Ekmarck, släkt

Ekmarck, sörmländsk släkt, som härstammar från hemmansägare Jon Larsson på Ekeby i Jäders sn (Söd.), efter vilken gård släktnamnet antogs av sonen Lars Ekmarck (f. 1695, d 1761), komminister i Svennevad i Närke. Av hans barn blev äldste sonen Lars E. (f. 1739, d. 1797) domprost i Strängnäs, en yngre åter, Anders E. (f. 1741, d. 1822), kyrkoherde i Ekeby-Rinna och prost. Den senare, »en man av exemplarisk dygd, av mer än vanlig lärdom och begåvad med en sällsynt fallenhet för barnauppfostran» (Berzelius), var tillika herrnhutiskt intresserad. Direkt knuten till Brödraförsamlingen var den tredje brodern, sidenfabrikören Jon E. (f. 1737, d. 1810), som slog sig ned i det herrnhutiska Christiansfeld i Sönderjylland. Söner till domprosten Lars E. voro boktryckaren och publicisten Carl Eric E. (E. 1), förste expeditionssekreteraren och skriftställaren Lars August E, (E. 2) samt musikern m. m. docenten Jon Ulrik E. (E. 3). Den nuvarande släktgrenen härstammar från L. A. E:s son, förste intendenten i överintendentsämbetet Fredrik August E. (f. 1826, d. 1899), vars son fd. kamrer Lars Gösta E. (f. 1878, d. 1951) är släktens siste levande manlige medlem. – Ovannämnde Anders E. blev genom sitt andra gifte med Elisabeth Dorothea Sjösteen styvfader till kemisten friherre Jöns Jacob Berzelius. Med henne hade Anders E. en son, tf. marinläkaren med. stud. Anders Fredric E. (f. 1786, d. 1805), som vid sin död besjöngs av Atterbom. I sitt första gifte med Elisabeth Christina Riselius var Anders E. fader till Daniel E. (f. 1779, d. 1808), som utomlands utbildade sig till målare och dog i Hamburg, samt till dennes äldre broder fil. magister Lars Christofer E. (f. 1776, d. 1808), som 1807 blev docent i fysik vid Uppsala universitet och var nära förbunden med styvbrodern Berzelius. Det var Christofer E., som hos denne väckte första hågen för kemisk forskning. Berzelius, som beundrade såväl hans framstående begåvning som hans fläckfria karaktär, anger honom själv som sin väckare och studieledare. Christofer E. sysslade med elektriska försök. Tillsammans arbetade han och Berzelius julferierna 1798–99 för att lära sig kemi. Besinningsfull och ekonomisk blev C. E. även i rent personliga förhållanden en hjälpare för sin unge styvbroder; talrika brev till C. E. från Berzelius finnas i Vet-akademiens bibliotek. C. E. var f. ö. informator för Jacob Adlerbeth på Ramsjöholm och i Uppsala. C. E:s lovande bana bröts redan vid 31 års ålder, då döden skördade honom. Genom ett misstag av Palmblad (på art. F. B. v. Schwerin i Biogr. lexicon, 14, 1847) har Christofer angivits som informator hos »riksprosten» greve v. Schwerin och som den, som övat avgörande litterär inverkan på denne – detta gäller i själva verket kusinen Jon U. E. (E. 3), men felet har i nära hundra år gått igen i svensk litteratur. Nära lierad i vänskap med Berzelius var Christofers och Daniels syster Margareta (Greta) Elisabeth E. (f. 1778, d. 1853), från vilken talrika brev till Berzelius 1829–47 äro bevarade i Vetenskapsakademiens bibliotek. Då Anders E:s tre söner dogo före fadern, slöt denne själv sin släktgren på manssidan.