Henric (II) Falkman

2. Henric (II) Falkman, son av föregående, f. 28 aug. 1734 i Malmö (Caroli), d. 20 febr. 1809 där (ibid.). Bokhållare hos sin kusin handlanden N. Suell i Malmö 1756; burskap som handlande i Malmö 1 maj 1762; övertog efter sitt gifte s. å. med handlanden N. Suells änka dennes affär; tobaksfabrikör där 1764, som sådan kompanjon (firman Falkman & Suell) från 2 jan. 1772 med styvsonen Frans Suell d. y., överlät 1793 firman på F. Suell ensam; direktör för sjömanshuset i Malmö 20 april 1769; rådman i Malmö 24 dec. 1771 (installerad 24 mars 1772); riksdagsman för Malmö i borgarståndet 1786; tf. ordf. i Malmö rådstugurätt 17 sept. 1792 och 22 nov. 1796; tf. politiborgmästare i Malmö 10 juli–26 aug. 1793; borgmästares namn 28 juli s. å.; tf. politiborgmästare 27 maj–8 juni 1795; tf. borgmästare 30 jan. 1798–1 juli 1802; ordf. i Malmö hall- och manufakturrätt 12 febr. 1798; avsked som rådman 1 juli 1802; uppsade sitt burskap 5 nov. 1803. LFS 1780.

G. 1) 25 maj 1762 i Malmö (Caroli) m. Catharina Helena Weijer, f. 4 jan. 1722 där (Petri), d. 4 mars 1773 där (Caroli), dotter av handlanden i Malmö Jöran Weijer och Anna Maria Faxe samt förut g. m. F:s kusin handlanden och tobaksfabrikören Nicolaes Suell (d. 1760); 2) 26 nov. 1773 i Malmö (Caroli) m. sin kusins dotter Lovisa Borgström, f. 22 febr. 1,747 där (ibid.), d. 2 okt. 1832 där (ibid.), dotter av landsfiskalen Hans Borgström och Catharina Margaretha Suell (Nicolaes Suells syster).

Den andre Henric F:s hela verksamhet står i beroende av släktskapen med familjen Suell och det gifte, som han nära 28-årig ingick 1762 med sin kusin handlanden och tobaksfabrikören Nicolaes Suells änka Helena Weijer, som var 12 år äldre än han själv. Hon var dotter av en förmögen köpman, av ansedd, gammal malmöfamilj, och även hennes mor, f. Faxe, hade gammalt borgmästarblod (Ledebur) från Malmö och vidsträckta andra släktförbindelser i Skåne. Nicolaes Suell, som tidigt blivit moderlös och mycket vistats i sin mosters make Henric (I) F:s hem, hade 1756 gjort sin kusin Henric (II) till sin bokhållare och snart högra hand. Då Suell mot slutet blev mycket sjuklig, insatte han i testamente 1760 F. att övertaga handelsrörelsen och ta hand om barnens affärer. Henric F. blev därför änkans omistlige hjälpare och efter halvtannat år hennes make. Till barnen Suell, sonen Frans d. y., den sedan så berömde hamngrundaren, handlanden och kommerserådet, samt dottern Anna Maria (sedan fru Wong), blev F:s förhållande det bästa. Däremot blev hans äktenskap olyckligt, ty Helena Weijer angreps av nervsjukdom, som övergick till en sinnessjukdom, vilken följde henne tills döden kom 1773. F. gifte s. å. om sig med sin kusin Catharina Margaretha Suells dotter Lovisa Borgström. När F: s svåger rådman A. J. Schartau dött s. å., tog F. alla sju barnen Schartau – bland dem den blivande prosten Henric – i sitt hus och gav dem en utmärkt uppfostran. Han var även mecenat för den blivande ärkebiskopen Reuterdahls (uppkallad med namnet Henrik efter F.) föräldrar (jfr också ovan på släktart., s. 262).

Nicolaes Suell hade vid sin fader Frans Suell d. ä:s (svåger till den förste Henric F.) död 1748 jämte en bror tagit ledningen av faderns tobaksmanufaktur. På grund av sämre konjunkturer upplöstes »Tobakscompaniet» 1764, fyra år efter Nicolaes' död, men på auktionen inropades det Suellska privilegiet av Henric (II) F., som erhöll Kommerskollegii stadfästelse 13 nov. 1764 (Hantverkare etc, s. 229). Om hans stigande anseende vittnar, att han 1771 valdes till rådman. Åt sin styvson Frans Suell gav F. en mycket vårdad uppfostran och lät honom utbilda sig genom utrikes resor samt tog honom därpå till bolagsman nyåret 1772 (bekräftat genom privilegium 30 maj 1775). Under den begåvade styvsonens insiktsfulla ledning blomstrade firman Falkman & Suell, och tobaksfabriken fick ett hastigt uppsving. Den svåra krisen 1775 hotade firman, men övervanns. Stor hjälp hade man av köpmannen i Hamburg Salomon Roosen, och i anledning av nordamerikanska frihetskrigets utbrott ökade priserna på virginiatobak mycket, vilket gav firman stora förtjänster. År 1793 avgick F. och överlämnade firman till Suell ensam. Liksom Nicolaes Suell intresserade sig F. även för plantager med mullbärsträd (Weibull). F. och Frans Suell grundade 1798 klädesfabriken Concordia, som nedbrann 30 jan. 1808. Då F. på sin dödsbädd följande nyår oroade sig häröver, kom Suell till honom och lovade att själv vidkännas F:s förlust.

F., som i flera omgångar vikarierade som politiborgmästare, fick 1793 borgmästares namn. I riksdagens borgarstånd satt han 1786. Då rykte spred sig om tobaksmonopol, ingav F. juni s. å. ett memorial (tr. i Borgarståndets protokoll, s. 203 ff.) mot monopol och förpaktningar av borgerliga näringar (Odhner, 2, s. 457 ff.). Det godkändes av borgarståndet och adeln, men tillbakavisades av bondeståndet av fruktan för, att det ginge ut på att gynna städerna på det övriga landets bekostnad och att det skulle hindra en välbehövlig prisnedsättning för vissa varor.

Först 1803 uppsade F. sitt burskap. Han var en mycket ansedd och skicklig man, starkt religiös. C. C. Halling anser visserligen, att F. mera älskade åkerbruk än ämbetsbestyr, men Hallings omdöme är gärna tillspetsat och syrligt. F. ägde och bebodde en stor gård vid Östergatan (Falkman, s. 16), som han sålde till sin son Henric (III). F. dog febr. 1809 och begrovs i S:t Petri. Vid bouppteckningen 1810 uppskattades hans förmögenhet till 21,454 rdr bko, däribland egendomen Ribersborg och 46 aktier i sockerbruket Patrioten.