Torsten H A Hummel-Gumælius

Hummel-Gumælius, Torsten Herman August, f 1 dec 1873 i Sthlm, Ad Fredr, d 29 sept 1948 där, Osc. Föräldrar: geologen Gustaf David Wilhelm Hummel o Wilhelmine Cordts. Elev vid Frans Schartaus praktiska handelsinst 1 sept 89—30 maj 91, vid bergsskolan i Falun 1 nov 92—15 okt 93, vid KTH 14 sept 94, utex bergsing 18 nov 97, gruvmätare vid Norbergs gemensamma gruvförvaltn 98—99, bitr gruving vid Kantorps m fl gruvor i Söd o Ög 99, gruvmätare vid Grängesbergs gemensamma förvalta 99—01, förvaltare o gruving vid Grufab Dalarnes järngruvor i Idkerberget m fl verk 1 jan 02—09, disp där 09—13, led av styr för Allm lifförsäknbol 08-47 (Allm livför-säknbol Oden från 31; v ordf 44—47), VD o disp vid Norbergs gruvförvaltn med underlyd kraft- o gruvbol 1 jan 14—31, led av nämnden för bestämmande av arrendeavgift resp avgäld till kronan för dess jordägareandel i gruva 14—34, led av styr för Järn- bruksförb 17—31, för Sv sprängämnesfören 19—31, fullm i Sv arbetsgivarefören 20—31, sakk i gruvarbetstidsfrågan 20, led av styr för Nitroglycerinab 22—45, verkst dir i Krylbo-Norbergs järnvägsab 30—31.

G 6 dec 02 i Högbo, Gävl, m Elin Catharina (Lilly) Björkman, f 29 mars 81 där, dtr till kassören Carl Gustaf B o Brita Mathilda Öberg.

Tidigt faderlös blev Torsten H fosterson hos publicisten och politikern Arvid Gumaelius (bd 17), som först var gift med H:s faster Agda Hummel och därefter med H:s mor. H utbildades och praktiserade först med inriktning på bruksbokhållareyrket men fann den gruvtekniska sidan mera lockande. Han fortsatte därför vid bergsskolan i Falun och kompletterade sin utbildning för inträde på Tekniska högskolan, varifrån han utexaminerades som bergsingenjör 1897.

H tjänstgjorde som gruvmätare vid Grängesberg, då frågan om exploatering av de sedan 1600-talet kända rika malmfyndigheter-na i Idkerberget, St Tuna, blev aktuell. 1901 bildades för ändamålet Grufab Dalarne (aktiekap 1,2 milj kr) med senator Emil Possehl i Lübeck som huvudintressent. Denne var ägare av och chef för handelsfirman L Possehl & Co, som bl a med ensamrätt sålde lappmarksgruvornas malmer till de flesta länder i Europa och som 1907 —23 ägde Fagersta bruk. Verkst direktör i det nya gruvbolaget blev Possehls ombud i Sthlm, grosshandlare David Dietrichson, och H utsågs till förvaltare och gruvingenjör med stora befogenheter.

Vid Idkerberget fanns blott gruvfogdebostad och en arbetarebarack, och det gällde för H att planera och bygga upp ett fungerande gruvsamhälle i vildmarken, 260 meter över havet. Främsta orsaken till att gruvfältet ej tidigare utnyttjats i nämnvärd omfattning torde ha varit transportsvårigheterna. H gick snabbt och beslutsamt till väga och lät uppföra en 9,2 km lång linbana till Ulfshyttans järnvägsstation på Bergslagsbanan, varifrån malmen över Gävle kunde exporteras till Tyskland. Första året bröts 2 000 ton malm, andra året 20 000 och redan tredje året 50 000 ton. Gruvorna bearbetades var för sig men snart anlades ett centralschakt med moderna uppfordringsan-ordningar, sovringsverk, magnetiskt anrikningsverk etc. 1904 förvärvades Rämshyttan i Grangärde, vars elektriska kraftstation jämte Långsjöfallets kunde förse Idkerbergets anläggningar med elektrisk energi. För de 200 arbetarna ordnades sjuk- och begravningskassa, bostäder av modern typ, sjukstuga, skola m m. Vidare uppfördes villor för driftsledningen och ett förvaltningshotell. Bakom allt låg H:s idérikedom och handlingskraft. Han erhöll disponents ställning och under honom lades även Tuna-Hästbergs gruvor, den Stora Kopparbergs bergslags ab tillhöriga Herrgruvan samt de s k Gonäsgruvorna vid Ludvika. På H:s initiativ byggdes 1910—11 en normalspårig järnväg från Rämshyttans station till Idkerberget, där årsproduktionen nått 81 000 ton malm. Genom sitt framgångsrika pionjärarbete blev H uppmärksammad och uppmanades att söka den lediga tjänsten som disponent för Norbergs gruvförvaltning. Under denna hörde 17 gruvbolag och 1 kraftbolag, och malmarean var fem gånger större än Idkerbergets. H hade i stort fullbordat sitt verk där och ville gärna ägna sig åt nya och större uppgifter.

H tillträdde sin nya befattning 1 jan 1914. Han uppgjorde omfattande planer för effektiva nyanläggningar och anses ha gjort en betydande insats för utformningen av nya anrikningsverk. Under hans ledning uppfördes Gustaf Adolfs ståtliga schaktlave i betong vid Kärrgruvan, dit ny stor kontorsbyggnad förlades och gatubelysning ordnades. Även en ångkraftcentral tillkom; vid Åsgruvan byggdes ett sorteringsverk och nya brytningsmetoder började tillämpas. Allt stod på högsta tekniska nivå efter dåtida mått men var ej fullbordat, då den svåra depressionen efter första världskriget förlamade järnindustrin. Vid Norberg måste driften inskränkas till ett minimum 1921—23, och situationen var ytterst besvärlig. Efter några års återhämtning nalkades en ny depression i början av 30-talet. H tog då avsked från sin tjänst men kvarstod i styrelsen för Nitroglycerinab och för det av styvfadern grundade, framgångsrika Allmänna livförsäkringsbolaget Oden. Några år senare gick gruvdriften en ny blomstring till mötes, och H:s verk visade sig då väl besitta produktionskapacitet för denna högkonjunktur.

H var en handlingsmänniska med skapande fantasi och organisatorisk begåvning. Hans rätlinjiga karaktär gjorde honom till en uppskattad chef, som ingav respekt och förtroende. Hans popularitet i kamratkretsen är omvittnad, både inom bergsmännens led och utanför.