Johan Herman Björnström

2. Johan Herman Björnström, den föregåendes broder, f. 23 sept. 1839 i Stockholm, d 21 nov. 1908 i Västerås. Åtnjöt till en början undervisning i privat skola: genomgick därefter andra till och med fjärde klasserna i Maria Magdalena h. lärdomsskola; inskrevs slutligen som elev vid Stockholms gymnasium, varifrån han erhöll avgångsbetyg till akademien 7 maj 1857; student i Uppsala 16 maj s. å.; fil. kand. 14 nov. 1860; disp. 22 maj 1863; fil. doktor 30 maj s. å.; teol. kand. 29 maj 1866; prästvigd i Uppsala 29 apr. 1867; avlade pastoralexamen 7 apr. 1869. Brunnspredikant vid Sätra 1863, 1864 och 1867; predikant och själasörjare vid akademiska sjukhuset i Uppsala 1 aug. 1867— 8 jan. 1870; docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet 23 dec. 1867–30 juni 1875; tjänstgjorde ,som adjungerad ledamot av den praktisk-teologiska examenskommissionen och biträdde vid de skriftliga homiletiska övningarna för prästkandidater vt. 1868–vt. 1875; teol. fakultetens notarie 1 juni 1870–31 aug. 1871; regementspastor vid Upplands regemente 10 juni 1870–31 juli 1875; v. pastor i Uppsala 21 dec. 1870–30 apr. 1875; uppförd å första förslagsrummet till kyrkoherdebeställningen i Simtuna och Altuna pastorat 5 febr. 1873; e. o. hovpredikant 5 apr. s. å.; lärare i teologi och kyrkohistoria vid Uppsala lyceum 1874–75; adjungerad ledamot av Uppsala domkapitel 1 juli 1874; kallad 4 apr. s. å. att avlägga prov för kyrkoherdebeställningen i Arboga, men antog ej kallelsen; tf. professor i exegetik i Uppsala 5 apr. 1875; kyrkoherde i Katarina församling och ledamot av Stockholms stads konsistorium 9 apr. s. å.; ordförande i Katarina församlings fattigvårdsstyrelse 1876–80; inspektor över Katarina l. elementarläroverk samt realläroverket i Stockholm 1877; ledamot av folkskoleöverstyrelsen i Stockholm och av Stockholms borgarskolas direktion s. å.; domprost i Västerås 12 apr. 1878 (tillträdde 1 maj 1880); kontraktsprost över Västerås kontrakt 7 juni 1880; kallad att avlägga prov för pastor primariusbefattningen i Stockholm 3 juni 1883 men antog denna gång ej kallelsen; bevistade kyrkomötena 1883, 1888 och 1893; uppförd å första förslagsrummet till biskopsämbetet i Västerås stift 9 apr. 1884 samt å tredje förslagsrummet till samma ämbete 24 okt. 1900; preses vid allmänna prästmötet i Västerås 1886; avlade efter ny kallelse prov för pastor primariusbefattningen våren 1896. Ledamot av Samfundets pro fide et christianismo styrelse, av Svenska missionssällskapets styrelse, av Svenska bibelsällskapet samt av Sällskapet pro patria m. m. Teol. doktor vid jubelfesten i Uppsala 6 sept. 1877; LNO 1880; RCXIII:sO 1890; KNO2kl 1898.

Gift 1) 18 juli 1871 med Hedda Sofia Justina Mossberg, f. 23 sept. 1843, d 25 juli 1875, dotter till lantmätaren och ingenjören Fredrik Mossberg i Eskilstuna; 2) 9 dec. 1877 med Anna De la Gardie, f. 18 febr. 1854, dotter till landshövdingen greve Robert De la Gardie.

B. var ej någon, initiativets man, men genom sin utomordentliga välvilja och hjälpsamhet och sitt fridsamma, nobla väsen, som ej räknade, med skillnaden mellan hög och låg, vann han i hög grad människors tillgivenhet. Hans livssyn blev tidigt religiöst bestämd särskilt genom inflytande från den blida modern, som han mycket liknade. Denna, som härstammade från Bohuslän, hade genom biskop G. D. Björck tagit intryck av Schartau (G. Ekström). Till föräldrahemmet, som var välbärgat och präglades av sparsamhet och gästfrihet i lycklig förening under faderns rätt stränga regemente, stod B. städse i det innerligaste förhållande. B:s studieintresse, som alltid var mycket stort, ehuru av mera receptiv art, riktades ursprungligen — liksom broderns — i synnerhet på botaniken, en kärlek, som följde honom hela livet igenom. Pontus Wikner, hans nära vän under studenttiden, skrev till honom sommaren 1858: »Jag har stundom hyst den ljuva önskan, att jag skulle hava dig här. Men då kommer jag ihåg, att du är botanist, och strax begriper jag, att jag, även om du vore här, icke skulle få någon hugnad av dig, emedan du komme att tillbringa dagen på fältet och i skogen till stor fröjd för skogsrån och älvor, men icke för mig... När jag besökte dig, så talte du bara om dina blommor.» I teologien ägnade sig B. särskilt åt kyrkohistorien, ehuru hans författarskap ej blev så omfattande. Hans enda egentligt vetenskapliga arbete var en docentavhandling om John Wycliffe, vars tillämnade fortsättning dock på grund av andra krävande uppgifter aldrig blev fullbordad. I kyrkligt avseende var hans ståndpunkt en mild och foglig konservatism. Intrycket av bristande kraft och bestämdhet särskilt i den då pågående dopstriden torde varit anledningen till att han ej vid biskopsvalet i Västerås stift 1898, ehuru av stiftets präster sällsynt avhållen, uppfördes på förslag, då han likväl nådde sådant såväl 1884 som 1900. Som predikant fängslade B. under sin krafts dagar genom en enkel och varm evangelisk förkunnelse i ädel form och med synnerligen tilldragande framställningssätt, ehuru utan någon egentlig originalitet. Vid varje gudstjänst, då han predikade, förrättade han även altartjänsten med mässning och förstod att åt det hela giva en andaktsfull, högtidlig prägel. Särskilt gripande voro hans tal vid graven. Från 1903, då han i domkyrkan vid en dotters vigsel träffades av hjärnblödning, kunde B. endast sällan tjänstgöra. Hans sista år voro ett enda stort lidande. Utestängd från yttervärlden genom tilltagande dövhet och avtagande synförmåga, bar han med underbart tålamod sin bittra lott, tills döden kom som befriare.