Tillbaka

Harry E Hjörne

Start

Harry E Hjörne

Kommunalpolitiker, Tidningsman

Hjörne, Harry Edvin, f 26 april 1893 i Waukegan, Ill, USA, d 16 febr 1969 i Gbg, Kristine. Föräldrar: stålverksarbetaren Carl Feter Bengtsson o Mathilda Persson. Toffelmakeriarb i Hässleholm 06—12, medarb i tidn Norra Skåne 12—18 (red:sekr 15—18), i Göteborgs-Posten från 18 (red:sekr 19, pol medarb o andre red 20, chefred o ansv utg från 26), red o ansv utg av Frisinnad Ungdom 20—25, ordf o sekr i Sveriges frisinnade ungdomsförb 20—26, v ordf i Sveriges liberala parti 32—34, ordf i Sveriges vänsterpressfören 35—63, led av pressnämnden 39—45, ordf i Örgryte idrottssällskap 42—58, v ordf i TT 47—52, led av drätselkammarens andra avd (från 55 fastighetsnämnden) 50—57 (v ordf 51— 57), av Gbgs stadsfullm från 51, av stadskoll 51—64 (v ordf från 55), v ordf i stadsfullnr.s folkpartigrupp från 55, led av styr för Sv Tidn:utgivarefören o av styr för ab Sv Pressbyrån.

G 8 aug 21 i Hässleholm m Anna Elvira Ohrlander, f 18 juli 97 i Stoby, Krist, dtr till bokbindaren Antonius Oskar Magnus O o Kristina Olsson, o fosterdtr till garveriidkaren Anders Peter Persson o Truen Andersdtr Falk.

Harry H:s familj återflyttade efter några års vistelse i USA till Sverige 1896 och var sedan bosatt i Helsingborg samt från 1906 i Hässleholm. Genom fadern och nära släktingar, som också återvänt till det gamla landet, hölls amerikaminnena vid liv och satte outplånliga spår hos H. Han kom också tidigt i beröring med de ideella strävandena kring sekelskiftet, liksom med arbetarrörelsen och den frivilliga folkbildningen. Sina kunskaper inhämtade han i aftonskola, föreläsningsförening och godtemplarnas bibliotek. När erbjudandet kom, var han väl meriterad att ta steget från toffelspikandet till journalistiken som medarbetare i tidningen Norra Skåne i Hässleholm.

Hos H hade självförtroende förenats med en obegränsad arbetsförmåga och lätthet att få kontakt med människor. På tidningen fick han syssla med allt, från notiser till politiska referat, observerades av kända politiker och fick förbindelser. Det för hans framtid avgörande steget togs, då han 1918 kom till Gbg och Göteborgs-Posten (GP). Där gjorde han en snabb karriär, samtidigt med att han lyckades blåsa nytt liv i Sveriges frisinnade ungdomsförbund och redigerade Frisinnad ungdom. Det krävde tid och arbete, men gav honom också kontakter och förtroende inom kretsar, som sedan skulle bli värdefulla för honom som tidningsledare. På våren 1926 stod GP inför sitt fall med alla ekonomiska resurser tömda och upplaga och annonsstock nära botten. Starka krafter var i rörelse för att få tidningen nedlagd, men ingen ville ta ansvaret för dess personal. Det rådde dyrtid och arbetslöshet, och många av medarbetarna på de olika avdelningarna var uppe i en ålder, då de skulle fått svårt att få andra arbeten. Experterna förklarade, att fallet var hopplöst.

Det var därför ett äventyr, ett av de största i sv presshistoria, som inleddes, då den 33-årige H åtog sig att blåsa liv i det dödsdömda företaget. Klimatet inom tidningsvärlden var kärvt, och frånsett den suveränt härskande GHT drogs stadens övriga tidningar med ekonomiska svårigheter. H var fullt medveten om GP:s situation. Men till skillnad från de ekonomiska och politiska experterna var han journalist med ett ovanligt sinne för ekonomi och organisation.

Det som hände med GP 1926, var att H införde självstyrelse på arbetsplatsen, långt innan det började talas om företagsdemokrati. Personalen hölls genom redogörelser av H underättad om tidningens ställning, och personalavdelningarna fick framlägga sina förslag, när det gällde arbetsfördelning, maskininköp, byggnadsplaner, inredningar etc. Det var ett praktiskt utnyttjande av sakkunskap inom företaget under ömsesidigt förtroende. H blev i första hand journalist och mera kamrat än chef, utan att det skadade disciplinen. Det ingick också i H:s principer att ledaren i första hand skulle ägna sig åt företaget, och han tog inte emot några politiska eller allmänna uppdrag, förrän detta nått full stabilitet.

Naturligtvis var det inte endast den inre organisationen, hur stimulerande den än var, som gav GP en överraskande snabb utveckling. Med säker blick för tidens krav, insåg H idrottens betydelse som folkrörelse, och han organiserade därför en effektiv idrottsavdelning. Familjenytt fick ökat utrymme, och de kyrkliga nyheterna och frågorna ägnades uppmärksamhet. H menade, att tidningen skulle ha läsning och nyheter för alla. Dess spridning till breda folklager skulle möjliggöras genom att hålla låga prenumerations- och annonspriser. Hans organisation av företaget ansågs så radikal att han uteslöts ur Arbetsgivareföreningen. Men tack vare 1926 års idéer och en vaken journalistik fick han uppleva, att GP utvecklades till landets största morgontidning utanför Sthlm.

Som politiker var H ur partipolitisk synpunkt mera komplicerad. Han var liberal med tidiga impulser från John Stuart Mill och andra anglosachsiska samhällsfilosofer och hyste beundran för Karl Staaff. Hans liberalism blev dock ibland påfrestande för partivännerna, då den förde honom vid sidan av debatten, så att han mera hävdade egna meningar än de partibestämda. Själv har han angett, att hans vänskap med Gustaf Andersson i Rasjön och särskilt Bertil Ohlin bidragit till att hålla honom kvar inom partigränserna. På det kommunala planet kom honom hans utpräglade lokalpatriotism att ägna stort intresse åt regionplaneutredningar, åt bostadsfrågan och åt stadens finanser över huvud.

Kanske kommer man H närmast som människa i de Små, små ord av kärlek som han skrev dagligen i flera decennier och gav ut i urval i två volymer. Där var ingenting för stort eller för smått att tagas upp till behandling. De utgjorde ett fortlöpande samtal med läsekretsen, som kunde växla mellan rapporter om terriern Truls, kortfattade träffande biografier och kritiska angrepp mot byråkratiska eller andra allmänna förlöpningar. En viss aktualitet präglade också några av hans andra i bokform utgivna arbeten. Femte länken ger reportageintryck från Finland och visar hans varma intresse för detta land, romanen Bult & Son skildrar en skeppsredarefamiljs utveckling genom tre generationer men är också en realistisk skildring av kristiden efter första världskriget. Egentligen är H även där mera journalist än romanförfattare.

Sten Björild


Svenskt biografiskt lexikon