Gustaf d.y. Düben, von

3. Gustaf von Düben d. y., son till D. 2 och broder till D. 4, D. 5 och D. 6, dp 9 maj 1660 i Stockholm (Tysk.), d. 5 dec. 1726 där. Kammarpage hos den nyfödde kronprins Karl 1682; instrumentalist i hovkapellet 1686—88; hovkapellmästare 1691—1701; hovintendent 3 nov. 1698; adlad 3 nov. s. å.; medföljde Karl XII i alla dennes krig; hovmarskalk 18 dec. 1712; friherre 11 febr. 1718.

G. 13 jan. 1695 i Stockholm m. Sara Törne, f. mars 1677, d. 8 april 1730 i Paris, dotter av borgmästaren i Stockholm Nils Hansson Törne och Ursila Andersen.

Om D: s musikaliska utbildning och färdigheter veta vi ingenting mer, än att han varit medlem av hovkapellet ett par år och efter sin faders död (1690) inträdde som kapellets chef från nyåret 1691. Då den tyske musikern Christian Ritter i räkenskaperna från 1688—99 uppburit 50 dir mer än övriga musiker och understundom (1692, 1696) burit titeln vice kapellmästare, torde han åtminstone tidvis ha varit kapellets verklige ledare. Antagligen var D. hovkapellmästare mera till namnet, än till gagnet, under alla förhållanden sedan han efter tronskiftet utnämnts till hovintendent och medföljt Karl XII i krig 1700. Officiellt kvarstod D. ännu detta år men efterträddes av sin musikaliskt mera betydande broder, Anders (D. 6), samtidigt som Ritter lämnade landet. Till D:s karriär bidrog troligen en sak, som omtalas av Nils Reuterholm i dennes dagbok 1748, där han nämner D:s hustru: »Hon var vacker men liten till växten. Ryktet gick, att framledne konungen [Karl XII] i sina raseår förr än krigen begyntes och då så månge onödige och skadelige upptåg med maskarader, dans och lek vid hovet förehades... hade med henne så noga bekantskap som mannen, det fuller denne ej lät gå sig högt till sinnes, dels för sin lyckas skull, dels därföre, att han något varjestädes visste väl taga sin lycka igen.» Den danske diplomaten Jens Juel nämner, att D. mot kontant erkänsla gav upplysningar, tydligen av politisk natur.

Under de första åren av konungens fälttåg förekommo ofta gästabud, fester och dramatiska upptåg vid det kungliga högkvarteret. På Lais' slott firades Narvasegern med en »förträfflig opera», arrangerad av greve Magnus Stenbock, som spelade rollen av »kejserlig kapellmästare» med en pappersrulle i handen »till att slå takterna». Medlemmar av den Rosidorska teatertruppen i Stockholm besökte konungen i lägret i Thorn 1703, där de (enl. D: s brev til] N. Tessin) »reciterat scener» till konungens stora nöje, men om D: s egen musikaliska roll är oss intet bekant. Efter hemkomsten till Sverige upptogs D:s tid av arbete i hovstatens tjänst, där bl. a. hans ovana vid ordnade civila förhållanden bidrog till överstemarskalken Nic. Tessins fall.