Truls Arwidsson

Arwidsson, Truls (Arnwidsson; Troilus Arvidi), son till en skomakare i Västervik, f. 1660 därstädes (döpt 23 nov.), d 6 juli 1712 i Stockholm. Genomgick Västerviks skola och Linköpings gymnasium; student i Uppsala 13 okt. 1680. Kopparstickare.

Så vitt man känner, är A. den förste svensk, vilken ägnat sig åt kopparstickarkonsten som sitt levebröd; utkomsten var dock så torftig, att han säges ha dött i stor fattigdom. Redan som »gymnasii Lincopensis alumnus» stack A. 1680 en barockkomposition, »Patriarken Jakob sörjande Rakel», ett stick, som trots otymplighet i linjeföringen röjer konstnärlig uppfattning. Kort efter det han samma år blivit student i Uppsala, anlitades han av Cl. Örnhiälm att förfärdiga kopparsticken till dennes översättning av Thesaurus' historia om göterna i Italien, varmed han sysselsattes åtminstone tre år framåt. De sextisex färdigarbetade kopparsticken imitera de italienska originalen och återge väl de olika konstnärernas maner. Någon tid synes han jämväl ha arbetat åt drottning Hedvig Eleonora, ty år 1684 kallas han »Hennes Maj:ts kopparstickare». Genom K. brev 23 dec. 1683 erhöll A. ett reseunderstöd av 500 dlr smt årligen i tre år samt vistades därpå utomlands, bl. a. i Nederländerna åren 1684–1686. Därunder gifte han sig med en nunna, som följde honom till Stockholm men där inom kort synes ha blivit skild ifrån honom. Hon lär hava dött inom ett år efter äktenskapet. Efter återkomsten arbetade A. flitigt, huvudsakligen för antikvitetsarkivets räkning.

Den holländska resan avsatte djupa spår i A:s senare produktion. I likhet med Rembrandtlärjungarna använde han sig av oerhört kraftiga skuggningar, åstadkomna genom en mångfald av varandra korsande linjer, vilket gör, att hans stick i viss mån erinra om svartkonstblad. Om A:s gravstickel också ej kan frånkännas en viss tyngd, var han dock, när det gällde återgivandet av konstföremål, en god bokillustratör. Huvudparten av hans kopparstick illustrera J. Peringskiölds bekanta historiskt-antikvariska arbeten, såsom »Monumenta» och »Ättartal». Däremot anlitades han vid förarbetena till Dahlberghs Suecia endast med smärre uppgifter, såsom då han 1698–1702 fick förbättra plåtar, »vilka igenom tryckningen något försletne blivit». Av porträtt graverade han ej mer än tvenne, J. Messenius' och J. Leibnitz'. A. hade även lärda, i vissa fall originella, intressen. »Fast han mestadels gick uti en fårskinnspäls, så hade han dock i then samma alltid under vänstra armen Leusdenii Biblia Hebraica sine punctis» (Siwers). Hebräiska var hans älsklingsstudium, dock var han ej heller främmande för andra orientaliska språk. Förlöjligat av samtiden vart A:s försök att i de 1706 graverade bladen till arbetet »Psalmi Davidici» utge de sju första psalmerna i Psaltaren på originalspråket, försedda med noter, som skulle återge de judiska melodierna.