Palmstierna (Palmstjerna), släkt

Palmstierna (Palmstjerna), släkt, härstammande från kh Magnus Petri (d 1614; bd 24) i Stigtomta, Söd, vars fyra söner kallade sig Schillerus efter faderns boställe Skillra. Bland dem var Carolus Schillerus (d 1655), som studerade i Wittenberg från 1608, i Rostock från 1610 och i Uppsala från omkring 1614 samt blev kh i Åker, Söd, 1620, prost 1624 och kh i Flöda, Söd, 1636. Dennes son sekreteraren i Svea hovrätt Samuel Schiller (1618-65) adlades 1651 med namnet Schillerjeldt, blev s å assessor och var från 1660 riddarhussekreterare. Denna släktgren dog ut redan 1695 med hans söner. Carolus Schillerus' brorson Magnus Schiller (1614—71) blev 1649 riddarhussekreterarens adjutant och innehade 1655—57 den nyinrättade tjänsten som riddarhusfiskal. Från 1655 till sin död var han också assessor i Svea hovrätt.

Dennes son kommissarien i kammarrevisionen Magnus Schiller (1666—1716) blev, sedan han med brev, som numera visat sig vara förfalskade, styrkt härstamning från medeltida personer med namnet Kule, adlad med namnet P 1692. Senare blev han assessor i Göta hovrätt 1700 och lagman i Skåne och Blekinge 1707. Bland P:s gods märks framför allt säteriet Sonstorp i Hällestad, Og, som han köpt 1699.

Hans son riksrådet Nils P (P 1) blev friherre 1747. I äktenskap med en dotter till riksrådet Swen Lagerberg (bd 22) var han far till Sven Palmstjerna (1756-1828). Denne blev sårad flera gånger 1789 och 1790 under kriget i Finland, befordrades till överstelöjtnant och kommendant på Dänholmen vid Stralsund 1807 och blev tillfångatagen vid fransmännens överrumpling av Dänholmen så. Efter sin återkomst från fångenskapen i Longwy i Frankrike 1810 blev Palmstjerna bataljonschef vid Gotlands allmänna beväring 1811 och vid Gotlands nationalbeväring 1812. 1815 fick han överstes nhov.

Hans äldre bror blev far till generallöjtnanten och ministern Nils Fredric Palmstjerna (P 2) och till statsrådet Carl Otto Palmstjerna (P 3).

Den sistnämndes son Henric Magnus Alexander P (1821—85) var överste och sekundchef för Livregementets grenadjärer 1868—81 samt ledamot av Södermanlands landsting 1863-83 och av FK 1867—68 och 1881—85. 1865 köpte Henric P Skenas i Västra Vingåker, Söd.

Henric P:s bror Carl Fredrik Herman P (1823—96) befordrades i UD till kabinettssekreterare 1859, blev ministerresident i Haag 1864, var envoyé i Konstantinopel 1865 — 68 och ledamot av Sthlms stadsfullmäktige 1880—93 samt blev överceremonimästare och introduktör för främmande sändebud 1883. I stadsfullmäktige gjorde sig Carl Fredrik P känd som en enveten sparsamhetsivrare. Han medverkade bl a till "brännvinskungen" L O Smitts utomparlamentariska sparsamhetsdemonstration 1884. Efter sin fars efterlämnade memoarer (E 5035, RA) publicerade han med åtskilliga förkortningar och uteslutningar Berättelser ur friherre Carl Otto P:s lefnad (1880). Hans egen berättelse från den danska krisen 1863—64 trycktes i HT 1947. I äktenskap med en dotterdotter till hovjuveleraren Michael Benedicks (bd 3) blev han far till Agnes Selma Marie-Louise Ingelman, f P (bd 20, s 9) och till statsrådet Erik Kule P (P 5).

Den sistnämndes son Bo Carl-Fredrik Kule P (1903—93) blev fil kand i Uppsala 1926, var 1929—30 en av delegaterna i Moskva för Kommittén för gemensam nordisk utforskning av ryska arkiv, blev fil lic i Sthlm 1930 och fil dr på avhandlingen Sverige, Ryssland o England 1833-55 (1932). Carl-Fredrik P tjänstgjorde 1932—51 i RA, där han blev eo arkivarie 1944, och var marinstabens sjöhistoriska avdelnings arkivarie 1934 — 37, försvarsstabens krigshistoriska avdelnings arkivarie 1937—51, handsekreterare hos kungen 1951—75 och dennes bibliotekarie 1951—80. Bland hans talrika senare skrifter märks A short history of Sweden (tills med R Svanström, 1934), Östeuropa från turkväldets höjdpunkt till Rysslands maktuppsving (tills med T Söderberg, Bonniers ill världshist, 5, 1937), Carl XII:s död (tills med A Sandklef m fl, 1940), De tyska stormakterna o Östeuropa 1700—1815 (Bonniers ill världshist, 6, 1944), Oscar I (tills med A Söderhjelm, 1944) samt memoarverken Stormig idyll (1971), Bränn dessa brev. Människor - miljöer 1921—45 (1973) o Fjädern i min hand. Minnen 1945-73 (1976). P utgav också utdrag ur sin syster Margareta P de Seynes' (1905 — 42) brev under titeln Lågande längtan bara ... (1945, senare uppl 1946, 1947, 1951, 1956 o 1969), översättningar av Napoleons gemål Marie-Louises brev till sin make 1813—15 under titeln Mon cher ami (1955) samt Goethe-översättningarna Väst-östlig divan (1959) o Idé o kärlek (1967). Han var gift med hovmarskalken Elisabeth P, f Tham (f 1917).

Äldre bror till Carl-Fredrik P var överläkaren vid Gävle lasaretts kvinnoklinik Edvard Erik Kule P (1900—83). Kule P:s skriftställarskap omfattar bl a arbeten i ob- stetrik-gynekologi, kirurgi och radiologi samt artiklar i dagspressen i medicinvetenskapliga och socialmedicinska frågor. Han var far till docenten Hans Allan Kule P ( P 6) och till scenografen, skulptören och keramikern Gunilla P-Weiss (f 1928), som var gift med konstnären Peter Weiss (1916—82).

Bror till Henric och Carl Fredrik Herman P var statsrådet Nils Axel Hjalmar P (P 4). Hjalmar P var far till Eleonora (Ellen) Wilhelmina P (1869—1941), gift 1896—1911 med majoren friherre Samuel Henrik Fabian Lilliecreutz. Hon var 1910—11 ordf i Jönköpings lokalförening för kvinnans politiska rösträtt. 1915 deltog hon i Haag i bildandet av Internationella kvinnokommittén för varaktig fred (från 1919 Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet), i vars sv sektion hon var sekreterare 1915—19. P var också 1919—22 den första ordföranden i föreningen Rädda barnen, till vars bildande hon varit en av initiativtagarna. Hon var även ordförande 1928—39. Här lade hon ner ett mycket stort arbete på att hjälpa de nödlidande barnen efter första världskriget. Hennes brorson Nils-Fredrik Claes P (1919—90) blev överste för Svea flygflottilj 1963 och generalmajor 1970 samt var chef för Militärhögskolan 1976-84. Nils-Fredrik P var expert i 1960 och 1962 års försvarskommittéer och i 1966 års försvarsutredning. Från 1952 var han led av styr för järnmanufakturföretaget HDF-bolagen i Halmstad där han kort före sin död utsågs till styrelsens ordförande. Hans farbror Nils Otto P (1871—1943) blev kapten 1905 och VD i Östra Skånes järnvägsab 1908 och i Östra Skånes nya järnvägsab 1929. Otto P var den drivande kraften vid tillkomsten av Kristianstads idrottsplats, som invigdes 1917, och var ordf i Idrottsföreningen Kamraterna i Kristianstad 1919—26 och i Skånes idrottsförbund 1925—33 samt ledamot av Riksidrottsförbundets överstyrelse 1928-34. 1917 och 1918 var han landstingsman. Hans son Carl Otto P (1900—66) ärvde 1933 Maltesholm i Östra Sönnarslöv, Krist, efter sin morbror Jacob De la Gardie och blev ryttmästare 1935 och hovjägmästare 1941. Carl P blev i äktenskap med en dotterdotter till bankdirektör A O Wallenberg far till bankdirektör Jacob P (f 1934).