Herkepæus, släkt

Herkepæus (Herkepä, Herkepé), två av Finlands mest utbredda prästsläkter, sannolikt av gemensamt ursprung o härstammande från Härkäpää i Pernå (Nylands län). Deras genealogi har endast delvis kunnat utredas.

Den äldste kände med namnet var Erik Herkepä (d 1578), som efter studier i Rostock o Wittenberg blev magister o var rektor för Åbo skola 1555—59 o 1562—68 samt biskop i Viborg 1568—78. Under 1600-talet var personer med namnet H i flera generationer präster i Hauho (Tavastehus län). Flera av dessa förde liksom andra personer, som torde ha hört till samma släkt, i sina sigill (Ruuth) ett sk talande vapen, grundat på att det finska ordet härkäpää betyder tjurskalle. I ett latinskt tal 1654 nämnes Erik Herkepä bland Hauho-släktens förfäder.

Till den andra släkten H hörde under detta sekel flera generationer av präster i Taipalsaari (Viborgs län). Kh där Laurentius H (d 1673) blev far till Petrus H, som var kh i Pielisjärvi (Kuopio län) från 1689. Denne blev far till advokatfiskalen i kommerskollegiet Christian H (d 1736).

Petrus H:s bror kh Andreas H (d 1705) i Pälkjärvi (Kuopio län) blev far till Per H (1691—1764). Denne uppger (bef:akter 1725), att han blivit tillfångatagen av ryssarna tillsammans med fadern kort före dennes död. Efter frigivningen ur fångenskapen 1722 var han 1722—23 mönsterskrivare vid det i Åbo län indelta livdragonregementet, från 1726 borgmästare i Enköping o från 1737 justitieborgmästare i Uppsala. Redan Linné kallade H en »ovettig karl». Den moderna forskningens genomgång av arkivalier har resulterat i karakteristiken »monomant prestigehungrig, härsklysten, trätgirig o oresonlig» (Petré). Särskilt har observerats hans osämja med andra medlemmar av magistraten i Uppsala o med universitetet. Efter att ha varit riksdagsman 1731 o 1740—41 angavs H 1741 för att på allmän rådstuga ha fört anstötligt tal om hattpartiet. En kommission (R 5624, RA) tillsattes, som dömde honom till tre veckors fängelse på vatten o bröd o avbön samt underställde ständerna frågan om han åter skulle få bli riksdagsman. Ständerna efterskänkte emellertid fängelsestraffet, o redan två år senare förklarades H även valbar till riksdagsman. Han representerade därefter Uppsala vid alla riksdagar 1746—62. 1752 fick H 4000 dlr smt i skadestånd för sina vedermödor 1741.

Per H:s son Anders Gottlieb H (f 1728, ej 1729; d 1787) stiftade Tankebyggarorden tillsammans med C F Eckleff (bd 12) 1753 o publicerade flera dikter i dess publikationer. Han var borgmästare i Nådendal 1764 —80 o riksdagsman 1765—79. Dennes son handlanden Petter Mattias H (1762—99) i Torneå blev far till guldsmeden o rådmannen Anders Gottlieb H (1794—1867) i Norrtälje.

En annan son till Per H, postmästaren vid Strömsholm i Kolbäck (Vm) Erik Johan H (1738—1808), blev far till postmästaren i Kalmar major Per Olof Herkepé (1772— 1855) o postinspektoren vid Strömsholm major Birger Johan Herkepé (1787—1858). P O H var en av de officerare som bevakade den fängslade Gustav IV Adolf efter statskuppen 1809. Kort därpå följde han sin hustrus broder J G de la Grange (bd 11) på dennes resa till Tyskland med brev till marskalk Bernadotte men hemsändes, då de la Grange fortsatte till Napoleon. I dec 1809 ingick han i den svit som ledsagade den avsatte konungen på resan till Tyskland. Hans son Olof Georg August Herkepé (1817—70) deltog 1849 i dansk tjänst i blockaden av Stettin o avancerade sedan i sv tjänst till kommendör 1866. 1867 blev han chef för den nyinrättade Sjökrigsskolan.