Clas Eliander

Eliander, Clas, f. 9 (ej 18) juli 1708 i Sunnersbergs sn (Skarab.), d. 4 maj 1754 i Stockholm (Klara). Föräldrar: inspektören och byggmästaren Håkan Eliander och Annicka Åbohm. Elev i Skara skola; studerade en tid i Uppsala; elev hos slottsbyggmästaren Petter Gerdes i Stockholm; elev hos Chr. Polhem 1738–41; erhöll av Manufakturkontoret anslag till utrikes studiefärd och reste maj 1741–maj 1745 till Nederländerna, England, Frankrike och Danmark; Manufakturkontorets byggmästare; slottsbyggmästare 1745. LVA 1745.

G. 1) 28 april 1748 i Stockholm (Tyska) m, Anna Rosina Körner, dp 11 jan. 1730 där (ibid.), d. 11 juni 1749 där (Klara), dotter av murareåldermannen och slottsbyggmästaren Johan Christopher Körner och Eva Sophia Dargeman; 2) 1 nov. 1750 i Stockholm (Klara) m. Catharina Charlotta Bäckman, dp 2 nov. 1731 där (Nik.), dotter av kamreraren Mathias Bäckman och Elisabeth Juliana Nyman.

Clas E. – som själv skriver sig C [las] H[åkansson] Eliander – är känd som en av Carl Hårlemans närmaste medarbetare i frihetstidens arkitekturarbeten. E:s familj var från början knuten till Ekebladsdynastien på Stola, i det att E:s fader, Håkan E., var inspektor på den Ekebladska gården Teglunda. Fadern blev emellertid därjämte en känd byggmästare, anställd som sådan omkr. 1722 vid Skara domkyrka och verksam där i varje fall ännu 1733. Sonen Clas, uppkallad med det Ekebladska dopnamnet, gick i Skara skola och vistades en tid i Uppsala men övergick snart till praktisk utbildning. Han anställdes sålunda som elev hos slottsbyggmästaren Petter Gerdes i Stockholm och sändes sedan av hovintendenten, sedermera överintendenten greve C. J. Cronstedt till Polhem för vidare utdaning. I tre år förblev E. hos Polhem men synes samtidigt ha varit anställd en tid vid ett av Petter Gerdes byggnadsföretag i Torshälla 1739. Där träffade E. Pehr Elvius d. y., som undervisade honom i geometri. Åter- kommen till Stockholm fick E. en beskyddare i Jonas Alströmer, vilken liksom Polhem tillrådde en utrikesresa. Även Carl Hårleman och Anders von Drake (se denne), vilka liksom Alströmer och Polhem sutto i den nybildade Vetenskapsakademien, togo sig an E:s sak och skaffade ett första reseanslag från Manufakturkontoret. Under åren maj 1741–maj 1745 vistades E. i Nederländerna och England, i Paris, Normandie och slutligen även Lyon, där han skulle studera sidentillverkningen. Av von Drakes brev till envoyén Clas Ekeblad framgår, att Manufakturkontoret utanordnade nya anslag för Lyonresan. E. for sedan hem över Hartz, Hamburg, Holstein och Själland. Även Alströmer följde noga E:s resa och gav honom i brev instruktioner. I Paris hade E. arbetat åt abbé La Pluche, för vars »Spectacle de la nature» E. utförde ritningar till kopparstick av mekaniska inrättningar.

Vid E:s återkomst 1745 invaldes han i Vetenskapsakademien, där även Ekeblad var ledamot. E. verkade först i Alingsås hos Alströmer, där E. utförde förbättringsarbeten till byggnader för en klädesfabrik. För Manufakturkontoret redogjorde E. för utrikesresan. Hans erfarenheter rörde även de av tiden omhuldade manufakturerna i allmänhet (t. ex. oljeslagerier, färgplantor, lietillverkning, garverier, papperskvarnar, o. s. v.). Kontoret antog honom till sin byggmästare. När Manufakturkontoret lät uppföra ett 1748 färdigt appreteringshus (av trä) för allehanda yllestoffer på Barnängen, var E. en av de tre ledarna. Emellertid blev Hårleman nu hans huvudbeskyddare och knöt E. till det pågående stora slottsbygget i Stockholm som slottsbyggmästare 1745. För Hårleman, »som honom högt älskade», blev E. en trogen medhjälpare även vid en rad av tidens andra byggnadsföretag. Vid slottsbygget kom E. att under Hårlemans överledning särskilt samarbeta med slottsmurarmästaren och åldermannen J. C. Körner, som blev hans svärfar 1748, dennes fader, slottsbyggmästaren C. Körner, samt murarmästaren Jonas Fristedt. E. tycks ha varit specialist på timmermansarbete, ty man vet, att han ledde detta både (från okt. 1749) vid Stockholmsobservatoriets uppförande samt vid kyrkobygget i Klara, om vilket mera nedan. När Hårleman 1750 ingivit memorial angående reparation av Lantmäterikontorets hus vid Kungsträdgården i Stockholm, uppgjordes kostnadsförslaget av E. och den ene Körner. Vid den stora branden i Klara 1751 blev E. lidande, liksom så många andra Klarabor bland Vetenskapsakademiens ledamöter. Då Klara kyrkas återuppbyggnad under Hårlemans ledning började s. å., bedrevs byggnadsarbetet av trion Körner, E. och Fristedt med stor kraft. Av de arkitektoniska skapelser och andra verk, utanför slottsbygget, vid vilka E. lade hand, nämner åminnelsetalet särskilt kyrkor och tornbyggnader, trädgårdar, »luft- och drivhus, förrådshus, allmänna och enskilda byggnader, kvarnar och vattenverk», broar och dammar, valsverk, »färghus, manglar och pressar för ylle- och sidentyger, maskiner till åtskilliga tryckerier och tegelslagerier, kalkugnar och mycket annat». I Vetenskapsakademiens handlingar tryckte E. 1748–53 rön om »slaggteglets bruk och nytta», som tycks ha väckt stort intresse, om kalkugnar i England och norra Frankrike, en sädesrensningsmaskin samt »en kran att nedslå lutande pålar».

E. fick mot slutet av 1752 en blodstörtning, och lungtuberkulosen släppte sedan icke sitt offer. Han levde nu mest inomhus, men arbetade alltjämt med ritningar, utkast och beskrivningar. E. sökte bl. a. åstadkomma en samling med avritningar av Hårlemans ritningar och skisser, ämnad att överlämnas till Vetenskapsakademien, men döden avbröt honom. Vid sin bortgång våren 1754 hade han ännu ej fyllt 46 år. E. skildras som glad, vänlig i umgänget, tjänstaktig, stillsam och saktmodig samt mycket arbetsam.