Ivar E Hedenblad

Hedenblad, Ivar Eggert, f 27 juli 1851 i Torsång (Kopp), d 16 juni 1909 i Uppsala. Föräldrar: kaptenen Carl Reinhold H o Gunborg Mathilda Fahlström. Mogenhetsex i Strängnäs 28 april 71, inskr vid UU ht 71, led för Uppsala studentkårs allm sångfören febr 75–02 o från 07, FK 25 maj 78, musikstudier i Uppsala 79, studerade kontrapunkt o komposition i Leipzig somrarna 80, 81 o 83, dirigent för OD o Filharmoniska sällsk i Uppsala 80, tf director musices vid UU april 80, ord okt 81, dirigent för Filharmoniska sällsk i Sthlm 95–97, tf lär i musikhist o estetik vid Musikkonservatoriet i Sthlm 95–96 o 01–02, domkyrkoorganist i Uppsala från 02. — Litt et art 78, LMA 88, stormästare i sällsk SHT 97–02, 06–09. – Ogift.

Ivar H påbörjade sin skolgång i Sthlm, dit modern såsom änka hade flyttat från Dalarna. Av sin kusin, Norman-eleven Helène de Ron fick han pianolektioner, som lade grunden till hans musikaliska utveckling. I Strängnäs, där H tillbringade gymnasieåren, ägnade han sig ivrigt åt musik i olika former men övervägde snarare att bli präst än musiker. Efter studentexamen 1871 började han läsa humaniora i Uppsala. Redan under sitt första år i staden blev han Södermanland-Nerikes nations musikanförare. Tre år senare, i febr 1875, valdes den 23-årige H till ledare för Allmänna Sången (Uppsala studentkårs allmänna sångförening), som vid denna tid brukade hämta sina anförare ur körens egna led. H fortsatte med några få års avbrott att leda denna kör på över 200 man ända till sin död. Redan på sommaren 1875 fick han sitt elddop som dess ledare vid det nordiska studentmötet i Uppsala. Året därpå ledde han sin första utländska sångarfärd, vilken 1878 följdes av den berömda resan till Paris, där Arpi tolv år tidigare vunnit Uppsala-sångens första internationella seger. H:s framgång blev inte mindre. Efter hemkomsten belönades han med medaljen Litteris et artibus. Strax före Parisfärden hade H avlagt fil kand-examen. Vid sidan av sina musikaliska aktiviteter fortsatte han därefter sina studier i estetikens historia för C R Nyblom, med vilken H i skilda sammanhang kom att idka ett nära samarbete.

1879 föreslog musikförläggaren Hirsch, att H skulle redigera en samling av 100 manskörssånger. Fyra år senare utkom denna samling, kallad Studentsången, som därefter utökades med ytterligare tre delar. Ett urval ur Studentsången ingick i den av H planerade, posthumt utgivna samlingen Sångarförbundet. Dessa mycket spridda utgåvor blev normerande för sv manskörssång under flera decennier. Genom dem har t ex »Sjung om studentens lyckliga dag» och Geijers »Stilla skuggor» blivit allmänt kända i versioner, som på väsentliga punkter avviker från originalen.

När UU:s director musices J A Josephson hade avlidit i mars 1880, blev H trots sin bristfälliga fackmusikaliska utbildning förordnad att uppehålla tjänsten. Sedan han i ett och halvt års tid framgångsrikt hade skött detta uppdrag och dessutom under de båda sommaruppehållen meriterat sig genom musikstudier i Leipzig blev han på Nybloms förord utnämnd till Josephsons efterträdare. Från denne övertog han också ledarskapet för Filharmoniska sällskapet och Sångsällskapet OD. Härigenom kom H att för tre årtionden framåt bli den helt dominerande kraften inom Uppsala musikliv.

H:s viktigaste insats för Akademiska kapellet var skapandet av universitetets orkesterfond, som skulle befrämja kapellets utveckling till en övervägande av yrkesmusiker sammansatt orkester. Medan företrädaren i sina till tjänsten hörande föreläsningar behandlat musikhistorien, ägnade H sin undervisning åt form och harmonilära, kontrapunkt etc. För de blivande prästerna gav han en kurs i liturgisk sång, varvid han enligt vad bevarade anteckningar visar kunde bygga på egna, historiska forskningar i det sv källmaterialet. — Som lärare i musikens historia och estetik var han under några perioder anlitad av Musikkonservatoriet i Sthlm.

Filharmoniska sällskapets arbete var främst inriktat på framföranden tillsammans med Akademiska kapellet av större kompositioner för kör och orkester. Genom H introducerades flera utländska verk, bl a Kiels Christus, i Sverige. Det sv uruppförandet under H:s ledning av Schütz' Matteus-passion i Uppsala domkyrka långfredagen 1908 är särskilt värt att nämnas. Mycket omtalat blev det halvt sceniska framförandet av Bruchs Gustaf Adolf 6 nov s å. Kören medverkade regelbundet i de kantater som H komponerade för vissa akademiska högtidligheter. — Under ett par år ledde H dessutom Filharmoniska sällskapet i Sthlm.

Med elitkören OD inövade H både orkesterbeledsagade verk och en konsertmässig a cappella-repertoar. Den senare kom bl a till användning vid körens på 1890-talet inledda sångarfärder. Med sina triumfartade konsertframgångar t ex i Helsingfors och S:t Petersburg 1894, Berlin 1898, Paris 1900, Kristiania 1903, Wien och Budapest 1905 och Lxmdon 1907 bidrog H verksamt till att göra sv tonkonst känd utomlands. Med OD gjorde H även grammofoninspelningar (1907).

H var väl medveten om manskörssångens begränsade musikaliska värde men fäste stort avseende vid dess sociala och fosterländska betydelse. Detta var bakgrunden till hans idé om ett allmänt sv sångarförbund. Det första steget till förverkligandet av denna idé togs vid den av H ledda musikfesten i Sthlm 1897. Hans i dessa och andra sammanhang framträdande organisatoriska talang gjorde honom bl a till en stark kandidat för operachefsbefattningen 1908.

Som tonsättare och orkesterdirigent hade H svårt att vinna erkännande utanför Uppsala. En stor del av hans produktion utgörs av tillfällighetsverk för universitetet, OD och Samfundet SHT. Mest positivt mottagna blev ett par av hans manskvartetter, I gamla Svealand och Venetiansk visa. Överhuvudtaget var det på manskörssångens område som H:s egenskaper bäst kom till sin rätt. Där gjorde han också sin mest bestående insats.