Mentzer, von, släkt

von Mentzer, släkt, enligt obestyrkt uppgift härstammande från en hauptman Georg M i Meissen, som skall ha varit far till Lieborius M (1598–1671). Denne gick i sv tjänst som soldat kort före eller omkr 1620 och deltog i Gustav II Adolfs fälttåg i Livland och Preussen, trettioåriga kriget och kriget mot Danmark 1643–45 (Biographica). Under Karl X Gustav tillhörde han åtminstone mestadels de trupper som skulle försvara det egentliga Sverige. 1658 befordrades M till överste för Bergsregementet, med vilket han 1660 deltog i belägringen av Fredrikshald, och 1663 blev han adlad. Ehuru ingen namnförändring framgår av adelsbrevet, skrev han sig i ett brev 1665 (E8158) v M. Detta brev är daterat på Vrångestorp i Grönahög, Älvsb, vilket han enligt landsböcker och jordeböcker haft som boställe sedan 1630-talet, och han begravdes i Grönahögs kyrka. Ättartavleuppgiften, att han skulle ha varit kommendant på Bohus 1659, har ej kunnat verifieras i samtida handlingar.

Hans son kapten Johan v M (f 1624; d 1676, ej 1678) kom genom sitt äktenskap med en dotterdotter till Erik XIV:s dotterson Johan Hand (bd 18, s 235) i besittning av säteriet Lagmanshaga i Ljungsarp, Älvsb, och stupade i en strid vid Freiburg nära Stade i Bremen-Verden.

Deras son Jean M (1670–1747) deltog från 1688 i venetiansk tjänst i kriget mot turkarna och var i sachsisk tjänst 1699–1700 men återvände därefter till Sverige. Han utmärkte sig under striderna i Kurland och Litauen från 1702 och deltog i slagen vid Gemäuerthof 1705, Lesna 1708 och Poltava 1709. Därefter följde M Karl XII till Turkiet, befordrades 1710 till överste för Älvsborgs regemente och fick 1713 befälet över det sv infanteriet i Bender (Nordberg). Efter återkomsten till Sverige miste han i Kristiania 1716 sitt vänstra ben, då det träffades av en kanonkula från Akershus, och vid svenskarnas utrymning av Kristiania blev han tillfångatagen av norrmännen. M befordrades till generalmajor av infanteriet 1717, var 1719 tf v guvernör i Gbg och 1728–46 landshövding i Jönköpings län, blev 1731 friherre (ej intr) och fick 1746 generallöjtnants avsked (Biographica). Han dog på sitt säteri Tidaholm, som tidigare tillhört en svåger till hans mor. M:s friherrliga släktgren utdog på manssidan med honom själv. Döttrar till honom blev gifta med lagmannen Johan Braunerhielm, v presidenten Sten Carl Bielke (bd 4) och landshövdingen Thure Gustaf Rudbeck.

Hans yngre bror Carl M (1674–1740) deltog i belägringen av Thorn 1703 och sårades i vänstra benet i slaget vid Fraustadt 1706 och deltog även i stormningen av Veprik 1709. Han blev tillfångatagen i slaget vid Poltava s å och var därefter rysk fånge i Tobolsk, varifrån han kom hem 1722 efter att året förut där ha gift sig med en 15-årig dotter till en annan fången sv officer. Vid hemkomsten fick M överstelöjtnants karaktär, och 1733 tog han avsked. Hans sätesgård var det möderneärvda Lagmanshaga. M efterlämnade fem söner, som alla blev lägre officerare. Flera av dem – dock ej alla (Biographica) – skrev sig liksom farfadern och dennes far v M.

Carl M:s sonson Jean Julius v M (1762–1808), som deltog i finska kriget 1788–90 och blev kapten 1796, var far till Thure Alexander v M (1807–92). Thure v M befordrades 1848 till löjtnant. Han publicerade bl a Sv kavalleriets fäktning ... såsom en ledning för instructionen för officerare och underofficerare ... (1843), Kalligrafiska skrifmetoden eller kalligrafien tillämpad som grund för skriföfningarne inom sv skolverket (1846) och Samhället och staten i deras förhållande till brottslingen (1852). Mest känd blev v M som utgivare av en mängd kartor, de flesta för skolbruk (jfr bd 7, s 31). Flera ms av honom finns i KB.

Hans fars kusin Carl Johan v M (1766–1855) deltog i finska kriget 1788–90 och fick majors karaktär 1813. Denne kom genom sitt äktenskap i besittning av herrgården Lilla Segerstad i Reftele, Jönk, som han 1841 sålde till sin son sekreteraren, sedermera kammarherren Carl Liborius v M (1803–76), och som efter den senare ärvdes av dennes son Carl Harder v M (1857–1936). Den sistnämnde var 1891 (tf 1890)–1918 kronofogde i Västbo fögderi och 1902–19 riksdagsman i FK, där han 1914 avancerade från mångårig suppleant till ledamot av KU. Han var konservativ protektionist och gjorde sig mest känd som en av de fåtaliga förkämparna för nykterhetsabsolutismen i FK. Kusin till honom var Arwid Fredrik Wilhelm v M (1842–1909). Arwid v M fick kaptens n h o v 1869 och var direktör från s å för länscellfängelset i Karlstad och från 1884 till sin död för straffängelset (från 1885 centralfängelset) i Malmö. Han publicerade Anteckningar om fängelser i Danmark, Preussen etc (1872). Syssling till Arwid v M:s far och till Carl Liborius v M var Karl Gustaf Fredrik v M (1822-83). Fredrik v M var från 1863 till sin död häradshövding i Vadsbo södra domsaga (Valla och Binnebergs tingslag), Skar.

En yngre son till den adlade sv stamfadern, överstelöjtnant Anders v M (1626–1718), deltog i försvaret av västra Sverige på 1670-talet och kom genom sitt äktenskap i besittning av säterierna Västerråda i Holm och Ransberg i Skållerud, båda Älvsb. Flera av hans söner dog i Karl XII:s krig. Ransberg ärvdes av sonen Gustaf M (1663–1733). Denne hade deltagit i slaget vid Gadebusch 1712 och blivit tillfångatagen vid Tönnings kapitulation 1713 men rymt 1714 och deltagit i fälttåget till Norge 1716. Han hade så befordrats till överste och var 1716–19 kommendant i Malmö. Västerråda ärvdes av hans bror Johan M (1675–1757), som efter utländsk krigstjänst i bl a England deltagit i övergången av Düna 1701 och försvaret av Riga 1710 samt fick överstes avsked 1747. Dennes son major Carl Gustaf M (1716–68) på Västergården i Erikstad, Älvsb, som 1761–62 deltog i pommerska kriget, var farfar till hovmarskalken kapten Carl Fredrik v M (1801–82) på Ribbingsberg i Södra Härene, Älvsb. Den senare var far till Oscar Fredrik v M (1864–1935). Oscar v M var 1897–98 kapten i Kongostatens armé och deltog 1899 i byggandet av järnvägen mellan Gällivare och Riksgränsen och 1902 i norska statens fiskeri-expedition till Spetsbergen samt blev i Sverige efter avsked ur aktiv militärtjänst 1900 ryttmästare i armén 1909. Han publicerade bl a Nordiska stuteriboken, 3 (1891), och Det förnämsta af vårt matnyttiga villebråd och dess vård (1908) samt redigerade bl a Militärkalendern 1906–19, Från skog och sjö från 1908 till sin död och Sv jägareförbundets tidskrift 1918–27. En bror till honom var farfar till fd översten för Norra Smålands regemente Carl v M (f 1910).