Seved Ribbing

7 Ribbing, Seved, f 17 febr 1845 i Sthlm, Klara, d 14 febr 1921 i Lund. Föräldrar: expeditionssekreteraren Gustaf Edvard R o Hedvig Maria Ribbing (syster till R 6). Avgångsex från Sthlms gymnasium 28 april 63, studentex vid UU 6 maj 63, inskr 11 maj 63, med fil kand 14 sept 64, MK 25 maj 67, allt vid UU, ML vid Kl 23 okt 69, amanuens vid Allm BB, Sthlm, 1 nov 69, vid Serafimerlasarettet där 15 juni 70–25 aug 71, disp vid UU 17 maj 71, MD 1 juni 71, lasarettsläk i Simrishamn 15 april 72, e o prof i pediatrik vid LU 30 maj 79, prof i prakt medicin där 19 mars 88–25 febr 10, överläk vid Lunds lasaretts med avd 88–10, ordf i styr för Skånska lifränte- o kapitalförsäkr:anstalten 1 juli 89–03, led av stadsfullm i Lund 93–14, ombud vid allm kyrkomötena 93, 98, 03, 08–09, led av Malmöhus läns landsting 95 o 97-09, ordf i styr för Malmöhus läns idiotanstalt, Lund, 97, led av jubileifondskomm okt 97–febr 98, prorektor vid LU 1 juni 99, rektor där 12 mars 04–31 maj 07. – LFS 80, teol hedersdr vid LU 27 sept 18.

G 25 aug 1871 i Sthlm, Ad Fredr, m lärarinnan Augusta Maria Aurora De Vylder, f 8 juni 1842 enl uppg (konfirmationslängd) i Sthlm, Klara (ej i fdb), d 14 okt 1910 i Lund, dtr till språkläraren Louis De V o Maria Christina Ahlborg.

Enligt en traderad men sannolik uppgift var det läsningen av några skrifter av Israel Hwasser (bd 19) som inspirerade R till att välja läkarbanan. Hwassers betonande av medicinens andliga dimension och av läkarens därav följande roll i samhället kom också att prägla R:s fortsatta verksamhet. Under sina läkarstudier vid UU bodde R hos sin morbror Sigurd R (R 6), som han enligt uppgift i mycket liknade. Sommartid vistades han på Årsta i Österhaninge, Sth, där även Fredrika Bremer bodde. Genom henne lärde han känna sin blivande hustru Maria De Vylder, lärarinna vid Högre lärarinneseminariet i Sthlm. De gifte sig kort efter hans disputation, och efter en nära årslång studieresa till bl a Wien och Paris, tillträdde R en tjänst som lasarettsläkare i Simrishamn. Där kom han att stanna i sju år. Från 1879 var han verksam vid LU, först som e o professor i pediatrik och därefter som ordinarie professor i praktisk medicin.

Som akademisk lärare kom R att göra ett starkt intryck på sina studenter, både som föreläsare och som praktiker. Genom hans taktkänsla och humanitet kände sig patienterna väl till mods, och hans växande goda rykte sägs ha bidragit till en länge eftersträvad reform. 1901 fick den medicinska fakultetens professorer ansvaret för hela sjukvården vid Lunds lasarett som självständiga överläkare för var sin avdelning. R kvarstod som överläkare till 1910 men fortsatte till sin död som oavlönad läkare på det vårdhem för långtidssjuka, Ribbingska sjukhemmet, som han och hustrun tagit initiativ till.

Det var dock framför allt som populärvetenskaplig föreläsare och författare till en rad skrifter i de mest skiftande ämnen som R gjorde sig känd. Med sina energiska inlägg i socialmedicinska och socialhygieniska frågor, t ex barnuppfostran, nykterhet, lantbefolkningens matvanor, sport och gymnastik, framstår han som en outtröttlig folkupplysare och -uppfostrare. Han var påfallande positivt inställd till sport och idrott för både män och kvinnor men föredrog enkel och lekfull motionsidrott framför tävlingsidrotten.

Störst uppmärksamhet väckte R:s inlägg i den sexualdebatt som flammade upp under 1880-talet. 1886 höll han tre föreläsningar som två år senare trycktes under titeln Om den sexuela hygienen och några av dess etiska konseqvenser. Boken kom raskt ut i nya upplagor, den sista 1915, och den översattes till nio språk. R:s skrift har setts som representativ för den syn på sexualiteten som dominerade på 1800-talet (Bergenheim, Levin). Ett genomgående drag i hans arbete är strävan att tona ner sexualdriftens betydelse. Han hävdar att könsmognaden inträffar först mellan 16 och 20 års ålder. Onani anser han vara onormalt och skadligt – om än inte i så hög grad som andra i samtiden hävdade – och under havandeskap och amning bör könsumgänge ej förekomma. Avhållsamhet är aldrig till skada, medan preventivmedel förkastas som otillförlitliga och farliga. Det sexuella intresset borde enligt R hållas tillbaka och härav följde att han tog avstånd från Strindberg, Gustaf af Geijerstam (bd 17), Ola Hansson (bd 18), Zola och andra författare. Han förordade dock inte censur eller förbud.

R:s från eftervärldens synpunkt försiktiga hållning i sexualfrågan räddade honom inte från konservativt ogillande för att han överhuvudtaget tagit upp ämnet till diskussion. Men det var kritiken från radikalt håll som blev mest artikulerad och därför bäst ihågkommen. En skarp reaktion på R:s skrift kom från Knut Wicksell, som själv fått kritik av R för sina nymalthusianska åsikter, men R svarade inte på Wicksells polemiska inlägg. Han stod egentligen främmande för polemik, även om han alltid hävdade värdet av ett fritt åsiktsutbyte. För socialisternas drömmar om ett bättre samhälle saknade han inte förståelse, även om han med sin kristna livssyn inte delade tron på att just deras väg var den rätta. Formellt representerade R högern i landsting och stadsfullmäktige, men han ägnade sig aldrig åt partipolitik utan intog en sjävständig hållning i alla sakfrågor. Ernst Wigforss har i sina Minnen, låt vara i ett annat sammanhang, noterat detta drag hos R.

På egen bekostnad företog R ett antal studieresor och bevistade vid sekelskiftet en rad läkarkongresser med tuberkulos som tema. Av övriga medicinska ämnen var det särskilt tropiska sjukdomar som intresserade honom, men han åstadkom knappast på något område annat än goda översikter av andras forskning. Bredden i hans intressen tycks ha hindrat mer tidskrävande specialstudier. – Samtiden såg R mer som mångsidig humanist än som naturvetenskapsman. Stor beläsenhet i såväl klassisk som modern litteratur, receptivitet och ovanligt gott minne var utmärkande för R, och makarnas gästfria hem, Spoletorp, har betecknats som ett kulturcentrum i Lund. Hedersdoktorat tog R emot, men till ordnar tackade han nej.

R bekymrade sig föga om sitt yttre. En liten, tunn figur i en alltför kort, trådsliten rock och en gammal grå skärmmössa på det tämligen stora huvudet – sådan är den föga imponerande yttre bild av R som samtida vittnen förmedlar. Genom sin personlighet tycks han däremot i hög grad ha gjort intryck på sin samtid.