Johannes Tidikindi Bultius

Bultius, Johannes Tidikindi (Jöns Tidiksson Bult), f. omkr. 1558, d. troligen i Polen. Elev vid kollegiet på Riddarholmen 1576; övergick till katolska läran; reste utrikes juli 1577; elev vid jesuitkollegiet i Dillingen sept. s. å. och vid collegium Germanicum i Rom 24 jan. 1578–7 juli 1584; återvände till Sverige; K. sekreterare (med beställning 1 nov. 1585); följde Sigismund till Polen och på dennes andra svenska resa 1598; vistades därefter i Polen.

Bördig från Östergötland och med protestantisk uppfostran blev B. 1576 en av de första lärjungarna i Johan III:s nyupprättade »collegium» på Riddarholmen i Stockholm, som leddes av jesuitpatern Laurentius Norvegus, »Klosterlasse». Där övergick han inom kort till katolska läran och tillhörde den grupp av sex unga. svenskar, som av pater Laurentius i juli 1577 under kollegiekamraten Peter Brasks (se denne) ledning sändes till jesuitkollegiet i Rom för att utbildas till missionärer för hemlandet. Den 13 juli 1577 gav pater Laurentius de unga männen ett öppet rekommendationsbrev, och konung Johan bidrog med 300 dlr till resekostnaderna. I aug. kommo ynglingarna till Innsbruck men förlade efter de därvarande jesuitfädernas råd en tid för pestens skull sina studier till jesuitkollegiet i Dillingen. Sedan Peter Brask och den berömde Petrus Canisius i Innsbruck supplikerat hos jesuitgeneralen om reseunderstöd, inskrevos ynglingarna 24 jan. 1578 i collegium Germanicum i Rom med särskild rekommendation av »protektorn» för de påvliga seminarierna i utlandet, kardinalen av Como. B. fortsatte där sina studier i sex och ett halvt år, varefter han återvände till hemlandet. Där inträdde han som sekreterare i Johan III:s kansli. Enligt 1588 års beställningsregister lydde B:s beställning, daterad 1 nov. 1585, på en lön av 233 dlr, därav 40 dlr i penningar. B. var en av de svenska sekreterare, som från början medföljde den nyvalde konung Sigismund till Polen, och i dennes tjänst förblev han allt framgent. I sin konungs kansli intog B. utan tvivel en central och inflytelserik ställning. Ett tecken därpå är den rest av hans korrespondens, som finnes i svenska riksarkivet och utgöres av ett ganska stort antal brev från åtskilliga, delvis mycket framskjutna personer och från korporationer i Sverige och Östersjöprovinserna. Breven innehålla nämligen vid sidan av politiska nyheter främst, framställningar om eller tack för B:s understöd och förord för vederbörandes suppliker och önskemål. I samma riktning tala Jonas Werwings uppgifter om att B. fick mottaga skänker av adelsmän och att han var en mellanhand mellan konungen och kardinal Malaspina. Sekreteraren Nils Rask gav i sina brev till B. uttryck åt sin fientlighet mot hertig Karl, Gustav Banér berättade 1588 om Johan III: s ängslan, att Sigismunds omgivning icke vakade över att denne skyddades mot förgiftning och andra faror. Våren 1596 klagade hertig Karl i ett brev till Erik Sparre (28 maj) över att B. uppehållit hertigens sändebud Mårten Kerner, medan flera Klas Flemings sändebud fingo besked av Sigismund själv, och den 13 juni 1597 dementerade han i ett brev till B. eftertryckligt det av Per Rasmusson utspridda ryktet, att hans sändebud Isak Behm skulle ha haft i uppdrag att mörda Sigismund med en kniv. Under konung Sigismunds andra resa till Sverige 1598 sändes B. bl. a. att efterforska Birgittas, Katarinas och Ingrids kvarlevor i det härjade Vadstena kloster men fick trots lock och pock ej reda på helgonens ben utan måste nöja sig med att hämta de tomma silverskrinen, vilka Sigismund sedermera tog med till Warschau. Den 22 aug, sände hertig Karl sin sekreterare Sven Tidiksson, B:s broder, till denne. Hans uppdrag var att söka förmå B. att för Sigismund utveckla, huruledes striden uppkommit genom rådsherrarnas intriger, samt framföra hertigens löfte om eftergifter, ifall konungen avlägsnade förrädarna från sin person. Missionen avlöpte emellertid ej bättre än att Sven Tidiksson stannade kvar i det kungliga lägret, varför hertigen indrog hans egendom. Sedan B. med konungen återvänt till Polen, äro hans vidare öden okända.