Georg Henrik Carlgren

2. Georg Henrik Carlgren, den föregåendes broder, f. 8 aug. 1837 å Nyhammarsgården i Grangärde kyrkoby, d. 5 juni 1906 i Falun. Åtnjöt undervisning i hemmet; elev vid Uppsala katedralskola 1848; student i Uppsala 19 maj 1855; elev vid Falu bergsskola 1855—56. Ritare i Norberg 1856—57; arbetade vid sågverksanläggningar för Stora Kopparbergs bergslags räkning under konstmästaren H. Steffanssons ledning 1858; ritare hos professor J. S. Bagge och vid Falu bergsskola 1859; ritade och utförde flottleder, sågverk, bruks- och bergverksanläggningar 1859—98; åtnjöt stipendium från järnkontorets mekaniska stat 1860—65; upprättade å sin egendom Gruvriset vid Falun en halmvaru- och fatsprund-fabrik på 1880-talet och innehade densamma till sin död; ledamot av styrelsen för Kopparbergs läns hästförsäkringsbolag omkr. 1882 —89; ledamot av Stora Kopparbergs kommunalnämnd 1887—91, av styrelsen för Kopparbergs läns brandstodsbolag 4 aug. 1890—1905 och av styrelsen för Nittsjö tegelbruks-a.-b. 1892—93.

Gift 31 jan. 1865 med Emma Augusta Wikström, f. 4 dec. 1841, dotter till länsmannen Johan Erik Wikström.

C. hade egentligen önskat att i likhet med en äldre broder få utbilda sig till läkare, men då detta av ekonomiska skäl ej kunde förverkligas, blevo hans tidigt framträdande tekniska anlag bestämmande för valet av levnadsbana. Hans lärare vid bergsskolan i Falun, professor J. S. Bagge, var en av den svenska bergsmekanikens främsta män. En av hans specialiteter var vattenhjulskonstruk- tioner, och då C. efter ett par års praktik fick anställning hos honom som ritare, användes han huvudsakligen vid dylika arbeten. Sitt första större självständiga arbete utförde han under åren 1859 —61, då han vid Högsjö bruk efter egna ritningar uppförde hammarsmedja, f ranchecomté-härd och åtskilliga andra bruksbyggnader. Även i fortsättningen utförde han åtskilliga bruksmekaniska anläggningar, men hans verksamhet kom dock i främsta rummet att inriktas på flottledskon-struktioner och byggandet av sågverk. De arbeten av detta slag, han utförde, skapade honom snart ett namn som ovanligt skicklig konstruktör och duglig byggnadsledare ej blott inom landets gränser utan även i grannländerna. Bland hans uppdrag må antecknas: flottledsbyggnad i Håsboån (1863) och timmeruppfordringsverk vid Mållången-Fläten (1864), ett mycket betydande antal flottleds- och flottbroarbeten samt talrika sågverksbyggnader, varav ett sextiotal under perioden 1875—98. Sitt mest berömda flott-ledsarbete utförde C. mellan Älvkarleö och Skutskär (1869—70). Vid samma tid, 1869—71, planerade och byggde han det bekanta sågverket vid Skutskär, vilket, 1886 ombyggdes efter av honom uppgjorda ritningar. I Finland har C. bl. a. utfört flottningsanordningar inom Kymmene vattenområde (1873), sorteringsverk vid Kyminsuu, sågverk vid Forsby och Pilhava. För Ogndals bruks a.-b. i Norge uppgjorde han förslag till skogsdamm, flottled och utvidgning av sågverk (1895). År 1898 brötos C: s krafter av en sjukdom, som ej blott nödgade honom att lämna sin ansträngande praktik utan även stängde honom från ritbordet.

Samtidigt med denna omfattande verksamhet bedrev C. för egen räkning på sin egendom Gruvriset vid Falun halmvaru- och fatsprundstillverkning och innehade till sin död allmänna uppdrag inom sin kommun. Även som uppfinnare var han verksam och uttog flera patent. Vid sidan av alla övriga arbeten medhann han jämväl .ett beaktat författarskap på sitt fackområde. Den märkligaste av lians skrifter är hans välbekanta lärobok »Handledning vid flottningar och strömbyggnader», som utkom 1886 och är den första i sitt slag på vårt språk.

C:s efterdöme inom fackkretsar är, att han under sin tid varit en av Sveriges mest verksamma konsulterande ingenjörer, vars arbete varit av grundläggande betydelse för vår sågverksindustri och vårt flottningsväsendé. Dö som personligen kommo i beröring med honom, mindes »en stillsam man med ideell och karaktärsfast läggning samt mycket allvar, fordrande på sig själv och andra».