A Peter (Per) Götrek

Götrek, Anders Peter (Per), f 8 mars 1798 i Linköping, d 6 dec 1876 i Karlskrona. Föräldrar: tullvaktmästaren Johan Godberg o Maria Södergren. Inskr vid LU 16 juli 17, vid UU 14 april 20, innehade bokhandel i Sthlm 24—29, boktryckeri där 29—31, bokhandel i Eskilstuna 34, åter i Sthlm 36, även lånebibi i Sthlm, flyttade 51 till Karlskrona, lärare, förläggare, utgivare av tidn:arna Brage dec 24—27, Sthlms Mercurius 1 febr 27—21 jan 28, biträdde red för Carlscrona Weckoblad 64.

G 24 okt 24 i Sthlm (uppg i Post o Inrikes Tidn:ar nr 255) m Sara Charlotta Tidström, f 27 maj 83 i Linköping, d 2 aug 56 i Karlskrona, tidigare g m musikdir Johan Conrad Preumayr (d 19), dtr till bokhandl o bokbind Samuel T o Maria Christina Bergman.

G var en av de tidigaste företrädarna för de socialistiska idéerna i Sverige och har ibland kallats Sveriges förste kommunist. Hans utveckling illustrerar de flytande gränserna mellan dåtidens socialistiska föreställningar, och olika värderingar av hans ideologiska verksamhet har framförts.

Efter skolgång i Linköping började G studera teologi i Lund 1817, och tre år senare skrev han in sig vid Uppsala universitet. Det var under studietiden han tog sig namnet G, då en anförvant skandaliserat familjenamnet. G utmärkte sig inte i sina studier och tycks inte ha avlagt någon examen. Men det berättas, att han i Uppsala visade en påtaglig talang som komisk skådespelare, och han lär tom ha mottagit anbud från K teatern i Sthlm.

1824 bosatte sig G i Sthlm, gifte sig och öppnade en bokhandel — senast belägen vid Järntorget. Något senare övertog han ett tryckeri. Han gav ut tidningarna Brage, där bl a Vitalis medarbetade, och Stockholms Mercurius som dock snart drabbades av indragningsmakten efter reportage om sociala missförhållanden. Från denna tid framstår G:s sociala engagemang tydligt och formuleras i termer som avslöjar en god kunskap om den samtida franska socialistiska litteraturen. I de små skrifterna Framtidens religion, uppenbarad af Saint-Simon (1831) och Saint-Simons religionslära (1833) bekänner han sig entusiastiskt till saint-simonismen, som kort tid innan presenterats i Sverige av tidningen Medborgaren. G:s sociala intresse tog sig även skönlitterärt uttryck i novellen Väktaren i Marie kyrkotorn (1833), som belyser fattigdoms- och nykterhetsfrågan.

G engagerade sig också praktiskt i de lägre samhällsskiktens villkor och medverkade aktivt i Sthlms bildningscirkel, som tillkommit 1845 för att höja arbetarnas bildningsnivå och underlätta umgänget mellan klasserna. Dess program var opolitiskt, och medlemmarna bestod till stor del av hantverksgesäller. Ett par år senare bildade G och läkaren J Ellmin det Skandinaviska sällskapet, som fick en, enligt tidens språkbruk, kommunistisk inriktning. En grupp ur Skandinaviska sällskapet samlades varje vecka i G:s hem för att läsa och diskutera den franske utopiske kommunisten Etienne Cabets (1788—1856) skrifter. Hantverkargesällerna var i majoritet. De företrädde vid denna tid den proletära opinionen i landet och spelade en viktig roll som förmedlare av de nya socialistiska idéerna, som de hade tillägnat sig under gesällvandringarna på kontinenten. Ett par av dem hade varit i personlig kontakt med Cabet i Paris. Kretsens egen bekännelseskrift Om proletariatet och dess befrielse genom den sanna kommunismen (1847) har ansetts som G:s märkligaste arbete. I samband med marsoroligheterna i Sthlm 1848 togs G och några av sällskapets medlemmar i förhör av polisen men släpptes omedelbart; gruppen befanns uppenbarligen ofarlig.

Intresset kring G har främst knutits till problemet om hans ideologiska position. Man kan här urskilja två uppfattningar. Den äldsta skapades av I Vennerström och G Henriksson-Holmberg, som ville se G som en marxistisk pionjär i Sverige. En annan syn har framförts av E Gamby, som betvivlar G:s marxistiska sympatier och ifrågasätter hans medvetenhet och originalitet som politisk tänkare. De båda ståndpunkterna är avhängiga framför allt av två problem: dels frågan om vem som var upphovsmannen till den första sv översättningen av Det kommunistiska manifestet, dels tolkningen av skriften Om proletariatet.

Föreställningen om G:s marxism är främst grundad på ett antagande, att han översatt Marx och Engels manifest, som kom ut i Sthlm i slutet av 1848 under titeln Kommunismens röst. Översättningen har setts som ett tecken på, att G:s tidigare utopiska kommunism undergått en radikalisering. Argumenten för hans befattning med manifestet är emellertid som Gamby påpekat, svaga. Möjligen tillhörde dock översättaren kretsen kring G, vilket i så fall utgör en bekräftelse på dess nära förbindelser med kontinentens socialistiska strömningar; den sv översättningen var en av de första i världen.

Den andra källan till oenighet i uppfattningen om G är hans bok Om proletariatet. I den första delen används något som liknar en marxistisk metod i terminologi och analys, medan den andra är helt genomsyrad av Cabets utopiska kommunism. Cabet önskade skapa ett samhälle av fullkomlig demokrati, jämlikhet och egendomsgemenskap med mönster från den »sanna» urkristendomen. Han var en stark motståndare till våldsmetoder, och det nya samhället skulle införas med stöd av den allmänna opinionen, successivt och fredligt. Bokens senare del består till stora delar av direkta översättningar ur Cabets skrifter, t ex Voyage en Icarie (1840) och Le vrai christianisme (1846).

Också den första »marxistiska» delen av Om proletariatet är i stor utsträckning översatt, dock inte ur Marx eller Engels skrifter, utan ur den »urkatekes» som utarbetades efter kommunistförbundets junikongress i London 1847. Författarens identitet är oviss, och urkatekesen är känd endast i fragment som överlevt i senare dokument, främst Engels Grundsätze des Kommunismus från nov s å. Om proletariatet utgör därför en viktig källa i det kommunistiska manifestets tillkomsthistoria. Anknytningen till urkatekesen ger anledning att modifiera den nämnda »marxistiska» tolkningen av Om proletariatet, ty även om urkatekesen stod under visst inflytande från Marx och Engels, så är den inte deras verk, och de skulle senare inte finna den användbar, då de utarbetade sitt manifest. Också G:s senare utveckling gör de förment marxistiska sympatierna svårförklarliga; i ett tal i Sthlms arbetareförening 1850 understryker han särskilt de fridsamma och kristna föreställningarna i sin kommunistiska åskådning. Det förefaller sålunda rimligt att betvivla bilden av G som marxistisk pionjär. Han var kommunist i ordets förmarxistiska mening, med stark förankring i den franska utopiska traditionen från Saint-Simon. Som medelpunkt för en grupp avancerade radikaler fick han en viss betydelse, men hans idéer kunde inte få några politiska konsekvenser i ett land som ännu saknade en utvecklad industri.

Då Skandinaviska sällskapet upphörde 1849, överflyttade G sin verksamhet till Sthlms arbetareförening och började samtidigt medarbeta i den radikala tidningen Demokraten. Talet i arbetareföreningen 1850 betecknar slutpunkten för hans ideologiska aktivitet, och året därpå bosatte han sig i Karlskrona, där han levde till sin död 1876. Han försörjde sig som privatlärare och journalist och deltog i stadens bildningscirkel. Från denna tid härrör hans lilla skrift om skäggets historia.

G var ständigt fattig och ekonomiska svårigheter tvingade honom till en mångsidig verksamhet. Han konstruerade en oanvändbar tryckpress och gav ut en rad häften om bokföring, skattebetalning och andra praktiska frågor. Han utarbetade också ett eget stenografiskt system som lär ha kommit till viss användning vid Uppsala universitet och norska stortinget.

G framstår som en godhjärtad och vänlig människa, som entusiastiskt och litet naivt upptog de olika socialistiska idéerna. Under sina senare år betraktades han som ett original: han bar stort skägg och egendomliga kläder, han gick hastigt och karakteristiskt framåtlutad, han var nykterist, vegetarian, kommunist och swedenborgare.