Jonas Theodor Fagræus

Fagraeus, Jonas Theodor, f. 20 (ej 23) april 1729 i Vittaryds sn (Kron.), d. 16 april 1797 på Gåsevadholm, Tölö sn (Hall.). Föräldrar: kyrkoherden Johannes Fagraeus och Rebecka Junbeck. Elev vid Växjö skola 21 april 1740, vid gymnasiet där 1743–48; student vid Lunds univ. sept. 1748; fil. magister där 4 juli 1751; informator 1754 hos J. Alströmers familj i Alingsås och sedan guvernör för sönerna i Uppsala; student vid Uppsala univ. 21 dec. 1756; disp. för doktorsgrad 13 juni 1758; med. doktor 19 juni s. å.; lasarettstjänstgöring i Stockholm; stadsfysikus i Alingsås 1759 (tilltr. jan. 1760); bibliotekarie och intendent för naturaliesamlingen hos familjen Alströmer; flyttade, troligen 1780, från Alingsås till Kristinedal vid Göteborg samt omkring 1785–86 till Gåsevadholm. LFS 1776; LVVS 1777.

G. 30 jan. 1761 i Lena sn (Älvsb.) m. Sara Alin, dp 4 juli 1733 där, d. 2 mars 1778 i Alingsås, dotter av prosten Jonas Alin och Beata Lithén.

F. tillhörde småländska prästsläkter på både fäderne och möderne. Hans ene morbror hovrättsrådet Erland Junbeck var gift med en syster till de kända bröderna Bengt och Peter Jonas Bergius; en kusin till F:s mor var Lars Ulmgren, docent i Lund. F. var således inte utan intellektuellt inspirerande släktförbindelser. Han tog först magistergraden i Lund 1751 och fick ett par år senare kondition i ett naturvetenskapligt högkvarter, hos familjen Jonas Alströmer i Alingsås. Till denna familj blev F. i själva verket klient för hela sitt liv. Han anlände till Alingsås 1754. F., »deras trogne dräng», blev nästan som barn i huset redan från början. När sönerna Clas och Jan Alströmer jämte Fredrik Logie skulle resa till Uppsala för att studera, bestämde den gamle Jonas – av F. vanligen kallad »gubben» – att F. skulle medfölja som guvernör. Han skulle därvid själv studera medicin på »gubbens» bekostnad. Till Uppsala kom sällskapet i dec. 1756, och försommaren 1758 var F. färdig att disputera. Hans lärdomsprov följdes med stort intresse inte blott av Alströmarna utan även av Linné, som vars direkte lärjunge F. nu kunde räknas. Redan nyåret s. å. hade Linné skrivit till Abr. Bäck: »Ingen av alla, som studerat i Uppsala medicinen i min tid, har haft starkare huvud och skarpare acumen ingenii än Doktor Fagraeus. Den vågar alltså jag rekommendera hos en så nitälskande och lysande Prseses Regii Collegii Medici.» Sedan F. vunnit den gröna sidenhatten, längtade han emellertid tillbaka till Alingsås – så bunden var han redan vid Alströmers. Han utnämndes också snart till stadsfysikus där och tillträdde nyåret 1760. Samtidigt blev F. ett slags bibliotekarie och intendent för de naturvetenskapliga samlingarna hos Alströmers. Ett slag syntes ett större verksamhetsfält hägra: Linné lockade honom med en professur i botanik i S:t Petersburg. Av olika skäl, för vilka redogöres hos F:s biograf Stenström i hans studie 1932, torkade emellertid saken in.

När Alingsås' storhetstid var förbi och de ekonomiska utsikterna mörknade, var det tal om, att Alströmerska biblioteket skulle säljas. Faran gick förbi, men biblioteket fick ett värre öde, varom strax mera. Vad F. själv angår, hade även han en stor boksamling och fick småningom stora samlingar av anteckningar. Han var en flitig skribent i flera olika ämnen, bl. a. utarbetade han i manuskript en zoologisk systematik, tillkommen på Linnés uppmaning. Intresserad pedagog arbetade F. även på läroböcker, bl. a. en räknelära. Som sällskap och läkare för Clas Alströmer fick F. 1773 följa denne till Hamburg. Året därpå voro några resenärer i Alingsås, bl. a. en F:s kollega, doktor Johan Lindvall. »Den buttre doktor F.», skriver Lindvall, var deras ciceron bland såväl alströmerska som egna böcker och samlingar (Grape, 1, s. 730). – Efter F. har C. P. Thunberg uppkallat asiatiska växtsläktet Fagræa.

Den stora olyckan i F:s liv kom den 27 okt. 1779: vådelden ödelade den dyrbaraste delen av Alströmerska biblioteket, jämte kostsamma instrument och samlingar, och därtill F:s eget hela bibliotek, hans lösöre och alla hans outgivna arbeten i manuskript. Det är därför man vet så föga om dessa.

F. stod nu ej ut i Alingsås. Efter »Trojas brand» flyttade han först till sitt lantställe Bryngenäs vid Mjörn, men troligen redan 1780 till kanslirådet Clas Alströmers lantställe Kristinedal vid Göteborg. Invald i Fysiografiska sällskapet i Lund 1776 och i det göteborgska Vitterhetssamhället 1777, kunde F. nu deltaga i det senare. På Kristinedal fanns en sevärd botanisk trädgård. F. fattade åter mod och fick en smula levnadslust igen. Clas Alströmer hade därtill inne i Göteborg ett oskattbart naturaliekabinett och bibliotek, verklig livsluft för F. Han räknades nu som en av »baronens beständigt närvarande pensionärer». Tillsammans med C. Alströmer och doktor Pehr Dubb (SBL, 11, s. 478 ff.) sökte F. grunda en naturvetenskaplig tidskrift, Samling af rön och uptäkter ... uti physik, medecin, chirurgie, natural-historia ... jämte biographier ... Därav utkommo dock endast bd 1–2 (1781), ganska stora volymer men innehållet likväl rätt magert. Vetenskapsakademien sökte uppmuntra företaget, men tidskriften avsomnade snart. Tillsammans med vännen Alströmer gjorde F. en undersökning angående trangrumset i fiskevattnen kring Göteborg (Haneson & Rencke).

Mot slutet av sitt liv, 1785 eller i början av 1786, flyttade F. med Alströmer till sätesgården Gåsevadholm i norra Halland. Här fick han vårda sin välgörare, som led av en fortskridande förlamningssjukdom. Baron Clas dog 1793. Om F:s sista år vet man intet. Han avled på våren fyra år senare. Han hade haft sorgen överleva sin ende till mogen ålder komne son, Johan F. (d. 1793), »assistent på Ostindien». En F:s dotter levde till 1831.