Yngve Hugo

Hugo, Yngve, f 14 mars 1886 i Norrköping, d 28 nov 1969 i Ludvika. Föräldrar: fattigvårdskamrer Karl Vilhelm Hugo Andersson o Sophie Lovisa Boren. Mogenhetsex i Norrköping 05, inskr vid UU ht 05, ledare av Östgöta nations hembygdskurser 08—09, lär vid Brunnsviks folkhögskola 10—26, instruktör vid ABF 12—17, FK vid UU 15 dec 13, föreståndare för Dalarnas folkhögskolekurs-fören 17—19, riksstudieledare vid ABF 18— 26, led av folkbildn:sakk 20—23, rektor för Brunnsviks folkhögskola 26—32, rektor för LO-skolan där 29—31, chef för radions föredragsavd 31—42, sekr i radioutredn 33, led av kulturrådet 35—45, av teaterrådet 36—53, av teatersakkunniga 37, ledde komm för social folkberedskap 40—41, radiochef 42—50, led av informationsstyr 42—44, led av rundradioutredn 43, ordf i arbetsutsk för Folk o försvar 44—47, led av Sv inst:s råd 45—50.

G 20 juni 12 i Vadstena m Sigrid Maria Johansson, f 25 maj 91 i Uppsala, dtr till lektor Johan Ludvig J o Maria Mathilda Andersson.

I Uppsala var H aktiv medlem av studentföreningarna Verdandi och Laboremus, och 1906 gick han in i socialdemokratiska ungdomsförbundet tillsammans med Ture Nerman, också han norrköpingsbo. S å kom han för första gången till Brunnsvik på en sommarkurs för studieledare. Han betecknar den värld som där öppnade sig som "min största upplevelse dittills". 1910 blev han erbjuden att tjänstgöra som vikarie för Karl-Erik Forsslund och kom sedan att stanna vid Brunnsvik till 1931, först som lärare och från 1926 som rektor.

1931 anställdes H för att organisera Radiotjänsts föredragsverksamhet. Som radioman sökte han tillgodose de mest skilda intressen. Idé- och initiativrik utvecklade han radions enorma möjligheter som folkligt föreläsningsinstitut genom att organisera lyssnargrupper och korrespondenskurser och i samband därmed erbjuda dels kvalificerade föredragshållare, dels inledare för fortsatt arbete i studiecirklar. De återkommande språkkurserna väckte stort intresse, som kunde avläsas i mängden försålda kurshäften. Mest uppmärksammad blev kanske den serie radiosamtal av fackmän från Uppsala univ om "livets och dödens problem", som han senare utgav i bokform.

Under kriget blev H djupt engagerad i åtskilliga av beredskapstidens styrelser och kommittéer. Den sv radion spelade då en viktig roll inte minst när det gällde att under ockupation och krig samarbeta med de andra nordiska radioföretagen. H besökte under krigsåren Finland och Danmark och lyckades också upprätthålla viss kontakt med Norge. Radiotjänst hade regelbundna nyhetssändningar på danska, norska och finska. Som chef för Sveriges radio var han stimulerande och lätt att samarbeta med och en försiktig men skicklig organisatör. Både vid Brunnsvik och som radioman hade han ständigt aktivt och verksamt stöd av sin maka.

H var naturvetare med biologi som huvudämne, men hans intressen var mångsidiga, något som kom till synes både under hans långa brunnsvikstid och senare i hans verksamhet i Radiotjänst. Han bidrog i hög grad till utformningen av de traditioner av frisinne och positiv tolerans, av glädje och allvar, av känslolivets odling, främst kanske genom musik och sång, som kom att bli bestämmande både för Brunnsvik och för ABF, där H 1918 efterträdde Rickard Sandler som riksstudieledare. Lusten att experimentera med nya bildningsformer var utmärkande för H och ledde bl a till att han vid skolan införde de på den tiden nya studiecirklarna, som han stiftat bekantskap med redan under sin verksamhet i folkbildningsarbetet vid Uppsala univ. I mångt och mycket var H präglad av den framstegstro och tro på bildningsarbetets betydelse, som utmärkte seklets början, och behöll åtskilligt därav trots senare bistra erfarenheter.

En fin karakteristik gav Hjalmar Gullberg, då H lämnade chefskapet för Radiotjänst: "Han hade inte klor som kunde klösa; de djärva tyckte att han var timid. Han hörde till de pykniskt generösa — och det behövs i denna tid. Han lyddes till de oppositionella och slog en brygga där det låg ett svalg. Han föredrog att fria framför fälla; han såg till helhet, ej detalj."