Joachim Fredrik Preis

Preis, Joachim Fredrik, f omkr 1667 i Dorpat, d 22 dec, begr 28 dec 1759 i Haag. Föräldrar: superintendenten Georg Preisius o Hedvig Schultz. Inskr vid lyceet i Riga 89, tjänstg vid k kansliet, sekr hos Johan Palmquist (bd 28) i Paris 95, kommissionssekr i Haag 9 febr 03 (Likv), resident hos Generalstaterna 16 april 19–25, adl 22 aug 19 (diplom 25 nov 45), envoyé extraordinaire i Haag 31 okt 21 (avsade sig utnämn), hovråd 21 okt 23, kansliråd o envoyé extraordinaire hos Generalstaterna 16 aug 25 (erhöll nytt kreditivbrev 4 april 51), frih 18 okt 56.

G 17 dec 1726 (av sv präst) o 8 juni 1732 (genom magistratens föranstaltande av holländsk präst) i Haag m Maria Elisabeth Reinders, f 6 jan, dp 10 jan 1697 i Deventer, Overijssel, Nederländerna, d 15 juni, begr 19 juni 1745 i Haag, dtr till löjtnanten Adriaen R o Wibbelina Henriks.

P var yngst i en syskonskara på 16 barn och blev faderlös redan 1675. Uppgifterna om hans ungdomsår är vaga. Han sägs ha uppfostrats i Riga hos generalguvernören över Livland och Riga greve Jacob Johan Hastfer (bd 18), först till präst och senare till ämbetsman. Säkert känt är, att han 1689 skrevs in vid lycéet i Riga. Han uppges också under en tid, tack vare förmedling av sin fadder Thomas Polus (se ovan) ha tjänstgjort vid kansliet i Sthlm och därefter företagit en utländsk resa med studier i bl a Leiden, Oxford och Cambridge, men säkra belägg härför saknas. 1695 trädde dock P i förbindelse med det sv sändebudet i Paris Johan Palmquist och anställdes av denne som privat avlönad sekreterare. P torde ha biträtt Palmquist vid handläggningen av de talrika kommersiella och finansiella tvistefrågorna mellan Sverige och Frankrike, vilket säkerligen har varit av stor betydelse för hans senare verksamhet.

När Palmquist 1702 förflyttades till Haag följde P honom till Nederländerna och utnämndes följande år till kommissionssekreterare. Under stora nordiska kriget var Haag ett centrum för nyhetsförmedling och sv propaganda. P var en god publicist och tog verksam del i utformandet av den propaganda som skulle bevisa den sv konungens fredsvilja och rättfärdighet och hans fienders trolöshet. Sedan ryssarna erövrat de sv hamnarna i Balticum, inriktades propagandan på att visa faran från Ryssland inom den internationella handeln och på försvar av den sv blockadpolitiken. Åtskilliga av dessa propagandaalster översattes till främmande språk och trycktes i olika gazetter, varvid P:s språkkunskaper kom till stor nytta.

Mot slutet av stora nordiska kriget blev P som diplomat alltmer indragen i den politiska verksamheten, inte minst i samband med att Goertz' diplomati och utrikespolitik till stor del kom att förläggas till Nederländerna. P synes ha varit väl insatt i dennes system att genom förhandlingar åt olika håll splittra Sveriges fiender. När Goertz febr–aug 1717 satt fängslad i Nederländerna kunde han med hjälp av P upprätthålla kontakter med yttervärlden. P bemyndigades också att själv föra förhandlingar i fredsfrågan med bl a Preussen och Ryssland, och han var livligt verksam vid förberedelserna inför den svenskryska kongressen på Åland 1718.

Under frihetstiden förlorade den sv beskickningen i Haag en stor del av sin politiska betydelse, medan den däremot blev ett centrum för Sveriges kommersiella och teknologiska kunskaparväsen. Genom sina förvånansvärt stora juridiska och praktiska kunskaper och sina vidsträckta förbindelser var P i stånd att ge sv regeringen liksom Kommers- och Bergskollegierna värdefulla upplysningar, och han hade också förmåga att kritiskt granska de ofta ganska fantastiska planer som dök upp. P ägnade fiskeri-frågorna stort intresse och bidrog med upplysningar vid tillkomsten av ett sv fiskerikompani. De regler som på 1750-talet utfärdades för den sv fiskerinäringen återgick delvis på av P förmedlade holländska förebilder. På samma sätt vidarebefordrade han till Sverige kunskap om ny teknik, bl a erhöll Bergskollegium genom P noggranna beskrivningar av den nya teknologi som syftade till att med hjälp av ångmaskiner pumpa vatten ur gruvorna. Emanuel Swedenborg torde vid en resa till Nederländerna på 1720-talet ha fört diskussioner med P i liknande frågor.

P:s långa diplomatiska tjänstgöringstid avsatte ett mycket stort arkiv. Hans beskickningsarkiv är Diplomadcasamlingens största. P:s berättelser och depescher, där stort och smått blandas, tenderade att bli alltmer vidlyftiga, vilket medförde att uppläsningen av dem i berörda instanser blev ytterst tidskrävande.