K Harald Giertz

Giertz, Knut Harald, f 26 nov 1876 i Sthlm (Kungsh), d 3 jan 1950 i Botkyrka (Sth). Föräldrar: fabrikören Johan Bernhard G o Augusta Carolina Deyenberg. Mogenhetsex vid Linköpings h a l 10 juni 95, inskr vid UU 5 sept 95, med fil ex 15 sept 96, MK 14 sept 00, eo amanuens vid Akad sjukhusets kirurg avd 03 o 04–05 o vid dess oftalmiatriska klinik 06, ML 3 sept 04, underkirurg vid Akad sjukhuset 1 jan 07–15 sept 09, disp 21 maj 09, MD 27 maj 09, doc i kirurgi 18 okt 09–20 nov 11, allt i Uppsala, tf lasarettsläk i Sundsvall 10, i Umeå 10–11, överläk vid Västerbottens läns s lasarett i Umeå 19 okt 11–31 aug 21, dess styresman 15–21, överläk o styresman vid Sthlms läns centrallasarett i Stocksund 1 sept 21–31 jan 28, landstingsman 27–30, överläk vid kirurg avd 2 vid Sabbatsbergs sjukhus 1 febr 28–nov 41, prof:s namn 23 sept 38.

G 26 okt 03 i Sthlm (Hedv El) m Anna Ericsson, f 6 sept 81 där (ibid), d 12 jan 67 i Djursholm, dtr till direktören Lars Magnus E (bd 14) o Hilda Carolina Simonsson.

Knut Harald G lärde kirurgi i Uppsala hos K G Lennander. I sin doktorsavhandling redogjorde han för Uppsala-klinikens material av blindtarmsinflammationer, en huvudfråga inom den vid denna tid framväxande bukkirurgin. Långsamt accepterades kirurgernas uppfattning om värdet av tidig operation vid denna sjukdom. 1936 visade G i siffror vad denna tidigoperation betytt i minskad dödlighet.

Omkring 1910 ingick operationer i bukhålan i kirurgisk rutin. Däremot var bröstorganen ej tillgängliga för kirurgerna. Problemet var att kunna upprätthålla andning och blodcirkulation under operationen. För att inte lungan skall sjunka ihop, när lungsäcken öppnas, måste lufttrycket i inandningsluften vara högre än i operationssåret. För detta ändamål hade man konstruerat olika under- och övertryckskammare. G besökte 1912 kliniker i Tyskland och Schweiz, där lungkirurgi utövades. Han konstruerade sedan och lät bygga en undertryckskammare på Umeå lasarett. G:s kammare var rymligare än den på kontinenten vanligen använda Sauerbruchs kammare. För att studera frågan om lungoperationer tog G ledigt från sin tjänst under år 1914 samt första halvåret 1916 och ägnade sig åt djurexperiment på Karolinska institutets fysiologiska institution. Där sysslade flera forskare med andningsfysiologi. G fann att den gängse tryckdifferensandningen var ineffektiv. Konstgjord andning genom att under inandningsfasen blåsa in luft genom luftstrupen och ge fri passage för utandningsluften gav däremot god ventilation och ostörd blodcirkulation. G: s iakttagelser har varit grundläggande och i samarbete med P Frenckner och G Crafoord samt ingenjör E Anderson hos AGA konstruerades på 1930-talet narkos- och andningsapparater, vilka gjorde lungoperationer möjliga och säkra. Genom operationer på djur utarbetade G en lämplig teknik för lungoperationer. Han blev pioniär för lungkirurgin i Skandinavien, liksom hans lärjunge C Crafoord senare blev föregångsman inom hjärtkirurgin.

Intresset för bröstkirurgi odlade G vid sidan av ett intensivt arbete som lasarettsläkare vid odelat lasarett till 1921 och därefter som överläkare vid allmänkirurgisk klinik. G anlitades som sakkunnig vid planering av sjukvården i olika landstingsområden. Lasaretten stod då under kirurgisk ledning men skulle nu delas i en kirurgisk, en intern-medicinsk och en röntgenologisk avdelning. Behovet av andra specialiteter sökte man fylla genom samarbete med den militära sjukvården. Med frejdig energi och grundlighet löste G alla sina arbetsuppgifter. Han var en plikt- och samvetsmänniska med en lycklig tro på sin egen duglighet, en subjektiv, temperamentsfull och färgstark man, som hade sin bestämda åsikt om hur allt borde vara.

Vid mitten av 1930-talet genomgick G en andlig kris och blev aktiv i Oxfordgrupprörelsen. Han fördes in på studiet av de andliga faktorernas betydelse för hälsan och hälsans återvinnande och arbetade för S:t Lukas-stiftelsen. Med stor intensitet prisade han den kristna människans religiösa upplevelser och inställning till omvärlden.