Ferber, släkt

Ferber, urspr. tysk släkt, inkom till Sverige under 1600-talets senare del. Måhända kan släkten ha något samband med den köpman Eberhard Ferber i Hamburg, som nämnes i ett riksrådsprotokoll 1643 (jfr namnet på Johan Eberhard F. nedan).

Den förste i Sverige kände familjemedlemmen är apotekaren Johan Ferber (d. 28 jan. 1701 i Karlskrona). Han verkade först i Ronneby, men inkallades till det nygrundade Karlskrona och synes ha varit bosatt där redan 1678, då hans son där föddes (J. E. F., se nedan). Johan F. omtalas i april 1696 som stadsapotekare i Karlskrona. Burskap som sådan fick han dock först 7 febr. 1698 (Bromé). Då J. F. år 1700 blev amiralitetsapotekare, sammanslogos båda apoteken till amiralitets- och stadsapoteket Göta Lejon. J. F. var gift två gånger, andra gången 1689 med en dotter av borgmästaren Herman Schlüter d.y. i Ronneby. Vid sin död 1701 efterföljdes J. F. på Göta Lejon av sin son i första giftet Johan Eberhard F. (F. 1), bekant även som museisamlare och trädgårdsodlare samt som en av de första cheferna vid Ronneby brunn. När J. E. F. 1737 erhöll avsked, blev hans son Johan Heinrich F. (f. 27 juni 1703 i Karlskrona, d. 27 maj 1781 där, begr. i Ronneby) stads- och amiralitetsapotekare på Göta Lejon i Karlskrona (kommunal fullmakt 11 okt. 1740, k. fullmakt 24 jan. 1744), och 17 aug. 1744 tillika brunnsapotekare i Ronneby. År 1746 fick han assessors titel. Han sålde Göta Lejon 1780. J. E. F. hade 1746 blivit invald i Vetenskapsakademien men uteslöts 1752, emedan han på så många år aldrig ingivit det minsta rön och efter gjord påminnelse utlåtit sig, att han ej heller ville. Liksom sin far var J. H. F. natur vetenskaplig samlare, hade sålunda en stor men oordnad snäcksamling. Han skänkte Linné djur från Sydamerika. J. H. F. äktade en brorsdotter till amiralen Th. Ankarcrona, Eva Maria Ankarcrona. Bland deras barn voro: den internationellt kände mineralogen och kemisten Johan(n) Jacob F. (F. 2), professor i Mitau, sedan i S: t Petersburg, slutligen preussiskt överbergsråd; bankirerna i Paris Henric Theodor F. och Carl Fredric F., se nedan; döttrar, gifta Anckarsparre och Anckarsvärd. Huruvida den Johan Jacob F. (enligt uppgift f. 3 mars 1788), som 5 mars 1813 fick burskap som handlande i Göteborg och var handlande där 1813–16, hörde till släkten synes vara outrett; hans dopnamn tyda dock på släktskap. I skrivelse till Göteborgs handelssocietet uppger han sig ha kommit till Göteborg 1809 från London efter att ha innehaft merkantil anställning där och tidigare i Memel under sammanlagt sju års tid.

De nämnda bröderna Henric Theodor F. (f. 1744, d. 12 aug. 1819 i Philadephia, U.S.A.) och Carl Fredric F. (d. 1808; ej upptagen bland J. H. F:s barn i Sveriges apotekarhist, s. 783) utvandrade till Frankrike och etablerade sig som köpmän och bankirer i Paris, under firma Ferber frères (1780-talets mitt). De levererade varor till franska staten och till en början synes det ha gått dem väl i händer. En hög statstjänstemans konkurs 1786 ledde till stort ekonomiskt bakslag, och de ansågo sig berättigade till ett stort skadestånd av franska kronan. Deras bemödanden att söka utfå detta och i samband därmed deras mellanhavande med svenske ambassadören frih. E. M. Staël von Holstein ha skildrats 1936 av Tissau, som dock ej utnyttjat allt det arkivmaterial, som finns och varom mera nedan (Elsa Nordström). H. T. F. blev 1799 svensk konsul i Nantes (instr. 7 sept. 1801), men var tjänstfri från 1804. Bröderna emigrerade till Nordamerika 1805. C. F. F. dog där 1808, medan H. T. F. kämpade mot växande ekonomiska svårigheter. Då båda voro ogifta, ärvdes deras ganska stora affärsarkiv tillbaka till Sverige och kom genom deras systerdotter Sophia Lovisa Anckarsparre (g.m. majoren Thure Gustaf Falkman, se ovan s. 260) och hennes dotter Julia Maria Falkman (g.m. kommendörkaptenen Axel Gustaf Nordenskjöld) till den sistnämndas dotterdotter friherrinnan Estrid (Essie) Elisabeth Wrangel af Sauss, född Ericson, Stockholm, som alltjämt äger den s.k. »Ferberska kistan». Dennas innehåll förtecknades i Krigsarkivet dec. 1952 (förteckning där); en kortfattad redogörelse lämnades i Personhist. tidskrift 1953 av Elsa Nordström.