Louis Belanger

Belanger, Louis, f. 25 aug. 1756 i Paris, d. 16 mars 1816 i Stockholm. Utbildade sig i Paris till utsiktsmålare under inflytande av bl. a. de Machy och Louis Moreau d. ä., vilken senare troligen varit hans lärare; begav sig efter resor i södra Frankrike, Schweiz och Italien samt några års verksamhet i Paris omkr. 1790 till London, där han stannade i åtta år och utställde tvenne gånger i Royal academy; reste 1798 till Ryssland men fick ej komma in i landet på grund av kriget med Frankrike och uppehöll sig då under sommaren i Finland, där han utförde en mängd vyer; överreste i aug. till Stockholm, där han beslöt att stanna; konungens förste hovmålare. LFrKA 1799.

Endast få arbeten av B:s hand före ankomsten till Sverige äro kända. Likaså äro gravyrer efter honom från denna tid mycket sällsynta. Den mest betydande är en stor akvatintagravyr av J. Merigot: »Källorna till Arve». Omedelbart efter sin ankomst till Sverige grep sig B. an med utgivandet av ett stort anlagt verk: »Voyage pittoresque de la Suéde». En del av vyerna (från Dal och Västergötland) fick han av överstelöjtnant J. A. von Gertten men skulle själv utföra resten. De graverades i trefärgad akvatinta av en därtill särskilt inkallad fransman, J. A. Cordier de Bonneville. Arbetet, varav några exemplar handkolorerades, blev på grund av ekonomiska svårigheter aldrig avslutat. Huru många blad, som utfördes, kan ej med säkerhet uppgivas, men kända äro sju efter Gertten och nitton efter B., av vilka några äro ofullbordade. De omfatta vyer från Trollhättan, Persbergs gruvor och Finland, alla utförda i stort folioformat. Vyer efter B. av J. Merigot finnas även i de av Acerbi utgivna »Vues de la Suéde, de la Finlande, et de la Lapponie» (Paris 1803). Dessa äro dock till största delen endast tämligen missförstådda kopior efter vyerna i Skjöldebrands »Voyage pittoresque au Cap Nord». Acerbi fick före utgivandet låna dessa av Skjöldebrand mot löfte att ej kopiera dem. Trots detta löfte kalkerade han dem och lät antagligen sedan B. förbättra dessa kopior. Merigot's plåtar ha även använts i den av greve Saint-Morys utgivna »Voyage pittoresque de Scandinavie» (London 1802). I övrigt utvecklade B., som var en flitig utställare på Konstakademiens expositioner, en livlig verksamhet i vårt land och åtnjöt stor popularitet. Talrika teckningar, akvareller, gouacher och oljemålningar av honom finnas bevarade. De flesta utgöras av landskap med mer eller mindre fritt behandlade motiv från Italien och Savoyen samt vyer från Sverige, Finland och Norge, vilket land han även synes ha besökt. De äro av mycket växlande värde, men många av dem, särskilt gouacherna, äro dock skickligt målade. I nationalmuseum finnas tvenne landskap från Savoyen(?), vilka liksom ett praktfullt landskap hos baron K. Åkerhielm tillhöra hans bästa oljemålningar.

B. är vid sidan av Elias Martin den mest betydande landskapsmålaren i Sverige bland Fahlcrantz' omedelbara föregångare, men han ägde icke någon djupare förståelse för svensk natur och lyckades aldrig arbeta sig ut ur den dekorativa klassicism, från vilken han utgått. Det engelska stämningsmåleriet, som gav den Martinska konsten dess bestämda riktning, fick aldrig någon betydelse för B. trots hans långa vistelse i England. Det romantiska i naturen blev för honom endast en samling detaljer, vilka sammanfogades och grupperades med en teaterdekoratörs sinne för det effektfulla men utan förmåga att genom en enhetlig stämning lyfta tavlan upp på ett konstnärligt högre plan. För den svenska landskapskonstens vidare utveckling blev B:s inflytande endast av övergående betydelse.