Johanna Eleonora De la Gardie

12. Johanna Eleonora De la Gardie, den föregåendes syster, f. 26 juni 1661 i Hamburg, d 27 dec. 1708 i Stockholm (begraven 10 jan. 1709 i Jakobs kyrka därstädes). Hovfröken hos drottning Ulrika Eleonora 1680.

Gift 28 febr. 1691 i Hamburg med sin kusin, generallöjtnanten greve Erik Gustav Stenbock, f. 1662, levde ännu 1716, i hans första gifte.

J. E. D. tillhörde under sin ungdom de litterära kretsarna inom högadeln, där även hennes äldre syster Ebba Maria De la G. (se ovan 11) och kusinen Aurora von Königsmarck, båda likaledes vittert intresserade och litterärt verksamma, tidigt gjorde sig bemärkta. Vid uppförandet inför hovet av Racine's Iphigenie på nyåret 1684 utförde J. E. D. titelrollen. Hon trolovades två år senare med sin kusin, greve E. Gr. Stenbock, men först 1690 gav Karl XI sitt bifall till giftermålet, varefter bröllopet firades i Hamburg följande år. Efter ett kort besök i hemlandet ställdes kosan till London, där grevinnan kvarlämnades, medan maken återtog sin tidigare tjänst i den engelske konungens armé. Under den långvariga vistelsen i England skall J. E. D. ha rönt stor ynnest från det engelska hovets sida. Först efter Rijswijkfreden 1697 återvände familjen till hemlandet. Maken övergick till svensk tjänst som överste för ett dragonregemente men deltog endast en kortare tid i Karl XII:s senare krigståg, då han — antagligen främst på grund av missnöje med en befälsfråga — snart lämnade den militära tjänsten för att bli överkammarherre hos Hedvig Eleonora.

Bland J. E. D: s litterära kvarlåtenskap — säkert är endast en ringa del bevarat av det, som flutit ur hennes penna — märkes en fransk prosanovell i pretiöst maner avsedd att förhärliga Ulrika Eleonoras dygder. Vid drottningen hade J. E. D. varit fästad med varm tillgivenhet och hade före sitt giftermål varit anställd i hennes uppvaktning. Av J. E. D. äro för övrigt endast kända några tyska psalmer, som uttrycka förakt för jordelivet och längtan hinsides till en annan värld. De verka äkta till känslan, och rytmen och psalmtonen äro väl träffade. Antagligen ha väl några av dessa dikter tillkommit under J. E. D: s senare år, som fördystrades av ohälsa. Det var även under denna tid, som Samuel Triewald kom i förbindelse med den Stenbockska familjen. År 1706 blev han genom Nikodemus Tessins förmedling anställd som informator där, och umgänget med J. E. D. skall ha varit icke utan inflytande på hans litterära utveckling. Enligt O. von Dalin skulle Triewald av hennes »böcker, samtal och rena smak i vetenskaper... alltid tillstått sig haft mera nytta än av något in- eller utrikes universitet».

J. E. D. avled julen 1708 efter en flerårig sjukdom. Enligt personalierna till likpredikan skall den ha bestått i en »plågsam hosta». Det framgår även av J. E. D:s på franska skrivna brev till modern, att hon lidit av försvagad syn. — En latinsk gravskrift över J. E. D. författades av Magnus Rönnow.