Gustav Kurck

5 Kurck, Gustav, bror till K 4, f 10 okt 1624 på Klackeborg, Järstad, Ög, d 12 mars 1689 på Ållonö, Östra Stenby, Ög. Inskr vid UU aug 34, vid univ i Leiden 14 febr 43, överste för Åbo läns kavallerireg 29 aug 49, landsh i Östergötlands län våren 58—64, riksråd 25 aug 64—82, hovrättsråd i Svea hovrätt 9 febr 65—69, dessutom häradsh i Hammarkinds, Björkekinds o Östkinds hd:er 11 maj 65, krigsråd 15 febr 67—82, generalguvernör över drottning Kristinas underhållsländer 3 april 69—19 okt 74, lagman över Kalmar län o Öland 15 jan 74.

G 9 aug 54 i Sthlm, Nik, m frih Elsa Ebba Baner, f 5 maj 34 där, begr 12 april 82 där, Jak, dtr till riksrådet o riksmarskalken frih Axel Gustavsson B o grev Ebba Brahe.

K växte upp i föräldrahemmet i Åbo o kom 34 till Uppsala univ (jfr K 4). Tillsammans med sin bror Knut begav han sig 42 på en studieresa till Holland o deltog därefter i Trettioåriga kriget. Efter krigsslutet blev han överste för Åbo läns kavallerireg. I början av 55 bröt han upp med sitt reg från Finland, gick över den tillfrusna Finska viken till Estland o landvägen till Polen, där han tog del i Karl X Gustavs vinterfälttåg o slaget vid Golombo i febr 56. På våren be- gav han sig till Sverige o kunde i april avlägga rapport inför rådet om tillståndet vid armén. Han användes därefter vid mönstringar i Sverige, medan man i maj 57 diskuterar i rådet var "han nu skall kunna brukas".

Våren 58 efterträdde K Johan Rosenhane som landshövding i Östergötland o blev 64 riksråd o 67 tillika krigsråd. Han ägnade sig nitiskt åt arbetet i riksrådet o krigskollegium. Han hade ett klart förstånd, ett praktiskt handlag o ett starkt sparsamhets-intresse. Han var också orädd o hade lätt för att uttrycka sig. I krigskollegium blev han en av de dominerande gestalterna o genomdrev bl a en fast rutin för ärendenas handläggning.

K var intresserad av intriger o partiväsende. I krigskollegium blev han ledare för en fraktion, som var ganska avogt stämd mot riksmarsken C G Wrangel. I rådet slöt han sig till sin bror Knut o den grupp som var motståndare till M G De la Gardie. Han var mån om sin ekonomiska fördel o utverkade 69 den lukrativa posten som generalguvernör över drottning Kristinas underhållsländer men tvangs fem år senare överlämna denna till sin fiende Jöran Gyllenstierna. Efter hans avgång krävde drottningen honom på över 20 000 dlr smt — pengar som han lyft o aldrig redovisat (Rystad).

Under krigsåren på 70-talet drog sig K tillbaka från riksstyrelsen men var som landshövding verksam med provinsmöten o kommissioner i Östergötland. I förmyndarräfsten drabbades han av ett tiotal fällande domar o tvangs 82 att ta avsked som riksråd o krigsråd. I krigskollegium anklagades han för att för enskilt behov ha använt sig av kronans ammunitions- o vapenförråd. Anklagelsen kunde inte styrkas, men K föredrog att träffa överenskommelse med Karl XI o betala en summa för att slippa efterräkningar.

I sitt landshövdingelän Östergötland ägde K större delen av Ö Stenby sn, däribland godsen Ållonö o Näs. Ållonö gjorde han till sitt säteri, byggde stenhuset o försåg godset med gårdar. Han byggde också till Ö Stenby kyrka o uppmurade en familjegrav.