Hildebrand, släkt, adlig

Hildebrand, adlig släkt.

Henrik Jacob H (1636—1714) var född i Wolfenbüttel (Adelsbrev). Han uppges (v Schantz) ha varit sonson till en borgmästare Jacob H i Braunschweig, men någon sådan har aldrig funnits; en Conrad H var borgmästare i Braunschweig 1626—40 (Spiess), men hans barn dog i unga år. Henrik Jacob H lämnade 1658—59 Karl X Gustavs armé på Själland tillförsel från Hamburg, varvid han vid ett tillfälle blev överfallen, sårad o utplundrad av danskarna. 1660 (Åkerstein) flyttade han till Sthlm o gifte sig följande år med en dtr till köpmannen Hans Brehmer. Sedan den första hustrun inom kort dött, gifte H 1663 om sig med en dtr till den förmögne gbgsköpmannen David Amija d ä (bd 1), o en tid bodde han i Gbg. 1671 hade svärfadern, som dog 1674, gjort honom till sin kompanjon med uppgift att resa omkring i Bergslagen för att uppköpa järn, som utskeppades o såldes via Gbg (Berg, 1). 1672 köpte H Sikfors hammare i Hällefors, Ör, som han utvidgade till ett bruk, o 1674 började han bygga masugn o hammare vid Bredsjö i Hjulsjö, Ör, där han började bearbetningen av gruvan Rotkop. Han blev även delägare i det bolag som 1686 bildades för att driva Hällefors silververk, o i Kengisverken, nu i Pajala, Nb, ägde han andelar. 1677—81 (Hedar) var H därjämte en av de båda arrendatorerna av Vällinge mässingsbruk i Salem, Sth. H har karakteriserats som "en karolinsk företagare i första ledet" o som "Västmanlands störste brukssamlare" (K-G Hildebrand 1957). På 1690-talet var han därjämte en av Sthlms tre största skeppsredare o senare en av direktörerna i tjäruhandelssocieteten tillsammans med bl a sina båda främsta konkurrenter bland skeppsredarna. Tidigt blev H också en betydande bankir o lånade stora summor såväl till kronan — bl a under 1670-talets danska krig — som till privatpersoner genom förbindelser i Hamburg, Lübeck, Amsterdam, Haag, London o Riga. 1709 nämnes han bland "die renomirsten Capitalisten" i Sthlm (Arfwidsson). Sin förmögenhet placerade H bl a i gods i Skåne, där han ägde två tredjedelar av Kulla Gunnarstorp i Allerum, Malm, från omkr 1680 o köpte Krapperup i Brunnby, Malm, 1702—03. 1698 blev han adlad.

De skånska godsen innehades efter H:s död av en av svärsönerna, den bekante språkforskaren J G Sparwenfeldt. Sonen kommerserådet David H (1664—1720) dog ogift. En annan son, sedermera assessorn i Wismarska tribunalet Jacob Henrik H (1669—1719), var på 1690-talet auskultant i RA. Från honom härrör åtminstone vissa av volymerna i den stora H:ska avskriftssamlingen där. Dennes son Henrik Jacob H (1707—75) gjorde 1725—30 en bildningsresa genom Europa med J Arckenholtz (bd 2) som informator. Han har därifrån efterlämnat en resejournal i två band i arkivet på Nynäs (Carlsson). 1733 blev H kammarherre o var minister i Frankfurt a M 1737—39 o envoyé i Spanien 1754—62. Han köpte bl a säteriet Djursnäs i Ösmo, Sth, men sålde de ärvda bruken Bredsjö o Sikfors. En syster till honom blev i äktenskap med fältmarskalken Gustaf David Hamilton (bd 18) stammor för den grevliga grenen av denna släkt, vars förmögenhet grundlades genom arvet från släkten H (Barfod).

Brodern ryttmästare David Henrik H (1712—91) ägde det stora godset Ericsberg i Stora Malm, Söd, o kom genom sitt första äktenskap i besittning av säteriet Håtunaholm, Upps, där han länge bodde. Han förvärvade också godsen Fållnäs i Sorunda, Sth, 1738, Tapila i Sagu, Åbo o Björneborgs län, 1745, Nynäs i Bälinge, Söd, 1769 o Bysta med Brevens bruk i Asker, Ör, 1774 samt återlöste det av brodern sålda bruket Sikfors. Genom testamente 1778 instiftade H tre fideikommiss för sina barn. Ericsberg med underlydande, bl a det därintill grundade bruket Forssjö i Stora Malm, o hans hus i kvarteret Rosenbad i Sthlm skulle tillfalla sonen David Gotthard Henrik H (1761—1808), medan de båda döttrarna skulle få Bysta resp Fållnäs. Båda döttrarna dog emellertid före fadern, o då den äldre var barnlös, fick brodern även Bysta. Sedan han dött ogift, övergick hela David Henrik H:s kolossala egendom jämte det av David Gotthard Henrik H 1805 köpta Gimmersta i Julita, Söd, till den andra dotterns barn i hennes äktenskap med överstekammarjunkaren friherre Carl Jöran Bonde (bd 5).