Gregers Magnusson (Eka-släkt)

2. Gregers Magnusson, den föregåendes sonson, levde ännu 4 juli 1441, var d. 2 dec. 1446. Föräldrar: riddaren Magnus Trottesson och Katarina Olofsdotter. Namnes, tydligen som omyndig, 3 jan. 1402, var myndig 7 mars 1406; var häradshövding i Trögd (Upps.) 20 maj 1410 och ännu 5 okt. 1439; chef för svenska flottan i sjöslaget i Öresund 11 juli 1427; var riksråd 16 aug. 1434.

Var g. 1) 1407 m. sin styvmoders syster Ingeborg Magnusdotter (Kase), som levde ännu 19 mars 1424, dotter av väpnaren Magnus Kase och Bengta Bengtsdotter (Oxenstierna) och förut gift (4 juli 1400) med väpnaren Ragvald Petersson; g. 2) 30 nov. 1432 m. fru Jutta Valdemarsdotter (horn), som tidigare varit g. m. en riddare och levde ännu 27 febr. 1452 men dog kort tid därefter.

G. var den förste av ätten, som bodde på gården Eka, vilken han fått med sin första hustru, och han uppträder också 1410–39 som häradshövding i Trögd, det härad, där Eka ligger. Genom donation av hans änka gick gården för någon tid ur släkten men kom 1453 åter i dess ägo.

1 nov. 1426 beseglade G. ett brev utfärdat i Flensborg. Svenska trupper hade tidigare detta år deltagit i konung Eriks fälttåg mot de holsteinska grevarna, och detta var väl orsaken till att G. i nov. vistades i den slesvigska staden. Hans namn har dock blivit mest känt genom hans deltagande i kriget mot hanseaterna följande år. I sjöslaget i Öresund 11 juli förde han enligt rimkrönikan befälet över den svenska flottstyrkan. Slaget blev en stor framgång för konung Erik men slutade olyckligt för svenskarnas del. Många av dem fördes som fångar till Lybeck, bland dem också G., som nu för några år försvinner ur de svenska källorna men 1431 utfärdade ett brev just i Lybeck. Uppgiften hos Ericus Olai, att han suttit fången i sju år, är dock överdriven, då han i juni 1432 var i Uppsala och senare samma år firade sitt bröllop på Eka. G. var med bland de riksråd, som 1434 sände konung Erik uppsägelsebrev från Vadstena, och under de följande oroliga åren bevistade han en mängd rådsmöten och herredagar, bl. a. Arbogamötet 1435, där han fick i uppdrag att eskortera Hans Kröpelin, från Stockholm till de överläggningar i Sigtuna, till vilka denne tagit initiativet. Det stora Kalmarmötet sommaren 1441 är det sista, där man finner G:s namn. Han synes ha följt samma politiska linje som majoriteten av rådet.