Ramel, släkt

Ramel, pommersk släkt, som anses härstamma från bl a medeltida riddare, under senare hälften av 1200-talet med sådana namnformer som Romele, Romole och Romelo.

Henrik R (d 1610) kom 1581 till Danmark, där han 1583 blev chef för det tyska kansliet och hovmästare för sedermera Kristian IV, 1584 naturaliserades som dansk adelsman och bytte till sig Bäckaskog i Kiaby, Skåne, samt 1596 blev riksråd.

Hans son riksrådet Henrik R:s (1601–53) son Offue R (1637–85) naturaliserades, sedan Skåne blivit svenskt, som sv adelsman 1664 men uppträdde oppositionellt på ständer mötet i Kristianstad 1673 och gick 1677 under kriget i dansk tjänst och blev generalkrigskommissarie i Kristianstad och 1678 amtman i Helsingborg. Han dömdes därför i sin frånvaro till halshuggning liksom fyra andra skånska adelsmän, och Bäckaskog konfiskerades. Efter freden 1679 utnyttjade R inte amnestin utan stannade i Danmark, där han fick titeln etatsråd.

Hans bror v landsdomaren Hans R (1641–1711) förblev lojal mot Sverige och ärvde de skånska godsen Löberöd i Hammarlunda och Viderup i Gårdstånga efter fadern och Dufeke i Halmstads sn och Sireköpinge i Sireköpinge efter sin faster Sophie varjämte hans hustru Vibeka Lindenov ärvde Maltesholm i Östra Sönnarslöv, Borgeby i Borgeby och Klågerup i Hyby. Han blev därigenom Skånes störste godsägare.

Av dessa egendomar ärvdes Löberöd, Viderup, Sireköpinge och Maltesholm av hans son Malte R (1684–1752), anekdotomspunnen för sin originalitet. I sitt första äktenskap – med fältmarskalken Henrik Horns (bd 19) dotterdotter Hedvig Sofia Skytte – blev han far till Hans R (1724–99). Denne blev ryttmästare 1747 men fick avsked 1754. Han ärvde faderns gods och köpte 1753 de skånska godsen Övedskloster i Öved och Tullesbo i Skartofta. Han blev känd som "alla tiders störste skånske byggherre" (Schwerin, s 197) genom att bygga om åtminstone huvudbyggnaderna på de flesta av sina gods med anlitande av framstående arkitekter (jfr bd 19, s 600). Därjämte anlade R vägar, alléer och trädgårdar samt uppförde kyrkor och tingshus. Jordbruket förkovrade han genom dikningar och nyodlingar, så att avkastningen ökade med flera hundra procent. 1762 fick R överstes karaktär på grund av sitt befrämjande av lanthushållningen, och 1770 upphöjde Adolf Fredrik honom i friherrligt stånd, men friherrebrevet utfärdades först av Gustav III 1771. Han var också livligt verksam på riksdagarna. Särskilt har observerats att R 1779 – enligt Fersen på kungens initiativ – genom ett memorial aktualiserade Anders Chydenius' (bd 8) förslag om religionsfrihet för invandrare, vilket ledde till 1781 års religionsfrihetslag.

Av de ovannämnda godsen gjordes Övedskloster 1766 till fideikommiss för hans äldste son i äktenskapet med den 1743 avrättade generalen Charles Emil Lewenhaupts (bd 22) dotter Amalia Beata. Denne son var Malte R (1747–1824). Han blev tf v kommissionssekreterare vid sv beskickningen i London 1767 och var kommissionssekreterare i Paris 1770–76 och sv minister i Spanien 1779–80, blev hovkansler 1781 och var riksråd 1786–89. R:s "kunnighet och diplomatiska takt prisas av samtiden, men han ägde ej den viljestyrka som fordrades för att gentemot konungen hävda och genomdriva en egen mening" (Almén, s 78). Det har ansetts att han accepterade riksrådsutnämningen "endast för att uppfylla sin faders önskan" och lämnade rådet "med innerligaste glädje" (Schröderheim). Sedan Gustaf Mauritz Armfelt (bd 2) 1794 som ett led i Reuterholms förföljelse uteslutits ur SA, blev R hans efterträdare 1797, sedan Gustav IV Adolf blivit myndig, och han blev serafimerriddare 1798 och guvernör för kronprinsen Gustav (bd 19, s 324) 1803. Vid sin död var han det sista kvarlevande f d riksrådet. R har skildrats som "mycket mild, tystlåten och stor hovman men svag till själ som kropp" (F A v Fersen, 5, s 18) och "rättskaffens, god och förträfflig på alla sätt" men "så rädd att kompromettera sig att han sällan yttrar en åsikt", ehuru han aldrig kunde "förmås att säga något annat än vad han tänker" (H E Charlotta, 7, s 256). I hög grad likartad i fråga om de positiva omdömena är Erik Gustaf Geijers (bd 17) utförliga karakteristik, då han 1826 efterträdde R i SA, ehuru han ej kunde låta bli att erinra om hur dennes nedsättande omdöme om honom 1803 sporrat honom till hans av SA prisbelönta äreminne över Sten Sture dä. – Brev till R finns i Kanslitjänstemäns brev och mottagna skriv:er, vol 113, RA, och från Gustav IV Adolf i bunten "Holstein I", i Sjöholmsarkivets autografsaml, RA (tr av Ahnfelt).

En av R:s brorsöner blev i äktenskap med generallöjtnanten Hugo Wilhelm Hamiltons (bd 18, s 87) sondotter Wiwika Augusta farfar till landshövdingen och utrikesministern Gustaf Fredrik Troil R (se nedan), vilken fått sitt mellannamn som dotterson till landshövdingen Samuel von Troil. Fredrik R var i äktenskap med ministern Hans Henrik von Essens (bd 14, s 565) dotter Ida far till häradshövdingen i Fryksdal Hans Fredrik Gustaf Troil R (1903–79) och till ambassadören i Centralamerika Henrik Egbert Troil R (1915–89).

En av Fredrik R:s farbröder blev i äktenskap med Charlotta Wachtmeister far till godsägaren Malte R (1866–1933) på det färderneärvda Viderup (jfr ovan). Denne drev sitt jordbruk med högt uppdriven vete- och sockerbetsodling, framstående låglandsbesättning och alla det intensiva lantbrukets kännetecken och blev tidigt en av det skånska jordbrukets främsta män. Han blev 1908 LLA och ledamot av kommittén angående villkoren för anslag till Sveriges utsädesförening samt var från 1911 VD i Örtofta sockerfabrik, 1911–14 ordförande i egnahemskommittén, 1918–26 v ordförande i Malmöhus läns hushållningssällskap, 1920–21 ledamot av Ekonomiska rådet för kristidsutvecklingen, 1925–32 ordförande i styrelsen för Alnarps lanbruks-och mejeriinstitut och 1932–33 ordförande i Skånska hypoteksföreningens styrelse. Son till honom i hans äktenskap med skulptören Alfred Nyströms dotter Elsa är f d VD i Nobelstiftelsen Stig R (f 1927).

Malte och Fredrik R:s farfars äldre bror blev i äktenskap med Fritz v Dardels (bd 10) syster Augusta far till Charles Emil R (1851–1920), som blev legationsråd i London 1898 och var minister i Konstantinopel 1905–06.

Äldre halvbror till honom – född i faderns första äktenskap med dennes farbrors dotterdotter Ebba De la Gardie – var fideikommissarien Otto Axel Povel R (1833–1900) på Övedskloster. Otto R deltog i de sista ståndsriksdagarna och var riksdagsman i FK 1874–89. I äktenskap med den danske politikern Carl Frederik Blixen Fineckes dotter Charlotte blev han far till bl a Otto Malte Fredrik R (1872–1961). Denne Otto R var 1924–27 den siste översten för Skånska husarregementet.

Otto R d y:s äldre bror fideikommissarien Hans Otto Carl R (1867–1957) på Övedskloster befordrades till ryttmästare 1906 men tog avsked 1907. Hans R blev hovjägmästare 1902, l:e hovjägmästare 1921 och överhovstallmästare 1932, var landstingsman 1902–26, riksdagsman i FK 1918 och ordförande i Malmöhus läns hushållningssällskap 1927–38 samt i Skånska hypoteksföreningens styrelse 1934–43. Söner till honom i hans äktenskap med generallöjtnanten Claes Arvid Bror Cederströms (bd 8, s 113) dotter Fanny var hovjägmästaren Otto Bror R (1896–1983) och kommendören Bror Fredrik Carl R (1900–67).

En halvbror till Otto R d ä och helbror till Charles Emil R blev i äktenskap med generallöjtnanten och statsrådet Gustaf Peyrons (s 279) dotter Elisabeth far till envoyén och ceremonimästaren Ove Gustaf Wilhelm R (1887–1980). Ove R gifte sig med sin morbror konsul Claes Peyrons (s 280) dotter Yvonne och var med henne far till professorn i toxikologisk genetik Claes R (f 1925).

En helbror till Charles Emil R och till Ove R:s far blev i äktenskap med statsministern Carl Johan Thyselius' dotter Augusta Louise Ulrika farfar till kompositören och författaren Povel R (f 1922).