Anders d.y. Düben, von

6. Anders Düben d. y., adlad och friherre von Düben, son till D. 2 och broder till D. 3, D. 4 och D. 5, f. 28 aug. 1673 i Stockholm, d. 23 aug. 1738 där och begr. i Jakobs kyrka. Diskantist i hovkapellet 1686—88; instrumentist 1689; studerade antagligen i Lybeck hos D. Buxtehude (enl. Forsstrand på Karl XI :s bekostnad); kapellmästare vid hovkapellet 5 nov. 1698; hovkapellmästare 1701—26 (efter 1713 »direktör» för hovkapellet); adlad 2 maj 1707; kammarherre 1711; friherre 21 maj 1719; hovmarskalk 7 jan. 1721.

G. 1) 10 maj 1700 i Stockholm (Tysk.) m. Ulrica Friedenreich, f. 10 jan. 1684, d. 26 febr. 1715, dotter av hovapotekaren Julius Fredrik Friedenreich och Justina Sofia Jung; 2) 24 nov. 1715 i Stockholm (Hovf.) m. friherrinnan Hedvig Ulrica Fleming af Liebelitz, f. 1694 i Stockholm, d. 19 juni 1717 där och begr. 23 juli s. å. i Jakobs kyrka, dotter av kammarrådet friherre Johan Casimir Fleming af Liebelitz och friherrinnan Charlotta Bielkenstierna; 3) 19 jan. 1718 i Romfartuna sn (Vm.) m. Christina Sparfvenfeldt, f. 29 dec. 1695 i Stockholm (Tysk.), d. 26 febr. 1780 i Stockholm, dotter av övercerernonimästaren Johan Gabriel Sparfvenfeldt och Antoinetta Sofia Hildebrand.

D: s gedigna musikskolning gjorde honom på ett helt annat sätt skickad att leda kapellet än brodern Gustaf (D. 3). Säkerligen bidrog detta också till, att Chr. Ritter, trots sin långa tjänstetid och betydande kvalifikationer, lämnade hovkapellet. Därmed började en ny epok i dess och även Sveriges musikhistoria. Det franska inflytandet, som mot slutet av århundradet ständigt tilltagit i styrka, fick även ett offentligt bevis på sin betydelse genom inkallandet av den s. k. Rosidorska teatertruppen hösten 1699, som under sin knappt sjuåriga verksamhet i vårt land övervägande spelade talpjäser med musikinlägg men också givit åtminstone enstaka scener eller akter ur franska operor (av Lully och dennes skola). Karl XII visade ett påtagligt intresse för truppens prestationer och som ett bevis på hans önskan, att hovkapellet skulle förberedas för nya och svårare uppgifter än dittills, torde man kunna tolka den av Carl Piper undertecknade resolutionen av 24 nov. 1699, som hävdar kapellisternas skyldighet till övningar varje vecka samt notkopiering.

D: s första och enda större (oss bekanta) verk är en Ballet (meslé de chants héroiques), som uppfördes 1701 inför änkedrottningens hov av den Rosidorska truppen. Balettens anordning och musikaliska stil skilja sig i intet avseende från Lullyskolans verk. Även övriga tonsättningar av D. stå i samband med hans hovtjänst, arior till kungliga personer och dansstycken (menuetter) för societetens baler. Även den vokala metodiken är dansmässig, instrumentationen (flöjter, oboer, viole d'amour) och beteckningar (1. et 2. dessus, haute-contre) ange den markerat franska riktningen. Dock saknas ej ansatser till mera traditionell kyrkomusikalisk verksamhet- Enligt ett bevarat kontrakt mellan D. och Storkyrkan 1706 skulle »slottsmusikanlerna» (som hovkapellisterna ofta hette) förhöja gudstjänsten med musik vid årets alla kyrkohögtider samt varje söndag under Mikaelimarknaden, och D. utlovade, att församlingen skulle »hava fullkomligit nöje» av arrangemanget. Men pest och krigsolyckor satte punkt även för detta företag. Redan 1702 hade D. beklagat sig över kapellets dåliga beskaffenhet, och rekryteringen av yngre dugliga element var givetvis svår under de oroliga krigstiderna, mest av brist på avlöningsmedel. Däröver beklagar sig D. ännu i nov. 1712. Året förut hade han utnämnts till kammarherre och (enl. Forsstrand) redan före Pultavaslaget befunnit sig hos konungen, med vilken han kommit till Turkiet. Han hemsändes 1714 med viktiga depescher. Egendomligt är dock, att först 1713 den tyske kapellisten Gottfried Buchholtz inträdde som vice kapellmästare. Fem år före sin död överlämnade D. två kistor med musikalier till Uppsala univ.-bibliotek, den berömda s. k. Dübensamlingen (jfr D. 2), vilken dåvarande director musices Chr. Engelhardt hade i uppdrag att katalogisera. Detta utfördes emellertid först på 1880- talet av A. Lagerberg.