Anna M Gardell-Ericson

Gardell-Ericson, Anna Maria, f 10 okt 1853 i Visby, d 2 juni 1939 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: landskamreraren Lars Theodor Johan Gardell o Emma Maria Nyberg. Akvarellmålarinna.

G 3 aug 1882 i Paris m konstnären Johan Erik Ericson (bd 14, s 73 ff), f 17 okt 1849 i Karlshamn, d 26 sept 1925 i Gbg (Haga), son till varvstimmermannen Anders Eriksson o Johanna Petronella Pettersson.

Anna G fick sin grundläggande konstnärliga utbildning 1872–78 för professor P D Holm i Sthlm. Redan genom honom fick hon kontakt med det franska friluftsmåleri som representerades av Corot, Daubigny och Barbizonskolan. Tidigt blev hon uppmärksammad framför allt för sin drivna akvarellteknik. Hon deltog i konstakademins utställningar 1875 och 1877, och fick, tillsammans med många andra, representera Sverige vid hundraårsutställningen i Philadelphia 1876, där hon även tilldelades medalj.

År 1879 kom G väl förberedd till Paris, där hennes lärare blev Louis Leloir och Ferdinand Heilbuth. Att hon tagit sina studier på allvar och framför andra beundrat sina lärare omvittnar de kataloger hon sparat från 1879–83 av utställningar som hölls av »Société d'aquarellistes français». Där har hon kopierat utställda akvareller eller färglagt katalogens graverade reproduktioner. Utom för sina lärare har hon fäst sig vid konstnärer som Jules Jacquemart och Gustave Jacquet och andra nu lika bortglömda representanter för ett mycket moderat friluftsmåleri. Själv deltog hon i den allmänna salongen 1882 med akvareller, vilket resulterade i uppmärksamhet från franska konsthandlare, bl a Durand-Ruel och Goupil, vilken senare erbjöd henne ett kontrakt om 1 000 francs i månaden för försäljningsrätten. År 1883 deltog hon i Foreign Exhibition i Boston, där hon tilldelades medalj. En livlig internationell utställningsverksamhet följde; hon deltog i utställningar i Montreal, i London, i München etc och hon blev medlem av det engelska Dudley Gallery Art Society.

Den påbörjade internationella karriären avbröts i stort sett i och med återvändandet till Sverige 1884, föranlett av ryktena om en annalkande koleraepidemi. Hon bosatte sig i Gbg, där hennes man blev ritlärare vid Chalmers tekniska högskola. I Sverige fortsatte hon att utställa flitigt, främst i samlingsutställningar och så gott som alltid med akvareller.

G:s tidiga framgångar skedde inom ramen för det konstliv som i Paris under 1800-talets sista decennier dominerades av de mer eller mindre officiella salongerna, vilka endast accepterade traditionalism och mycket måttliga förnyelseförsök i kompromissens tecken. Att också en anmärkningsvärd begåvning låg till grund för G:s framgångar är otvivelaktigt, men den tycks inte ha räckt till för att bryta henne en egen väg. Efter återkomsten till Sverige förkrymps och förtorkas hennes talang, och hon hamnar lätt i det alltför idylliska eller insmickrande. En samtida kommentar till hennes måleri säger tydligt och klart ifrån vilka egenskaper som gjorde det populärt och omtyckt. I Idun skriver signaturen J N-g om G, när han kommenterar de »kvinnliga artisterna» på Valandsutställningen 1891: »Hennes 'Afton' är en verklig liten läckerbit av poetisk fägring; insjön med dess glödande intensiva färgspel, stranden, den genomskinliga luften, allt är framställt med en ovanlig schwung utan manér».

G deltog i den stora akvarellutställn på FrKA 1925 med ett flertal arbeten, utställde separat 1927 på Gummesons konsthall. Minnesutställn:r i Gbg 1939 o hos Bukowskis i Sthlm 1946. Är representerad i Nat:mus o Gbgs konstmus samt i flera utländska museer.