Rinman, släkt

Rinman, släkt, enligt uppgift (Rudelius) härstammande från den i Västergötland födde komministern i Rinna, Ög, Olaus Erici Arenius (d 1644 eller 1646).

Hans äldste son, kh Eric R (d 1706) i Herrestad, Ög, blev farfars farfar till rådmannen i Sthlm Raguel Ulric R (1778–1847), som fick lagmans n h o v 1836.

Eric R:s yngste bror var far till fänriken, sedermera länsmannen Fredric R (1686–1756), som var i fångenskap 1713–19 efter Tönnings kapitulation. Denne blev farfars far till grosshandlaren i Sthlm Fredric Adolph R (1807–82), som var riksdagsman 1850–66 och ledamot av Sthlms stadsfullmäktige 1863–76. En av hans kusiner var farfar till Carl August Knut R (1852–1921). Knut R var under mer än ett halvsekel anställd hos Bonniers, där han avancerade till förste faktor i tryckeriet och blev "känd, värderad och älskad av många av Sveriges författare och författarinnor" (K O Bonnier). Sonson till honom var Olle Fredrik Alexander R (1908–85). Olle R utexaminerades från KTH 1932 och befordrades i Väg- och vattenbyggnadskåren till överstelöjtnant 1964. 1953–68 var han byggnadschef i Byggnadsstyrelsen.

En av Olaus Erici Arenius' söner (d 1712) kallades 1661 som student vid UU Sewardus Olai Rinnelius men 1671 Seved Rinmann som student i Wittenberg, där han 1672 blev magister under namnet Sevedus Rinnemann. Han blev kh i Ekeby, Ög, 1673 och kontraktsprost 1700.

Hans son Andreas R (d tidigast 1706) blev student i Lund 1695 och kom senast 1700 till Oxford, där han med tiden fick "ett modest rykte som avskrivare" (Rydberg) bl a åt Eric Benzelius d y (bd 3).

Andreas R:s bror lanträntmästaren i Uppsala Gustaf R (d 1740) var i äktenskap med Sven Leijonmarcks (bd 22) dotter Magdalena far till Gustaf R (1716–1803). Denne blev justitieborgmästare i Uppsala 1766 och var riksdagsman (mössa) 1769–70. I äktenskap med P W Wargentins kusindotter Catharina Dorothea Holler var han far till landskamrern i Vänersborg, titulära kammarrättsrådet Christian Ludvig R (1770–1854), som blev farfar till Erik Ludvig R (R3).

Gustaf R d y:s bror Sven R (R 1) var i sitt äktenskap med bergmästaren Erich Odhelstiernas (bd 28) sondotter Catharina Elisabeth far till Carl R (1763–1826). Denne blev 1782 auskultant i Bergskollegium och vidareutbildades som faderns medhjälpare. 1792 fick han i uppdrag av regeringen att undersöka malmtillgångarna i Finland och undervisa om sjö- och myrmalms smältning i blästerugnar, varom han publicerade en broschyr på svenska 1794 och på finska 1797. R:s sätt att genomföra detta uppdrag bidrog till att han fick bergmästares titel 1793, s å som han efterträtt fadern som direktör för svartsmidet och Eskilstuna fristad. Han "var en framstående metallurg och ämbetsman, även om han icke hade faderns lysande begåvning" (Boëthius o Kromnow, 3:1, s 36). 1817 fick R uppdraget att utarbeta en ny upplaga av faderns Anledningar till kunskap om den gröfre jern- och stålförädlingen, som han så väsentligt utvidgade att hans upplaga, som fullbordades först efter hans död, snarast bör betecknas som ett nytt verk. Rester av hans arkiv finns i Tekniska museet och KB.

Carl R:s yngste son, Ludvig R (1815–90), avlade hovrättsexamen i Uppsala 1836, blev auskultant i Bergskollegium 1839, var elev vid Bergsskolan i Falun 1839–40, blev elev vid Jernkontorets övermasmästarstat 1840, stipendiat på dess översmedsmästarstat 1844, t f geschworner i Nora och Nya Kopparberg 1850 och övermasmästare 1854 samt var direktör på Jernkontorets metallurgiska stat 1856–90. Som biträdande kommissarie för den sv avdelningen vid världsutställningen i Paris 1867 fick han kännedom om martinmetoden för stålframställning, vilken han introducerade i Sverige. Rester av R:s arkiv finns i Tekniska museet.

Hans bror brukspatronen Carl R (1805–91) köpte 1853 Björkå järnbruk och Holms säteri i Överlännäs, Vnl, varav han 1857 överlät hälften till en kompanjon, tillsammans med vilken han 1872 bildade ab. Han var riksdagsman 1859–60.

Carl och Ludvig R:s bror Eric R (1810–72) var 1847–51 disponent för Graningeverken, varav han 1852 köpte Gålsjö järnbruk i Boteå, Vnl. På 1860-talet gick han i konkurs, varefter Gålsjö 1868-70 ägdes av den ovannämnde brodern Carl.

Eric R blev far till Sven Engelbert R (1838–1918). Engelbert R gick till sjöss 1852, avlade 1860 sjökaptensexamen och förde 1860–62 för en engelsk firma i Shanghai ett barkskepp kring kusterna av Kina och Japan. Senare var han verksam i andra farvatten. I den självbiografiska skriften Minnen från hafvet (3 uppl 1877–1918) skildrade R sin ungdoms upplevelser. 1874–1908 var han VD för Sveriges allmänna sjöförsäkringsab, och länge var han ordförande i Evangeliska missionsföreningen i Gbg.

Bland hans söner var Viktor Johannes R (1873–1944). Johannes R genomgick lantbruksskola 1892–93 men studerade sedan teologi i London och 1898–1900 missionen i Kina. I broschyren Hägringen blir verklighet (1900) skildrade han Kinas missionsvärld. 1906–10 var R lärare vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsinstitut Johannelund i Bromma, och 1910–22 var han rektor för samma stiftelses Sv bibelinstitut i Södertälje. Bland hans talrika skrifter är Bibelstudium (3 uppl 1912–21), Från kraft till kraft (4 uppl 1929–43) och Lina Sandell (2 uppl 1932).

1950 utgavs en biografi över R av hans syster Nanny Vivica (Vivi) R (1875–1960) som från 1897 under mer än 40 år var en av Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionärer i Indien och 1902–53 publicerade sex smärre skrifter om verksamheten där.

Bröder till dem var Erik Benjamin R (R 2) och Vivi R:s tvillingbror Axel Engelbert R (R 4), av vilka den förre blev far till Sven Erik Reinhold R (1905–97). Sven R blev fil lic 1932 och anställdes 1933 i KB, där han befordrades till förste bibliotekarie och chef för låneexpeditionen 1953. 1960–70 var han chef för Riksantikvarieämbetets och Statens historiska museums bibliotek och arkiv. R utgav banden 1 (1933) och 4:1–2 (1959–62) av J L Runebergs samlade skrifter, var redaktör för OoB 1937–50 och ledamot av redaktionskommittén för tidskriften Nordens frihet 1940–45, blev fil dr på avhandlingen Studier i sv bokhandel (1951) och skrev avsnittet om Strindberg i Ny illustrerad sv litteraturhistoria, 4 (1957). Han var också recensent, först i S-T och senare i Bonniers litterära magasin och GHT. 1970 utgavs en bibliografi över R:s tryckta skrifter 1922–69 (Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis, 9).

Hans farbror sjökaptenen Thorsten R (1877–1943) i Gbg var kamrer vid (bd 11) stiftelse till industriarbetarnas förmån 1906–42, utgivare av den av honom grundade Nautisk tidskrift 1908–30 och redaktör för sjöfartsavdelningen i GHT 1909–41. I sitt äktenskap med konstnären Carl Kylbergs (bd 21) syster Ulla blev han far till Ture Fredrik R (1906–87). Ture R var efter verksamhet i London 1926–31 redaktör för sjöfart och segling i Morgontidningen i Gbg 1932–39 och i GHT efter fadern 1940–45 samt chefredaktör för Sv sjöfarts-tidning 1946–70. Han publicerade bl a Rederiab Sv Lloyd 1869–1944 (1944), Eriksbergs mekaniska verkstad 1853–1953 (1953), Handelsflotta och sjöfart: Sverige på världshaven (1956), The story of an engine: 25th anniversary of the Götaverken diesel engine (1964) och Sv Lloyd genom etthundra år (1969). Son till honom är chefredaktören för Sv sjöfarts-tidning sjökapten Thorsten R (f 1934).