt olyckliga tid för Malmö har F. haft även andra bekymmer, t. ex. då hans svåger A. J. Münter fick gå i konkurs 1811. Att intet av detta kom att belasta F. själv ser man ej blott av de upprepade riksdagsuppdragen. Under borgmästaren, kommerserådet C. M. Nordlindhs frånvaro vid riksdagen 1812, 1815 och 1816 satt F. som tf. borgmästare, likaså från sept. 1818, då Nordlindh på grund av diskontkrisen var suspenderad. När F. hösten 1817, jämte L. I. Bager, av staden valdes till riksdagsman, låg, skriver C. C. Halling (s. 173) i sina tryckta Minnen, däri en dubbel uppmärksamhet mot F.: »man ville ej förbigå honom och med detsamma lämna honom ett tillfälle att komma ifrån åsynen av allt det lidande brödrens olycka skulle framkalla». Sedan Nordlindh genom dom i mars 1819 avsatts, var platsen ledig, och i sept. s. å. valdes F. med stor majoritet till hans efterträdare, fick fullmakt i december, installerades febr. 1820 och fick följande år lagmans namn. Hans efterträdare C. C. Halling framhåller i sina dagboksanteckningar (4 febr. 1820), att F. ej intrigerat det minsta för att komma åt tjänsten och att »renare uppsåt aldrig bott inom ett ämbets[manna]bröst». I sina tryckta Minnen har Halling följande karakteristik (s. 209) av F.: han »var utrustad med ett aktningsbjudande yttre, en ytterst allvarlig, redbar och noggrann ämbetsman; han hade från ungdomen njutit en vårdad uppfostran, besatt en särdeles humanistisk bildning, finhet i umgänget och utmärkt representationsförmåga, men saknade värma, drift och kraft uti vilja och beslut... Han hade säkert med heder försvarat en plats i en högre överrätt, där han med mera lugn och eftertanke fått tillfälle att begagna sina icke ringa insikter.» Minnestalaren vid hans grav (A. P. Gullander) talar om F:s välbildade ansikte och öppna, vänliga blick. Gullander karakteriserar F. som riksdagsman genom det negativa uttalandet, att han var »ingen oupphörlig motionär», icke heller någon stor offentlig talare, men sansad, överlagd, lugn, ibland sarkastisk. Emellertid skymtar F. på ej så få ställen i Fahlbecks riksdagshistoria, vilket visar, att han ej varit overksam. Gullander betonar F:s litterära smak – han läste gärna svensk skönlitteratur – påpekar, att han studerade Code Napoléon och att han samarbetade med riddarhussekreteraren A. G. Silverstolpe för en svensk grammatik med »konsekventare stavningslära» än den allmänt antagna. F. fick 1839 slaganfall, förnyat 1841, och levde sedan de sista åren hos sin dotter fru Sjöcrona och sin måg på Krapperup, där han dog 1846. Han gravsattes i Malmö, och malmöborna höllo minnesfest honom å Knutssalen.