Carl Eric Ekmarck

1. Carl Eric Ekmarck, f. 8 april 1784 i Strängnäs, d. 23 juli 1846 där. Föräldrar: domprosten Lars Ekmarck och Augusta Maria Nybohm. Student vid Uppsala univ. 9 okt. 1800; e. o. kanslist i Krigskollegii artilleridepartement 9 dec. 1807; kammarskrivare i fortifikationsdepartementet där 23 juni 1809; revisors titel 11 maj 1811; avsked med assessors titel 8 febr. 1812; boktryckare i Strängnäs s. å.; utgivare av Strengnäs weckoblad 8 jan. 1825–17 dec. 1828, av Södermanlands och Nerikes annonsblad 3 jan. 1829–dec. 1832, av Samlaren i ecclesiastika och litterära ämnen 1833–34 och Samlaren uti blandade ämnen 1833–22 febr. 1845, av Södermanlands och Nerikes nyheter 8 febr. 1845—juli 1846.

G. 24 juni 1813 i Torshälla m. sin kusin Lovisa Ulrica Nybohm, f. 24 juni 1795 där, d. 14 maj 1874 i Strängnäs, dotter av k. sekreteraren, rådmannen och godsägaren Anders Christian Nybohm och Anna Lovisa Schepherus.

I brödrakretsen Ekmarck var Carl E. den tjänande brodern, som genom sitt innehav av tryckeriet i Strängnäs kunde stå de båda andra bröderna till tjänst med att publicera skrifter av dem, översättningar och skrifter om dem. E. hade ideella och litterära intressen liksom bröderna. Han deltog i nykterhetsrörelsen på dess moderata flygel och skrev själv flera skrifter till nykterhetens, sedlighetens och sparsamhetens befrämjande. Han utförde icke så få översättningar från bl. a. danskan och tyskan, bl. a, av arbeten av Oehlenschläger och Achim von Arnim. De av E. redigerade tidningarna i Strängnäs voro utpräglat konservativa; deras kulturprägel gör dem intressanta i flera hänseenden. Visst uppseende väckte E:s sammanställning »De constitutionella tidningarnes strid mot den falska liberalismen år 1835» (1836), en samling konservativa artiklar ur pressen.

Sin största betydelse har E. kanske haft genom sitt förhållande till E. M. Arndt. I den enligt uppgift av B. E. Malmström verkställda översättningen av Arndts »Historiska karaktersskildringar» (1834) skrev E. som utgivare ett företal, vari han bekände, att »ingen författare har haft det inflytande på min fäderneslandskärlek som Arndt. Han har lärt mig älska Sverige framför alla andra länder...». Detta inflytande förlägger E. till 1810, »den varmaste tid av min levnad», och förklarar, att Arndts bok är honom lika kär som för tjugofem år sedan. Sin kärlek till Arndt visade E. på flera sätt. Arndts berömda »Katechismus für deutsche Soldaten», skriven för resningen 1812, utgav E. 1834 under titeln »Kateches för Skandinaviens krigare», försedd med vederbörliga ändringar och tillägnad officerarna vid Sveriges och Norges krigsskolor. Samma år översatte och utgav han »Sweriges karakteristik», hämtad ur inledningen till Arndts karaktärsskildringar. I en längre, patriotisk efterskrift förklarade han sin avsikt vara »att giva än mer näring åt den rena krigiska lågan», särskilt med tanke på fara för Sverige från Rysslands sida. E. utgav även 1837 i samma syfte en »samling utaf fosterländska sånger, jämte några smärre uppsatser» av Arndt. Denna volym förenar inom sitt band hela den götiska och patriotiska riktningen från 1800-talets början (Böök). Den inledes med »Svea» och innehåller alla Tegnérs, Geijers, Vitalis' och Atterboms fosterländska dikter liksom epigonernas. »Den svenska patriotiska rörelsens samband med den tyska idealismen illustreras förträffligt av Ekmarcks antologi» (Böök). I sina skrifter ådagalade E. sin varma religiositet, ibland på ett naivt men välmenande sätt. E: s litterära kvarlåtenskap synes ha gått till spillo vid en brand i Strängnäs 1871. Hans enda barn, en dotter, var gift med domprosten i Strängnäs I. S. Widebeck. Strödda brev från E. finnas i Riksarkivet, K. biblioteket, Vetenskapsakademiens bibliotek, Uppsala univ.-bibliotek och Lunds univ.-bibliotek.