Nils O M Flensburg

8 Flensburg, Nils Olof Mathias, son till F 3, f 22 april 1855 i Lund, d 7 april 1926 där. Mogenhetsex vid Lunds katedralskola 30 maj 1873, inskr vid Lunds univ 23 sept s å, fil kand 31 jan 1880, fil lic 10 febr 1886, ordf för Lunds studentkår 1887–88, lärare vid Lunds priv elementarskola ht 1887–1919, kurator för skånska nationens 1:a avd ht 1887–ht 1889, för Lunds nat vt 1890–vt 1893, dess hedersled 1894 o dess inspektor 1909–30 april 1920, disp för drsgrad 30 maj 1888, fil dr 31 maj s å, doc i sanskrit vid Lunds univ 11 juni s å, förestod professuren i österländska språk ht 1889–ht 1891 samt ht 1892–vt 1895, e o prof i sanskrit med jämf indoeuropeisk språkforskn vid Lunds univ 29 april 1898, prof 1 jan 1909, emeritus 30 april 1920, akademiska fören:s ordf 1912–sept 1918, inspektor för priv h lärarinnesem i Lund 1911–16, v stolsbroder i S:t Knuts gille i Lund 1903, dess ålderman 1906–26, RNO 1908, RCXIII:sO 1911, LHVL 1918, KVO2kl 1920.

G 18 juli 1903 m Petra Annette Vogt, f 11 sept 1870 i Bergen, Norge, d 2 febr 1944 i Lund (Domk), dtr till norske överläkaren dr med Peter Herman V o Nicola Rördam.

Nils F växte upp i en utpräglat lundensisk miljö. I den förträffliga översikten »Lundensiskt studentlif på 1870-talet» (i »Under Lundagårds kronor», 1, 1918) ger han en klassisk bild av Lunds ännu halvt lantliga idyll.

F deltog flitigt i student- och kårlivet, och det dröjde femton år, innan han 1888 erövrade den akademiska lagern genom sina »Studier öfver den fornindiska tempusläran», som medförde docentur i sanskrit. Efter förordnanden som professor i österländska språk och fortsatt speciminering erhöll han 1898 den då extra ordinarie, från 1909 ordinarie professuren i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning.

Sedan F blivit professor, avtog hans aktivitet på den vetenskapliga specialforskningens område och hans intresse fick i stället en bredare litterär och allmänt humanistisk inriktning, som bättre passade hans receptiva begåvning. F blev under decennier för Lunds universitet och även utanför detta en högt uppburen festtalare och poeta laureatus. Utan att visa någon alltför stor lyrisk originalitet lyckades han tillfredsställa den akademiska publikens fordringar, och han framstår som en mycket typisk representant för den oscariska tidens akademiska miljö. F:s lyriska diktion var starkt musikalisk, och Alfred Berg har tonsatt många av hans dikter, vilka F delvis publicerade i »Sånger och minnen» (1915).

I 35 år var F broder i det ålderdomliga Sankt Knuts gille, som genom Gustaf Ljunggrens och Martin Weibulls intresse och verksamhet fått en verklig renässans. Nils F är det tredje stora namnet i detta sammanhang. Som gillets ålderman i två decennier, 1906–26, ålåg det honom att på dess högtidsdag, 13 jan, rista minnesrunorna över bortgångna bröder och systrar, vilket han gjorde med »linjeskärpa och ömsinthet» (Fjelner). F var även hög frimurare och medlem av flera andra ordenssällskap. Han var en jovial natur med stor och vidsträckt vänkrets.