C Waldemar Flodquist

Flodquist, Carl Waldemar, f 17 mars 1847 i Arvika, d 18 okt 1894 i Sthlm (Klara). Föräldrar: handlanden Carl Johan F o Lilla Christiane Bjerkebek. Ord elev vid Teknolog institutet 1864–67, avgångsex från dess fackskola för väg- o vattenbyggnadskonst, elev vid statens järnvägsbyggnader 1863–66 o 1867–68, tekn förest o förvaltare vid Rosendahls fabriks ab:s pappersfabriker (från 1879 ab Korndals fabriker) i Mölndal 1868, konsulterande ingenjör, först i Gbg, sedan i Sthlm.

G 18 nov 1870 i St Kil (Värml) m Elma Fredrika Florelius, f 30 juli 1846 i Frändefors (Älvsb), d 23 april 1933 i Sthlm (Engelbr), dtr till komministern Sven Fredrik F o Maria Svensdtr.

Waldemar F anställdes 1868 som ingenjör vid Rosendahls fabriker i Mölndal för att närmast handha transporttekniska och rent maskinella problem. Rosendahls fabriker, som på denna tid leddes av den kände industrichefen D O Francke, omfattade förutom väverier även pappersbruk och verk för framställning av natroncellulosa. Omständigheterna ville, att pappersbruket under senare delen av år 1879 fick besök av Carl Daniel Ekman (bd 13, s 153), som ville prova den sulfitcellulosamassa, som han alltsedan 1874 framställde vid Bergvik. Provet utföll till den papperssakkunnige Franckes belåtenhet. Samtidigt greps F av den djärva tanken, att också han borde kunna framställa Ekmanmassa, trots att han saknade kemistutbildning. Mot årsslutet 1879 gick Rosendahls fabriker i konkurs och ombildades till ab Korndals fabriker. Av detta bolag lyckades en framstående göteborgsköpman, J W Wilson, få arrendera pappersbruket och cellulosafabriken och anställde F i sin tjänst. Till Korndalsbolaget kom 1880 en ung ritare, H A Gustafson, som visserligen ej var kemist men genom bokliga studier bekant med den dåtida sulfitcellulosametodens historia. Denna bekantskap medförde för F ett mera målmedvetet experimenterande, som fortgick till 1881, då Francke, fast helt utomstående, tog ut patent på F:s metod. Detta överklagades av Gustafson och därmed inleddes en lång process, som ändades 1886 genom båda parters anhållan, att den måtte nedläggas. Enligt F:s metod beredes trämassan med svavelsyrlighet eller med sur svavelsyrad kalk som lösningsämnen.

År 1883 etablerade sig F som egen företagare med Gustafson vid sin sida. Han hade då utexperimenterat en syraberedningsapparat enligt det s k kammarsystemet och en liggande roterande kokare med 21 m3 volym. Med hjälp av dessa båda apparater började han sin exploateringsverksamhet. F var med om att bygga och projektera ett tjugotal, enligt nutida mått mycket små fabriker, av vilka dock vid sekelskiftet hälften var nedlagda. Även utomlands, såsom i Tjeckoslovakien, Ryssland och Amerika, har fabriker efter hans system blivit byggda. F:s betydelse för Sveriges sulfitcellulosaindustri bestod däri, att han, vid en tidpunkt då denna industri var ny och outvecklad, med stor personlig driftighet lancerade sin fabrikationsteknik, som tack vare låg anläggningskostnad möjliggjorde anläggandet av ett stort antal fabriker.

Beträffande F:s person är föga känt. Enligt Mölndals-traditionen lär han ha varit mindre omtyckt av arbetarna på grund av sitt avvisande sätt.