Magnus Jacob Alopæus

Magnus Jacob Alopseus, f. 16 dec. 1743 i Läppävirta, d 8 aug. 1818. Föräldrar: kyrkoherden och kontraktsprosten Johan David Alopaeus och Maria Anderson. Genomgick Rautasalmi trivialskola och Borgå gymnasium; student vid Åbo universitet 5 mars 1761; disp. 12 mars 1763 (De aére, p. I, pres. Kr. Cavander) och 12 juni 1766; fil. magister 24 juli s. å. Docent i matematik 28 juli 1769; lektor i matematik vid Borgå gymnasium 4 juli 1770; meddelade å Sveaborg undervisning i sjömansastronomi åt officerarna av arméns flotta 5 dec. 1770–febr. 1771; prästvigd och kallad till domkapitelsledamot 15 maj 1771; med tvekan uppförd på tredje förslagsrummet till professur i matematik vid Åbo universitet 27 juli 1774; teol. lektor vid Borgå gymnasium och kyrkoherde i Lappträsks annexförsamling 9 juni 1785; uppförd å andra förslagsrummet till biskop i Borgå 11 juli 1792; riksdagsman s. å.; bankorevisor 1794; domprost i Borgå 9 maj s. å.; revisor i riksgäldskontoret 1799 samt i banken och riksgäldskontoret 1801; deltog i Borgå lantdag 1809; biskop i Borgå 7 nov. (n. st.), s. å. Teol. doktor 1 nov. 1800; ledamot av S:t Annaordens 1 kl. 1810.

Gift 1772 med Ulrika Jusleen, d 10 juni 1823, dotter till hovrättsrådet Peter Jusleen.

Redan som matheseos lektor ägnade sig A. med iver åt sina uppgifter som domkapitelsledamot och förvärvade sig stort anseende för sin administrativa duglighet och sina insikter i kyrkolagfarenhet. Som teologie lektor och prebende-pastor och senare som domprost fick han dessutom även rent pastorala uppgifter, vilka han sökte fylla med plikttrohet och samvetsgrannhet. Hans anseende växte alltmer. Så kom 1808–09 års krig och Finlands erövring av ryssarna. A. fogade sig snart i de nya tingens ordning. Vid lantdagen i Borgå 1809 spelade han en framskjuten roll, och då biskop Z. Cygnæus under lantdagens lopp avled, var A. given som hans efterträdare. — Som biskop har A. i enlighet med sin läggning starkt ivrat för ordning och reda i sitt stift och nitälskat för kyrkolagens noggranna efterlevnad av prästerna. Härutinnan gick han ofta ända till småaktigt pedanteri. Därtill har han, strängt ortodox som han själv var, sökt bekämpa den neologiska åskådningen bland de yngre prästerna. Särskilt fick han anledning att i båda dessa avseenden ingripa, då viborgska guvernementet 1811 återförenades med Finland och i kyrkligt avseende lades under Borgå stift. - På reorganisationen av kyrkoväsendet i denna nytillkomna del av stiftet nedlade han ett betydande arbete. — För skolväsendet visade A. likaledes starkt intresse. Borgå gymnasium var hans ögonsten och föremål för hans särskilda omsorger. Han framlade t. o. m. på lantdagen i Borgå förslag att förvandla det till ett andra universitet vid sidan av Åbo akademi. Denna plan var emellertid icke förorsakad endast av kärlek till Borgå gymnasium utan än mer av begär att skydda prästerna i Borgå stift från den neologiska teologi, som under biskop Tengströms beskydd framträdde vid Åbo akademi. Även för folkundervisningen ömmade han och gjorde vad han kunde för sockenskolornas förbättring.

Sina lediga stunder har A. utom åt teologin ägnat åt historien. Det synliga resultatet av dessa historiska studier var »Borgå gymnasiums historia», som A., biträdd av sina söner, utarbetade; den utkom i fem häften under åren 1804–17. Detta arbete är värdefullt särskilt genom sina rika biografiska upplysningar.