Jacob Gyllenborg

1 Gyllenborg, Jacob, före adl Wolimhaus, f 7 mars 1648 i Uppsala, d 11 mars 1701 i Sthlm, bisatt där (Nik), begr i Uppsala domkyrka. Föräldrar: apotekaren Simon Wolimhaus o Catharina Andersdtr Brandt. Inskr vid UU sept 59, kommissarie vid kammarrevisionen 2 nov 74, assessor där 22 dec 76, adjung till generalmajor L J Wittenbergs kommission ang Östergötlands o Smålands kavallerireg: en 17 okt 77, led av kommissionen till Östergötland o Södermanland 25 resp 26 okt 77, led av kommissionen till Uppland o Västmanland 7 maj 78, led av kommissionen till Närke o Värmland 3 aug 78, adjung till riksskattmästare Sten Bielkes kommission till Kopparberg o Bergslagen (tillsatt 3 dec 78) 79, led av kommissionen för likviderande av Joel Gripenstiernas o hans bröder Daniel o Nils Gripenmarcks räkenskaper 22 juli 80, adl 20 sept 80, led av reduktionskommissionen 9 dec 80 o av likvidationskommissionen 16 febr 81, actor causae vid stora kommissionen 20 maj 81, direktor i kammarrevisionen 13 dec 81, actor causae vid likvidationskommissionen över stora kommissionens domar ang kollegierna 1 juni 82, led av indelningskommissionen i Uppland 10 jan 83 o av reduktionskommissionen i Uppland med Eskilstuna, Gripsholms o Svartsjö län 18 april 83, kammarråd 8 sept 85, president i likvidationskommissionen sept 85, som kammarråd led (efter att ha frånträtt uppdraget som actor causae) av likvidationskommissionen över stora kommissionens domar angående kollegierna maj 87, led av kommissionen till överseende av actorum causae förrättningar 8 maj 87, kvarstod efter de två sistnämnda kommissionernas fören 7 dec 87 som led av den sammanslagna kommissionen intill dess upplösn 6 juni 00, direktor i reduktionsdeputationen 17 dec 87, led av kammarkommissionen vid behandl av observationsräkenskaperna över amiralitetet o kammarkollegiet 23 jan 88, landsh i Sthlms o Uppsala län 15 mars 89, frih 17 mars 89, lantmarskalk vid riksdagen i Sthlm 93 (utn 30 okt), k råd o greve 22 aug 95, led av defensionskommissionen 7 april 00. Led av ridderskapet o adeln vid riksdagarna 80, 82—83, 86, 89 o 93.

G 75 m Anna Catharina Thegner, f 23, dp 25 april 57 i Sthlm (Nik), d 12 maj 26 på Venngarns kungsgård, S:t Olof (Sth), dtr till landsh frih Olof T o Catharina Gerdes.

Efter avslutade »grundeliga studier och nyttiga utländska resor» (von Stiernman) kallades G 1674 — därvid åberopades även de goda kunskaper han dessförinnan förvärvat »uti räkningar och andra handlingar, som under vårt Kammarkollegii disposition och försorg höra» — till kommissarie och två år senare till assessor utom stat i kammarrevisionen. På grund av tjänstens extra ordinarie karaktär deltog G emellertid endast sparsamt i verkets ordinarie rutinarbeten. I stället anförtrodde kammarkollegiet honom 1677—80 flera viktiga kommissionsuppdrag, »som andra sig undandragit». Adjungerad till generalmajor Wittenbergs kommission var G okt—dec 1677 sysselsatt med rekrytering av soldater till Östergötlands och Smålands regementen till häst samt revision av dessas ryttarhemman. Samtidigt uppdrogs åt honom att tillsammans med vice advokatfiskalen Paul Aschling undersöka hur kronans ordinarie och extra ordinarie räntor hade uppburits och använts i Östergötland och Södermanland, avslöja orsakerna till därvid förekommande fel och rannsaka allmogens klagomål beträffande gärdernas tyngd m m. Denna kommission, som av G betecknas som riktad mot riksrådet Gustav Kurck och landshövdingarna Axel Rosenhane och Erik Sparre, avslutades i febr 1678. Redan i maj s å kommitterades G och Aschling att »inquirera om åtskillige oredor uti... Kungl. Maj:ts inkomster» i Uppland och Västmanland. Denna kommission avslutades först 1680. Detta berodde dels på uppdragets vidlyftighet och dels därpå att G samtidigt måste sköta andra mera brådskande kommissionsuppdrag, varav särskilt bör nämnas hans enmannakommission till Närke och Värmland för att avhandla med brukspatronerna vad de enligt 1675 års riksdagsbevillning skulle erlägga till kronan. Alla sina kommissionsuppdrag på 1670-talet förrättade G med stor noggrannhet och goda resultat för uppdragsgivaren och den svårt beträngda statskassan. Denna framgångsrika skötsel av kommissionsuppdragen torde ha varit ett av skälen till G:s nobilitering i sept 1680.

Som nyadlad kom G strax därefter till 1680 års riksdag. Här synes han ha lierat sig med reduktionsförespråkarna. Han deltog emellertid ej i de häftiga diskussioner, som fördes om reduktion och förmyndarräfst. Trots denna passivitet invaldes G 29 nov i den kommission (auktoriserad 9 dec) som skulle verkställa riksdagens reduktionsbeslut. I febr 1681 blev han även ledamot av likvidationskommissionen, som hade tillsatts 19 nov 1680 och fått till uppgift att likvidera kronans gäld tom 1680 och förrätta rannsakningen av pantegodsen i enlighet med riksdagsbeslutet. Något senare engagerades G även i den av riksdagen beslutade förmyndarräfsten. Vid den i okt 1680 tillsatta stora kommissionen, som skulle döma över förmyndarstyrelsens förvaltning, hade redan i nov och dec s å tillsatts två actores causae (åklagare) med uppgift att där föra kronans talan och bevaka dess intressen. Missnöjd med dessas föga effektiva verksamhet och för att åstadkomma en ändring däri insatte konungen i maj 1681 G som tredje aktör i denna kommission. Tack vare G:s energiska agerande kom förmyndarräfsten nu verkligen i gång och stora kommissionen avslutade sin dömande verksamhet i maj 1682. G fortsatte därefter som aktör i den då (27 maj) tillsatta likvidationskommissionen över stora kommissionens domar angående kollegierna och efter att ha avslutat detta aktorat som ledamot i samma kommission. Som aktör vid förmyndarräfsten skötte G sitt uppdrag med stor kraft och bestämdhet, dock utan att visa sig alltför nitisk (Blomdahl). Detta renderade honom konungens fulla förtroende och lade början till det samarbete, som sedermera etablerades dem emellan.

Vad beträffar G:s verksamhet i reduktions- och likvidationskommissionerna var den på grund av hans aktorsarbete — han hade dessutom i dec 1681 utnämnts till direktor i kammarrevisionen — i början tämligen sporadisk, dock ej utan betydelse. Som reduktionskommissionens utsände ledamot i den lokala reduktionskommissionen för Uppland var han således 1683—85 bl a verksam med att verkställa reduktionen av donationsgodsen i Uppland samt i Eskilstuna, Gripsholms och Svartsjö län. Vid sitt agerande i de ovannämnda två centrala kommissionerna och på 1682 års riksdag anslöt G sig till Klas Flemings moderata politik beträffande pantegodsräfsten och köpegodsreduktionen m m. Men när G efter Flemings död i sept 1685 hade blivit hans efterträdare som president i likvidationskommissionen och samtidigt utsetts även till kammarråd, frångick han nästan omgående denna moderata linje. I intimt samarbete med konungen genomdrev han sedan på 1686 års riksdag besluten om retroaktiv räntesänkning både beträffande lån till kronan mot pantegods och andra kronoskulder och om reduktion av de oköpta räntorna. När reduktionskommissionen och reduktionskollegium i dec 1687 sammanslogs till en ny kommission — reduktionsdeputationen, som skulle avsluta det återstående reduktionsarbetet, utsågs G till direktor i denna. Han fortsatte på den radikala linjen även där och genomdrev rannsakningen av förbrutna gods samt en utvidgad reduktion av köpegodsen mot räntefordringar och ofruktbart kapital överhuvudtaget.

G hade således sedan 1687 chefskapet både över likvidationsverket och reduktionsverket. Han behöll dessa poster även efter det att han 1689 hade blivit landshövding i Sthlms och Uppsala län och 1695 k råd. Som länschef (1689—95) skötte G bl a ombildandet av det indelningsverk, som han själv hade varit med att upprätta i Uppland 1683. Tack vare sin enorma arbetsförmåga och sina goda insikter på det kamerala området skötte G framgångsrikt alla de många uppdrag konungen anförtrott honom. Politiskt var G enväldets förespråkare, och det var han, som på 1693 års riksdag, där han fungerade som lantmarskalk, tog initiativet till den där upprättade suveränitetsförklaringen. Konungens stora förtroende och uppskattning av G manifesteras bl a däri, att han 31 maj 1688 uppdrog åt denne att upprätta en grundlig berättelse om rikets släta tillstånd vid konungens regeringstillträde och hur det hade förbättrats sedan dess. G skötte uppdraget vid sidan av sina andra uppgifter och blev färdig med relationen först på vårvintern 1697, varefter den översändes (18 mars 1697) för granskning till rådet. Den av rådet granskade berättelsen är daterad 15 nov 1697, vilket betyder att den utfärdades först efter Karl XI:s död.

Genom köp och byten hade G på 1680-och 1690-talen förvärvat en rad mindre gods, huvudsakligen i Uppland. Här innehade han säterierna Bona och Skälby i Munsö sn, Järla, Torkarby m fl i Vaksala sn, Lund (nuv Marielund) och Söderby i Funbo sn och Tomta i Rasbo sn. Dessutom innehade han som arrendegods kungsgården Venngarn i S:t Olof och Ultuna ladugård i Bondkyrka.