Peder Axelsson Banér

4. Peder Axelsson Banér, f. 1540 eller 1541 enligt gängse uppgift, d 7 juli 1565. Föräldrar: riksrådet Axel Nilsson (Banér) och Margareta Bielke. Studerade i Odense 1551–54; hovjunkare hos Erik XIV; hövitsman på det stora skeppet Finska svan 1563–65; tillika underamiral i Jakob Bagges flotta våren 1563 samt i Klas Flemings och Klas Horns flotta 26 juni 1564. – Ogift.

Medan B. studerade i Odense, skrev fadern kort före sin död ett brev till honom, som visar, vilken mångsidig uppfostran den svenska högadeln då sökte giva sina barn. Efter att hava uttryckt sin tillfredsställelse över att sonen nu aktade sin bok mera än förut, förmanade han honom ej blott att lära sig fakta och skriva en ren skrift utan ock att inhämta konsten att skära ut i trä »allehanda sköna verk» och att »kasta ut sköna lövverk att sy efter». Även lovade han honom att få underhåll på annat ställe, när han kunde läsa och förstå latin väl. Ovisst är emellertid, om B. i likhet med sina bröder fick fortsätta sina studier vid något utländskt universitet. År 1559 var han i alla händelser hemma. I eftervärldens hågkomst lever han på grund av sin i nordiska sjuårskriget visade tapperhet och sin tidiga hjältedöd. Såsom underamiral, om man får tro Tegels uppgift, deltog han redan i det segerrika slaget vid Bornholm, som inledde kriget. Då Jakob Bagge 1564 utkämpade sin sista strid, fick han i det längsta understöd av B:s skepp, Finska svan. Med särskild utmärkelse deltog B. under Klas Kristersson Horn i sjöslagen 4 juni och 7 juli 1565. Sistnämnda dag stupade han, träffad av en falkonettkula i veka livet. Han och den likaledes fallne Sten Sture begrovos med stor ståt i Uppsala domkyrka. De bekanta rimmade gravskrifterna över de båda hjältarna lära vara författade av kyrkoherden i Stockholm Lars Gestring.