Tillbaka

Johan Gunnar Andersson

Start

Johan Gunnar Andersson

Arkeolog, Geolog

Andersson, Johan Gunnar, f. 3 juli 1874 i Knista, Örebro län. Föräldrar: lantbrukaren Johan Andersson och Hedvig Lekberg. Avlade mogenhetsexamen i Örebro 10 juni 1892; student i Uppsala s. å.; fil. lic. 2 dec. 1901; disp. 13 dec. s. å.; fil. doktor 31 maj 1902. Amanuens vid geologiska institutionen i Uppsala läsåret 1900–01; docent i geologi vid Uppsala universitet 23 dec. 1901; förordnad att upprätthålla professuren i geografi därstädes 24 apr.–15 okt. 1906.; tf. chef, med professors titel, för Sveriges geologiska undersökning 5 okt. 1906 samt dess chef (överdirektör och chef från 1914) 23 dec. 1909; erhöll tjänstledighet i maj 1914 samt avsked 7 apr. 1916 för att på kinesiska regeringens uppdrag organisera och leda malmgeologiska undersökningar i Kina; utnämndes till mandarin, vilken värdighet dock numera avskaffats. Erhöll Vegamedaljen 1904; RVO 1906; LLA 1908; KVO 2kl 1910; LVA 1911; är ledamot av ett flertal in- och utländska lärda sällskap samt innehar en kinesisk orden.

Gift 2 juli 1905 med Signe Bergner, f. 12 jan. 1881 i Sveg, dotter till kyrkoherden Olof Bergner.

A: s vetenskapliga intresse riktades under studieåren i Uppsala först åt de siluriska avlagringarna i hans födelseprovins Närke och på Öland. Några smärre paleontologiska uppsatser och en mera omfattande studie över fosforiternas uppträdande i silurformationen blevo de närmaste frukterna därav. Såsom deltagare i Nathorsts expedition till Spetsbergen och Kung Karls land (1898) gjorde A. sina första lärospån i polarforskningen. Redan följande år utrustade han och ledde en mindre expedition till Beereneiland, vars geologiska byggnad han undersökte och sedan skildrade i sin gradualavhandling. När O. Nordenskjöld företog sin ryktbara Antarktik-expedition 1901–03, blev A. hans närmaste man, och sedan Nordenskjöld med några deltagare i expeditionen tagit vinterkvarter på Snow hill, övertog A: ledningen av fartygsexpeditionen till Sydgeorgien, Falklandsöarna och Eldslandet samt vidare under fartygets andra tur till Antarktet. A., som därefter med tvenne följeslagare lämnade fartyget för att över land ta sig fram till Nordenskjölds vinterkvarter, blev, innan han nådde detta, tvungen till övervintring under prövande förhållanden. Hans sammanträffande följande vår med Nordenskjölds parti och med besättningen från det förlista fartyget och hela expeditionens räddning strax därefter genom en utsänd argentinsk expedition höra till de mest dramatiska episoderna i polarforskningens hävder. Skildringen därav bildar några spännande kapitel i reseverket »Antarctic, två år bland Sydpolens isar». A. har i flera avhandlingar framlagt resultaten av sina forskningar under denna expedition. Bland dessa äro de som behandla Graham lands geologi samt arbetet om stenströmmarna (»stone rivers») och jordflytningen (»solifluction») på Falklandsöarna av särskilt intresse. Den stora geologiska betydelsen av sistnämnda fenomen har först genom A:s undersökningar blivit uppmärksammad.

Vid förberedelserna till den elvte- internationella geologkongressen, som hölls i Stockholm 1910, utsågs A. till kongressens generalsekreterare. Detta maktpåliggande uppdrag, som innebar ett vidlyftigt organisationsarbete samt redaktörskap för kongressens talrika publikationer, däribland de omfångsrika internationella enquéterna över jordens järnmalmstillgångar och över de postglaciala klimatväxlingarna, fullgjordes på ett sätt, som i väsentlig grad bidrog till att giva denna kongress en mycket framstående rangplats och göra vårt lands geologi och geologiska forskning kända och värderade i utlandets fackkretsar. A: s intresse för tillämpad geologi har i vårt land inriktats bl. a. på tillgodogörandet av våra bituminösä skiffrar för framställning av mineraloljor och andra tekniska produkter ävensom på utvinnande av radium ur samma skiffrar. Dessa problem medhann A. dock ej att föra fram över de förberedande försöksstadierna, innan hans initiativ- och organisationsförmåga togos i anspråk för andra uppgifter. Sedan våren 1914 har han varit upptagen av de på kinesiska regeringens uppdrag anställda malmgeologiska undersökningarna i Kina. — Vid sidan av sina övriga värv har A. verkat såsom populärvetenskaplig föreläsare.

A. G. Högbom.


Svenskt biografiskt lexikon