Mauritz Posse

4 Posse, Mauritz, kusins sonson till P 2, f 1632 i Sthlm (inskrift på likkistplåt, se Klingspor), d 4 febr 1702 där (inskrift på likkistplåt, se Klingspor; bet för själaringn 5 febr i Nik o Ty). Föräldrar: kaptenen Nils P o Anna Stake. Inskr vid UU 11 nov 46, kammarjunkare 54, deltog i riksdagarna 64, 68, 72, 78, 80, 82–83, 86, 93 o 97, landsh i Kronobergs län 29 aug 64–9 dec 69, i Kalmar län 28 febr 71, frih 8 sept 73, landsh i Västmanlands län 10 mars 74–83, häradsh i Vadsbo hd, Skar, 31 juli 74–18 dec 80, led av reduktionskommissionen för Västmanlands län april–juli 83, landsh i Västerbottens län 4 juli 83 (tilltr ej).

G 1) 1655 i Genève (äktenskapskontrakt 1 mars s å; infört 25 aug s å, notarie Pinault, vol 42, f 99, Archives d'Etat, Geneve) m Madeleine Micheli, dp 9 mars 1637 där, Italiensk-reformerta förs, d 15 juni 1669 i Aneboda, Kron (Forswaldh), dtr till Jacques M, seigneur du Crest à Jussy, nära Genève, o Madeleine de la Wespiére de Lyembrune; 2) 7 juni 1671 (Elgenstierna) m frih Maria Gyllenstierna, f 1639 (inskrift på likkistplåt, se Klingspor), d 8 sept 1693 (Schlegels interfol ex av Anreps ättartavlor, RHA; bet för själaringn i Sthlm, Ty, 11 sept o i Nik), dtr till landshövdingen frih Jöran G (bd 17, s 592) o frih Anna Skytte.

P inledde sin karriär 1654 som kammarjunkare hos Karl X Gustav efter sedvanliga studier i Uppsala. Tio år senare fick han sin första landshövdingepost. Han stationerades först i Kronobergs län men när detta 1669 delades upp på Jönköpings och Kalmar län utnämndes han till landshövding i Kalmar. Inte heller där blev P särskilt långvarig; 1674 kom han till Västerås som landshövding i Västmanlands län. Denna utnämning hade P själv önskat, eftersom han på det sättet kom närmare sina gods, men även Karl XI hade uttryckt sitt intresse av att ha den kungatrogne P närmare Sthlm.

Om P:s verksamhet som landshövding är inte mycket känt. Tiden i Växjö präglades av stadens uppbyggnad efter branden 1660 och de konflikter som uppstod i samband därmed. Han ingrep kraftfullt när rådet i staden försökte utnyttja en kronotomt som disponerades av landshövdingen. Konflikten ledde till att P avsatte hela rådet med undantag av en rådman. P låg dock inte i ständig konflikt med borgerskapet; han understödde det också, bl a energiskt vid dess framställan om att få utvidgad seglationsrätt, något som dock inte bifölls från centralt håll.

Under P:s landshövdingetid i Kalmar gjorde Karl XI ett uppmärksammat besök i staden hösten 1673. Uppehållet var en del i den eriksgata kungen genomförde efter att ha tillträtt som myndig regent. Besöket inleddes 7 sept och redan nästa dag upphöjde kungen sin värd P till friherre. För Kalmar stad innebar det k besöket att beslut fattades om att både ett landshövdingeresidens och ett rådhus skulle byggas. Under en dryg månad vistades det k sällskapet i Kalmar och på Öland. Man jagade, firade bröllop mellan kungens kusin G A De la Gardie (bd 10) och Elisabeth Oxenstierna och mottog utländska sändebud som sökte förmå Karl XI att ta parti i den strid som utbrutit på kontinenten. Som landshövding i Västerås medverkade P i reduktionsarbetet, bl a genom den lokala reduktionskommission för länet som tillkom våren 1683. I riksdagarna deltog P aktivt ett flertal gånger: Då rangfrågan behandlades 1672 krävde P, som tillhörde den lågadliga falangen, att ämbete och tjänst skulle gå före stånd. Sedan han blivit friherre tillhörde han första klassen på riddarhuset men var trots detta motståndare till den högadliga forna förmyndarregeringen.

P:s framträdande som reduktionsvän, framför allt på riksdagarna 1678 och 1680, har uppmärksammats. Hans kungatrogna hållning, släktkontakter och egna intressen samverkade till att han blev en tidig och tydlig reduktionsanhängare. Dessutom var P i sitt andra äktenskap gift med en syster till Johan Gyllenstierna (bd 17) och därmed nära befryndad med Karl XI:s starke man. Det låg i P:s eget intresse att ställa sig bakom reduktionskravet. Han tillhörde en gammal adelssläkt, som dock inte fått del av de omfattande godsdonationerna i mitten av 1600-talet. Trots detta hade P stora egendomar bestående både av gamla släktgods i Västergötland och sådana gods han själv köpt. Dessutom tillhörde han ämbetsmannagruppen och hade fått känna av kronans problem med att betala ut lön.

P:s framträdande som reduktionsvän på riksdagen 1678 var mycket markerat. Han framhöll hotet mot adelns privilegier och oroade sig över de höga kontributioner som adeln tvingats bevilja. Orsaken till dessa båda omständigheter var enligt P att "mången sitter och haver kronans gods och räntor borta"; med detta menade han att om de stora donationerna reducerades skulle adeln slippa hotet om försämrade privilegier och ständigt ökande kontributioner. P ansåg att 1655 års beslut fullt ut måste genomföras men framhöll även att "det kunde och väl behövas en ny reduktion". I detta krav ingick bl a att de livländska starostierna skulle reduceras eftersom de under polsk tid tillhört kronan, vilket innebar att det var mer långtgående än bestämmelserna i fjärdepartsräfsten. Bakom P:s upprepade yrkanden på ny reduktion låg sannolikt något mer än en enskild adelsmans agerande. Släktskapet med Johan Gyllenstierna har här spelat in. Båda såg en reduktion som nödvändig för att kunna skapa ett starkt sv försvar. Även på riksdagen 1680 tillhörde P det reduktionsvänliga lägret, men hans argumentation var ståndsexklusiv, och han värnade framför allt om det gamla frälset och dess gods. Bevarandet av adelns privilegier framstod som det huvudsakliga motivet till P:s reduktionskrav. Han markerade också tydligt att reduktionen inte fick drabba gods som adeln köpt. För detta blev han ett par gånger anklagad för att agera i egen sak, vilket han dock livligt förnekade. I debatten om de livländska godsen hamnade P i dispyt med Hans Wachtmeister, när han framhöll att även sv adelsmän borde få arrendera de reducerade livländska godsen. – Under riksdagen 1682–83 deltog P i debatten om indelningsverkets utformande. Han oroade sig för att soldattorpen skulle skattläggas och framförde även åsikten att dessa borde byggas på allmänningar och inte på frälsets jord.

Efter att ha lämnat sin landshövdingebefattning 1683 tycks P i första hand ha ägnat sig åt sina egendomar och var bl a inblandad i konflikter med bönder och med skogskommissionen i Skaraborgs län. Sina gods förvaltade P uppenbarligen med framgång, eftersom han i slutet av 1690-talet var en av landets största jordägare.