Hilma J U Borelius

3. Hilma Johanna Ulrika Borelius, dotter till B. 1, f. 18 dec. 1869 i Lund. Genomgick Lunds elementarläroverk för flickor och avlade efter enskild undervisning mogenhetsexamen vid Lunds h. allmänna läroverk 30 maj 1891; student vid Lunds universitet 18 sept. s. å.; fil. kand. 14 sept. 1895; fil. lic. 15 sept. 1902; disp. 15 nov. 1909; fil. doktor 31 maj 1910; har sedan år 1897 företagit ett flertal studieresor till Frankrike, England och Tyskland. Vik. lärarinna vid Mariestads elementarläroverk för flickor vt. 1898; docent i nyare litteraturhistoria 25 nov. 1910; tf. professor i litteraturhistoria 1 febr.−14 maj 1922.

H. B. har som litteraturhistoriker odlat en rent psykologisk metod med huvudsakligt betonande av det personliga utvecklingsmomentet. Hennes doktorsavhandling »Erik Gustaf Geijer åren före affallet» (1909) har till huvuduppgift »att i görligaste måtto kronologiskt bestämma och psykologiskt definiera den förskjutning i Geijers inre förhållande till den politiska liberalismen, som resulterade i avfallet». Hon söker nå detta mål genom att uppspåra, och sammanställa rent personliga dokument, vilka analyseras med vaken uppmärksamhet och inre följdriktighet. Emellertid förbigår författarinnan såväl Geijers historiska huvudverk som den politiska samtidshistorien, en begränsning som kanske sammanhänger därmed, att hon avsett sin studie som ett förarbete till en aldrig fullbordad »behandling av avfallet och dess reflexverkningar». Ett par smärre studier över Fredrika Bremers utveckling (Ord och bild, 1913, och Fredrika Bremers bild, 1913) lämna kanske det bästa provet på H. B:s' inträngande psykologiska skärpa. Ett större arbete om Brinkmans ungdomsbiografi och diplomatår (1916−18) grundar sig på ett omfattande otryckt källmaterial, medan biografien över Hedvig Charlotta Nordenflycht (1921) mera är en populär sammanställning. H. B. har dessutom gjort sig känd genom artiklar och broschyrer i religiösa ämnen och rörande kvinnans rösträtt.