Ehrenpreus, släkt

Ehrenpreus, släkt. Hans Larsson Preuss (Preutz, Prytz), som av Kammarkollegium i april 1632 förordnades till myntinspektor i Nyköping och 1638 blev justitieborgmästare där (d. 1644), hade bl. a. två söner, som adlades med olika namn. Den yngre av dessa, Niclas Preuss, adelsman 1678 med namnet von Preutz (f. 1639, d. 1696), fick 1665 burskap som handlande i Göteborg och hade vidlyftiga affärer med kronan, särskilt som leverantör till armén och flottan. Han försåg 1669–70 garnisonen i Göteborg med klädespersedlar, namnes 1671 som vinimportör av »sköna och oförfalskade drycker» och var en av de ledande inom den göteborgska sjöfarten. Under danska kriget gjorde han stora försträckningar till kronan (jfr nedan s. 301) och blev 1676 kommissarie vid flottan i Göteborg samt tillika assessor vid amiralitetet där, fick avsked 1680 och erhöll kommerseråds titel 1690. Ätten utgick på manssidan redan med hans son löjtnanten Fredrik von Preutz (f. 1675, d. 1701), som avled av sina vid Narva undfångna blessyrer. Han är känd som skald; en hans dikt från 1700 är tryckt av Sigrid Leijonhufvud i Ord och Bild 1900. – En Hans Larsson Preuss' äldre son var rådmannen i Stockholm, faktorn i Arboga och Örebro, tituläre överinspektören Hans Preuss, som 1694 (ej 1695) adlades med namnet Ehrenpreus (E. 1). Bland dennes barn i första giftet voro sönerna överdirektören vid Stora sjötullen, bruksägaren Johan (Hans) E. (E. 2) och överdirektören vid gevärsfaktorierna Joachim E. (E. 3), den sistnämnde i sin tur fader till faktorn vid Jönköpings gevärsfaktori Nils E. (se s. 312 nedan) samt överdirektören vid nämnda gevärsfaktori Fredrik E. (E. 4); om dennes son Göran E. se s. 320 nedan. Den adliga grenen utdog med en dennes sonson 1848. En son till överinspektören Hans (Preuss) E. i hans tredje gifte var riksrådet och universitetskanslern Carl Didric E. (E. 5), som 1747 blev friherre samt 1751 greve (som sådan ej introducerad) och själv slöt sin gren av ätten.