Ragnhild

Ragnhild, lokalhelgon. Sannolikt historisk person som bör ha levat i slutet av 1000- eller början av 1100-talet.

R:s minne är knutet till kyrkan i Södertälje, som hon skall ha grundat, och där hon vördades som helgon. Hennes kult fick aldrig någon plats i de officiella stiftsliturgierna, men under senare delen av 1400-talet blev hon föremål för ökat intresse inom såväl kyrklig som världslig historieskrivning. Inga källor som omtalar R kan med säkerhet sägas vara äldre än från denna tid.

R:s grav fanns i Södertälje kyrka. Troligen under 1400- eller 1500-talet försågs graven med den av Elias Palmskiöld efter "gamble anteckningar" återgivna inskriptionen Hic Sepulta est S. Ragnilla, Suecorum, Norve: Regina. Medan även andra källor omtalar R som sv drottning är uppgiften om R som norsk drottning unik för denna gravinskrift. Graven var inte bevarad under 1600-talets senare del, möjligen förstördes den vid ärkebiskop Abraham Angermannus' visitation 1596. Trots detta, och trots kyrkans brand 1650, omtalas vid olika tillfällen mellan 1667-86 och 1830 ben som sägs härröra från R.

Ett epitafium över R har bevarats i en kortare och en längre variant i avskrift från 1400-talet, jämte en kommentar av avskrivaren. Epitafiet omtalar R som sv drottning, dock utan att ange hennes gemål. Hon nämns även som pilgrim till Rom och Jerusalem, och som skyddshelgon, "patrona", för Täljeborna. I den längre varianten sägs hon ha grundat Tälje (Södertälje) kyrka. Rörande hennes härkomst ges där upplysningen om att hon var "Halsteni filia", dotter till Halsten.

I det kommenterande partiet anger avskrivaren att R var gift med konung Inge d ä (bd 19). I Lilla rimkrönikan och i en handskrift av Prosakrönikan (1457) uppges hon i stället ha varit Inge d y:s (bd 19) gemål. Inget av dessa alternativ låter sig förenas med uppgiften om R som dotter till Halsten, åtminstone inte om man, som avskrivaren själv, utgår ifrån att det är konung Halsten (bd 18) som åsyftas. Uppgiften om R som hustru till Inge d y har hos Ericus Olai och Olaus Petri kombinerats med en i en 1300-talskälla mötande uppgift om Erik den heliges (bd 14) hustru Kristinas härstamning från Inge d y, för att göra R till Kristinas mor. Via Johannes Magnus har denna uppfattning vunnit betydande spridning i litteraturen. Den strider emellertid mot uppgifter om Kristinas härstamning som möter i källor av äldre datum (bd 21, s 570). I en längd över donatorer till Vreta kloster från omkr 1170 omtalas en R – mor till konung Kol och således änka efter jarlen Johan Sverkersson – som inträtt i klostret. Det har föreslagits att denna R skulle vara identisk med helgonet (Linderholm), något som dock är svårt att förena med uppgiften om R som dotter till Halsten.

Ragnhildsminnet i Södertälje fick ett nytt uppsving i och med publiceringen av Johannes Vastovius Vitis aquilonia 1623, vilket ledde till att stadens sigill omtolkades såsom föreställande R. Södertälje kyrka, möjligen tidigare en Olofskyrka (Olofsson), kom senast under denna tid att erhålla benämningen S:ta Ragnhilds kyrka. I Söderköping möter benämningen S:ta Ragnhilds källa 1642. Namnet torde ha föranletts av det medeltida "Ragnhildadiket", möjligen med Vitis aquilonia som avlägsen inspirationskälla. I övrigt har den ingenting med den medeltida Ragnhildskulten att skaffa.

Medeltida bildframställningar återger R som krönt pilgrim; 1400-talsmålningar av R finns i Enångers, Börje och Viksta kyrkor.