Stenkil

Stenkil, konung, d omkr 1066. Föräldrar (enligt obestyrkt uppg): Ragnvald den gamle o Astrid Nialsdtr (Thjottaätten).

Möjligen g m en dotter till kung Emund gamle (bd 13).

Huvudkällan för kunskapen om S är den med honom samtida magister Adams av Bremen Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum. Enligt detta verk skall S under Emunds regering ha hjälpt de sändebud som från ärkebiskopen av Bremen sänts till denne men blivit avvisade på initiativ av den engelske missionsbiskopen Osmundus (bd 2, s 378). Sedan S blivit Emunds efterträdare som sv kung, fortsatte han att stödja den bremiska missionen. Han medverkade genom sändebud till Bremen vid upprättandet av ett biskopssäte i Sigtuna för Adalvard (bd 1), men lyckades avstyra dennes på grund av risken för hednisk reaktion alltför äventyrliga plan att bränna ned det hedniska templet i Uppsala. Beträffande arten av hans anknytning till Emund är Adam tveksam. På ett ställe uppger Adam, att han inte vet, om S var Emunds "nepos" eller "privignus", men på ett annat använder han utan reservation det förstnämnda ordet, som i sv urkunder mestadels betyder systerson men även brorson, ehuru exempel även finns på den klassiska betydelsen barnbarn (Liljeholm). "Privignus" betyder styvson.

Betydligt yngre än Adams av Bremen verk är västgötalagens kungakrönika, som behandlar de sv kungarna fram till början av 1200-talet. Där uppges S inte omedelbart ha efterträtt Emund, där kallad Emund "sleme", utan mellan dem står Håkan röde (bd 19), vilken enligt såväl Adam som isländsk tradition regerade senare än S. Enligt denna kungakrönika älskade S västgötarna mer än alla andra undersåtar, och västgötarna gladdes så länge han levde. Samma källa framhåller också S som en god och stark skytt och nämner från Levene sn i Viste härad, där Håkan röde var född, tre från S härrörande mål att skjuta på.

Mycket yngre än Adams verk är också uppgifterna om S i några isländska sagor. Av dessa innehåller särskilt Hervararsagan unika genealogiska uppgifter om S och hans familj. Det är därifrån de ovan an- förda uppgifterna om hans föräldrar och äktenskap härrör. Enligt samma källa var S jarl innan han blev kung.

Intressanta uppgifter för S:s biografi föreligger i den från slutet av 1200-talet härrörande isländska handskriften Morkinskinna. Där uppges han ha varit fet, tung och benägen att dricka. S ville enligt denna källa vara i stillhet och lät sina män sköta striderna mot den norske kungen Harald "hårdråde", vars fiende, jarlen Håkan Ivarsson stöddes av honom; enligt Snorre Sturlasson hade S givit Håkan styrelsen i Värmland.

Knytlingasaga uppger, att S utan framgång anfallit den danske kungen Sven Estridsson.

Det mestadels sena och svårkontrollerade källmaterialet har blivit föremål för till sitt värde diskutabla kombinationer. S:s endast i Hervararsagan nämnde fader Ragnvald den gamle har sålunda utan bevis identifierats (Dalin, Lagerbring, Suhm, Geijer, Reuterdahl, Strinnholm, Königsfeldt, Fahlbeck, Bolin, Tunberg 1940 o Nerman) med den i början av 1000-talet uppträdande jarlen Ragnvald Ulfsson (bd 29), och Adams alternativa formulering "privignus" har föranlett gissningen, att S:s mor gift om sig med kung Emund (Dalin, Lagerbring, Geijer, Strinnholm, Munch, Königsfeldt, Heber, SMoK o Gillingstam).