Erik L Rinman

3 Rinman, Erik Ludvig, brorsons sonson till R 1, f 4 juni 1874 i Nedre Ullerud, Värml, d 7 sept 1937 i Passau, Bayern (enl db för Djursholm). Föräldrar: bruksförvaltaren Frans Carl R o Augusta Gustafsson. Mogenhetsex vid H a l i Karlstad 14 juni 92, inskr vid UU 4 okt 92, FL 30 maj 99, amanuens vid instit för allm o analytisk kemi 15 sept 01, disp 29 maj 02, FD 31 maj 02, doc i kemi 5 okt 04, allt vid UU, anställd vid Skutskärs cellulosafabrik 08–12, grundade ab Cellulosa, Sthlm, 11, VD där 11–32.

G 4 aug 1906 i Malmö, S:t Petri, m Märta Nordin, f 27 jan 1877 i Hudiksvall, d 24 juni 1930 i Norrtälje (kbf i Djursholm), dtr till överläraren Olof N o Anna Amalia Magdalena Dalen.

Under sin tid i Uppsala deltog Erik R i föreningslivet och var 1896–97 instruktör i Uppsala gymnastiska förening samt under 1897 referent i kemiska sektionen av Naturvetenskapliga studentsällskapet, där han också i början av 1900-talet i omgångar fungerade som preparat-, arkiv- och kassaförvaltare.

1908 lämnade R universitetet och tog som en av de första docenterna i Sverige anställning inom industrin, vid Skutskärs massafabrik. Verksamheten inom pappersmasseindustrin kom därefter att ta all hans tid i anspråk. Han studerade – tillsammans med bl a överingenjören vid Skutskär Sixten Sandberg, kemilektorn från Chalmers Abraham Langlet (bd 22, s 254) och Gunnar Sundström – ekonomiskt viktiga problem rörande tillvaratagandet av de värdefulla ämnen som fanns i svartluten och utvecklade olika tekniker i detta syfte. Detta ledde så småningom fram till den s k Rinmanmetoden vid framställning av pappersmassa. Vid Rinmanmetoden användes till den ursprungliga kokningen ren natronlut, inte sulfatlut som tidigare varit det gängse. För att få en cellulosa som var lika god som den man fått tidigare fick kokningen pågå vid lägre temperatur och under längre tid än vanligt. R hävdade att det så framställda kraftpapperet var lika bra som det som framställts enligt sulfatmetoden. För att ta till vara biprodukter ur luten samt för att återvinna sodan lät man svartluten efter kokningen indunsta och sedan torrdestilleras med tillsats av framförallt kalk. Då erhölls betydande mängder metylalkohol, aceton, motoroljor och smörjolja. Eftersom den ursprungliga kokningen dessutom skedde enbart med natronlut, utan tillsats av svavelhaltiga föreningar, var processen helt luktfri, vilket ofta framhölls som en stor fördel. Processen skedde från 1914 i särskilda försöksanläggningar. R arbetade samtidigt med att utveckla metoder för att framställa cellulosa ur halm och ved.

1911 bildade R ab Cellulosa med den direkta avsikten att exploatera sina egna uppfinningar och de många patent han med åren erhöll. Företaget tog licens på de flesta av R:s uppfinningar på det cellulosatekniska området och lät uppföra ett laboratorium till vilket knöts många goda medarbetare, framför allt David Johansson och Hugo Wallin, som bägge förde R:s arbete vidare.

R arbetade också nära Pappersmassekontoret som redan från starten 1918 fick överta många av de rinmanska patent som tillhörde ab Cellulosa. Bl a inleddes 1919 försöksverksamhet vid pappersfabriken i Grycksbo och vid Skoghallverken, där R:s kokningsmetod prövades.

Rinmanmetoden fick aldrig något egentligt genombrott i Sverige; kostnaderna ansågs ofta för höga och utbytet för litet. I kommentarer till metoden påpekas ofta att ett konservativt motstånd inför nya idéer hindrade spridningen av R:s metod. Vissa efterföljare fick R i Amerika men framför allt i Tyskland där Zellstoffwerke Regensburg i Bayern från 1922 använde sig av hans metoder. Detta gav 1924 R ett hedersdoktorat vid tekniska högskolan i Charlottenburg i Berlin.

R tillhörde de första vetenskapligt utbildade forskare som från seklets början blev allt viktigare för den industriella utvecklingen. Detta innebar också att hans gärning inte avsatt större spår i rent akademiska sammanhang. Han uppträdde sällan offentligt utan satte det praktiska arbetet främst, vilket inte gav honom tid att fullfölja de vetenskapliga undersökningar som utvecklandet av hans metod kunde ha gett upphov till.