Hampus Wilhelm Arnell

Arnell, Hampus Wilhelm, f. 2 aug. 1848 i Härnösand. Föräldrar: bankdirektören Hampus Arnell och Erika Johanna Forsseen. Genomgick Härnösands h. allmänna läroverk; avlade mogenhetsexamen därstädes 8 juni 1868; student i Uppsala ht. s. å.; fil. kand. 29 maj 1872; disp. 18 maj 1875; fil. doktor 28 maj s. å.; har företagit resor i botaniskt syfte till flertalet av Sveriges landskap, till nordliga Norge 1869, 1870 och 1891 samt till nedre Jenisejdalen i Sibirien 1876. Genomgick provar vid Örebro h. allmänna läroverk 1872–73; docent i botanik vid Uppsala universitet 28 maj 1875; v. lektor i fysik och kemi vid Umeå h. allmänna läroverk ht. 1878; v. adjunkt i Härnösand vt. 1879; adjunkt därstädes 7 maj s. å.; lektor i naturalhistoria och kemi, i Jönköping 24 nov. 1880 (av K. M: t bekräftat 21 mars 1881), i Gävle 9 mars 1894 och i Uppsala 24 maj 1901; erhöll avsked med pension 1 sept. 1913. RNO 1881.

Gift 3 aug. 1880 med Helga Maria Elisabet Afzelius, f. 2 febr. 1852, dotter till regementsläkaren doktor Per Johan Erik Afzelius.

Redan under sitt första studentår började A. syssla med mossorna, och vid denna växtgrupp har huvudsakligast hans intresse som botanist knutit sig. A:s gradualavhanding, »De skandinaviska löfmossornas kalendarium», behandlar de skandinaviska lövmossornas blomning och fruktmognad, och de undersökningar, han härför gjort, äga bestående värde. Sina år 1876 under en resa till Jenisejdalen gjorda samlingar beskrev A. (tillsammans med S. O. Lindberg) i det stora arbetet »Musci Asiæ borealis», i vilket publiceras ej mindre än ett sextital nya arter och former. Sedermera har han även bearbetat de mossor, som samlades under J. Stadlings expedition till Lenadalen i Sibirien. En synnerligen maktpåliggande undersökning är ävenledes den, som A. (tillsammans med C. Jensen) gjort över Sarekområdets mossor och som kan ställas som typ för en grundlig bryologisk beskrivning över ett större område. Genom sina många resor inom de flesta av Sveriges landskap har A. mer än någon annan bryolog bidragit till kännedomen om Sveriges bryologi. Han har också riktat vår mossflora med åtskilliga nya arter och former. Åren 1913 och 1914 var A. sysselsatt med revidering av naturhistoriska riksmuseets levermossor. Det utmärkande för A: s arbeten är den kritiska skärpa och den grundlighet, med vilka han behandlat de mest skilda områden inom bryologin. Levermossläktet Arnellia har uppkallats efter A. — En annan gren av botaniken, som A. sysslat med, är fenologin eller de periodiska företeelserna inom växt- och djurvärlden. Hans avhandling om vegetationens utveckling i Sverige 1873–75 är fortfarande det förnämsta arbete, som i denna gren av botaniken utgivits i Sverige; över 30,000 iakttagelser ligga till grund för framställningen. Under senare år har A. publicerat flera arbeten över »dominerande blomningsföreteelser», varmed han förstår de mera iögonenfallande företeelserna inom växtvärlden, speciellt sådana, som giva färg åt landskapet. År 1918 erhöll A. ett anslag för bearbetandet av det stora fenologiska observationsmaterial, som från och med 1873 insamlats från Svealand. — Vid A:s avsked från lektorstjänsten i Uppsala yttrade läroverkets rektor, att hans undervisning varit präglad icke blott av den erfarne pedagogens vana att behandla sina uppgifter utan ock av den kärlek till ämnet, som mer än annat är ägnad att inge aktning för läraren och intresse för hans fack.