August (N August)

Nicolaus August, Sveriges och Norges arvfurste, f. 24 aug. 1831 på Drottningholms slott, d 4 mars 1873 på Stockholms slott. Föräldrar: dv. kronprinsen, sedermera konung Oskar I och Josefina Maximiliana Eugenia. Hertig av Dalarna 3 sept. 1831; åtnjöt undervisning av läraren vid nya elementarskolan, sedermera kyrkoherden i Jakobs församling doktor J. L. Lundberg 1838–1850; inskrevs i arméns rullor 1847; konfirmerad av ärkebiskop K. F. af Wingård 6 nov. s. å.; underlöjtnant i livgardet till häst och dalregementet 9 okt. 1849; avlade studentexamen 1 nov. s. å.; student vid Uppsala universitet ht. 1849–ht. 1851, vt. 1852 (och vt. 1853; löjtnant 19 apr. 1853; ryttmästare i livgardet till häst och kapten i dalregementet 2 dec. 1854; major 9 apr. 1856; vistades för studier i Schweiz hösten 1856 till våren 1857; överstelöjtnant 8 jan. 1858; överste 4 jan. 1859; generalmajor i armén 7 juni s. å.; förste adjutant hos Karl XV 1859; exercisinspektör för skärgårdsartilleriet och generalmajor därstädes 16 aug. 1866; generallöjtnant 28 dec. 1872. RoKavKMO och RCXIII:sO vid dopet 3 sept. 1831; LKrVA 1852; innehade dessutom ett stort antal utländska ordnar.

Gift 16 apr. 1864 med Teresia Amalia Karolina Josefina Antoinetta, prinsessa av Sachsen-Altenburg.

Som ogift ägde A. 1856–60 Stjärnsund i Närke, där han plägade vistas om somrarna, samt bebodde därefter tidvis Kristineberg på Kungsholmen vid Stockholm, som han innehade åren 1861–64. Han företog gärna längre utländska resor. Vintern 1860–61 vistades han sålunda i de östra Medelhavsländerna, där han bland annat dröjde i Aten och tre månader i Egypten samt gjorde Nilfärden till Assuan. Hemresan gick över Marseille. I Tyskland och dess sydliga grannländer reste han 1859, 1863–64 och 1871. 1869 deltog han i fregatten Vanadis' Medelhavsexpedition. Under A:s andra tyska resa ägde hans förlovning med prinsessan Teresia rum i Düsseldorf 7 jan. 1864. Sedan han på våren s. å. hemfört sin brud, residerade hertigparet på Stockholms slott samt under somrarna på Haga eller Tullgarn. Slutpunkten på A :s militära bana blev hans befattning vid skärgårdsartilleriet, vars övningar han gärna och med stort personligt intresse följde. Bland dess befäl ansåg han sig äga sina närmaste militära kamrater. Den under 1860-talet uppkommande rödakorsrörelsen ägnade han ett verksamt deltagande och studerade bl. a. i Schweiz Henri Dunants skapelse. Likaså låg utvecklingen av Stockholms brandväsen honom varmt om hjärtat. A. ägde ej sina syskons begåvning. Men genom sin blida och hjärtegoda personlighet, sin anspråkslöshet, enkelhet, flärdlöshet och godmodighet vann han sin del av den popularitet, som Karl XV i så ovanligt rikt mått åtnjöt. Om denna popularitet, liksom om de originella sidor, vilka småningom utbildade sig hos honom, vittna i sin mån de talrika anekdoter, som alltjämt nära femtio år efter hans död berättas om honom. Ännu ej 42 år gammal, bortrycktes han, ett halvt år efter Karl XV:s död, av en bröstsjukdom.