Olof Ehrenström

Olof Ehrenström, f. enligt uppgift 1713, d. 29 aug. 1750 i Vasa. Föräldrar: rådmannen Anders Larsson och Anna Trotzig. Student vid Uppsala univ. 22 febr. 1721; e. o. lantmätare vid Lant-mäterikontoret 1736; Bergskollegii lantmätare 17 nov. 1739; tillika auskultant i kollegiet 7 dec. s. å.; tillika direktör vid finska lantmäterikommissionen 27 okt. 1747. – Ogift.

Sedan E:s mor, änka 1717, år 1722 gift om sig med prosten i Stora Tuna, magistern Johan Lind, tog denne hand om styvsonen Olof, som visade läggning för studier och strax förut inskrivits som student i Uppsala. E. utbildade sig i lantmäteri och trädde i Bergskollegii tjänst 1739. Han uppges i litteraturen ha författat den ena av de detta år utkomna visorna om Malcolm Sinclair, men saken är icke bevisad. Genom sin släkt både på fädernet och mödernet djupt förankrad i Dalarna vistades E. i Falun 1743 vid den ödesdigra tid, då dalupproret bröt löst. Han var sålunda närvarande på Falu torg och i rådman Schwans hus 9 juni, då allmogen förhandlade med landshövding C. G.. Wennerstedt, och uppges ha varit bland dem, som sökte lugna folket. Då detta ej lyckades, begav sig E. till Stockholm och ingav till K. M:t en berättelse om vad som förevarit, en redogörelse (utan underskrift, nu bland Justitierevisionens handl. rör. dalupproret, se Beckmans under Källor anförda avh., s. 242), som är av vikt vid bedömningen av upprorets begynnelseskede.

När amiral Th. Ankarcrona i Vetenskapsakademien 12 juli 1744 hållit sitt presidietal »om förbindelsen emellan lantbruk, manufakturer, handel och sjöfart», vari han framhöll lantbrukets fördelar, blev detta signalen till den bekanta striden om näringarnas företräden. Talet, som ju ej var merkantilistiskt rättroget, vållade genast anstöt, och akademiens dåv. sekreterare, Jacob Faggot, opponerade sig hövligt redan i sitt svarstal, där han påpekade, att före jordbruket borde handaslöjderna »ostridigt» uppmuntras, enär dessa snarast gåve vinst och mest uppmuntran åt den inrikes rörelsen samt folkets idoghet. När Ankarcronas tal och Faggots svar tillsammans tryckts 1744, utvidgades diskussionen genom följdskrifter. Först kom ett anonymt inlägg (av Ankarcrona själv?), kallat »Genswar», som bestred Faggots mening. Bland de många motinlägg mot »Genswar», som nu publicerades på olika håll, var ett av E., vars kusin var g. m. Faggot (se släktart. ovan), nämligen »Anmärkningar öfver det gensvar som en obekant autor ut-gifvit emot det som uppå... Theodor Ankarcronas ... tal är gifvit af... Jacob Faggot». Kärnan i alla dessa motinlägg, som hävdade merkantilismens åskådning, kan kort uttryckas i tanken, att har landet pengar, har det nog mat. Diskussionen fortsattes i skiftande former, och Faggot ändrade sedan mening, men något mer inlägg av E. är icke känt.

Sin egentliga livsinsats gjorde E. i sitt yrke. Faggot blev 1747 lantmäteriets chef och kom snart i tillfälle att i sin tur träda in för sin hustrus frände och sin egen vapendragare från näringsstriden. För genomförande av lantmätningar i Finland, orsakade av en nyutfärdad förordning angående hemmansklyvning och skattläggning, fick Faggot nämligen befallning att översända tjugo kommissionslantmätare. Då detta skedde och Faggot utarbetat en detaljerad instruktion (dat. 27 okt. 1747), utsåg han till arbetets ledare E. Denne dog emellertid, 37-årig, redan 1750. Faggot yttrade i skrivelse till K. M:t efter hans bortgång, att E. varit kunskapsrik och visat »en otrolig nit», så att han förstört sm hälsa. E. hade gjort täta resor i Nyland, Tavastland och Savolaks och 1748 lämnat en redogörelse till generalguvernören greve G. F. von Rosen, vari han även lät inflyta anmärkningar rörande den allmänna hushållningen.