Bjerkén, släkt

af Bjerkén, släkt, härstammande från häradsdomaren Hans Torbernsson i Bjärke i Hova socken, vilken levde på 1600-talet. En son till honom, prosten och kyrkoherden i Fredsberg Jonas Bjerchenius, vilken antog släktnamnet efter sin födelsesocken, blev far till assessorn i bergskollegiet Hans Bierchenius (f. 1691, d 1750). Söner till denne voro kanslirådet Johan Bjerkén (f. 1725, d 1780), adlad af Bjerkén 23 jan. 1770, — nämnd såsom ledamot av Utile dulci, i vars »Vitterhetsnöjen» (D. 2, 1770) han tryckte poemen »Grönsiskan och sparfven» och »Den half-lärde» —, samt kaptenen Gustaf af B. (f. 1729, d 1799) och assessorn Pehr af B. d. ä. (se nedan 1), vilka båda adlades och adopterades på den äldre broderns nummer, den förre 4 febr. 1773 och den senare i juli s. å. Gustaf af B. var farfars far till professorn vid tekniska högskolan Pehr Konstantin af B. (se nedan 3). Bland Pehr af B:s söner märkas livmedikus Pehr af B. d. y. (se nedan 2) samt kyrkoherden i Stora Dala Carl Gustaf af B. (f. 1767, d 1804),. »en snillrik, god, uppriktig och välmenande man, men något stolt och ojämn till lynnet, lätt sårad och stundom nog oförsiktig»; efter att ha fått uppträda som ordinarie opponent vid en under Gustav III:s besök i Uppsala år 1787 anordnad disputation utgav han 1795 novellen »Den ensamme eller hjertats filosof», karakteriserad av borgerlig sentimentalitet med en tillsats av frivolitet, samt framträdde 1799 med ytterligare några vitterhets alster, bland vilka hans »Äreminne öfver Sten Sture d. ä.» belönades med Svenska akademiens silverpenning.