Nordenflycht, släkt

Nordenflycht, släkt, enligt obestyrkt uppgift (X 18) härstammande från en handelsman i Västerås vid namn Johan Larsson; av de båda personer med detta namn, som i mitten av 1600-talet kunnat beläggas i denna stad, blev den ene (d 1661, 61 år gammal) rådman 1637, och han var riksdagsman 1649; det förefaller sannolikt, att det var han – och inte hans mera obemärkte namne – som hade råd att finansiera sin sons studier. Johan Larsson uppges nämligen ha varit far till Andreas Arosius (1638–1716), vilken torde vara identisk med den "Andreas Johannis Arosiensis Wesm" som inskrevs vid UU 1658. Arosius uppgav 1679 (K 522), att han efter åtta års juridiska studier i Uppsala rest genom Tyskland och Holland med den förmögne köpmannen Jacob Reenstiernas söner som disciplar och därefter i elva år arbetat i Norrköping för Reenstierna, bl a vid dennes "processers drivande". Fyra brev till Reenstierna från åren 1675–76 vittnar om att även Andreas' bror Johan Arosius (f 1652; d efter 1683) var anställd hos denne. Johan Arosius blev senast 1681 sekreterare hos riksrådet Ebbe Ulfeldt. Andreas Arosius blev rådman i Norrköping 1680, syndicus – snart kallad stadssekreterare – 1682 och preses i kämnärsrätten 1703. Han var far till lanträntmästaren Jacob Nordbohm (1685–1764) i Umeå.

Den sistnämndes äldre bror kamreraren vid kammarkollegiets första avräkningskontor Anders Nordbohm (f 1675 enl Harbo begnbok 1735; d 1734) adlades 1727 med namnet N. Han var far till Hedvig Charlotta N (se nedan), gift med amiralitetspastorn och skalden Jacob Fabricius (bd 14). En annan dotter blev gift med Christian Herkepæus (bd 18, s 673), som i ett tidigare äktenskap blev svärfar till deras bror kanslirådet Carl N (1703–66), vars resedagböcker från Danmark, Tyskland, Holland, England, Flandern och Frankrike 1725–27 förvaras i Västerviks gymnasium (mikrofilm i RA). I ett senare äktenskap blev denna dotter mormor till statsrådet Gustaf Fredric Åkerhielm. Släkten N utdog i Sverige på svärdssidan 1830 med en son till Carl N och på spinnsidan 1844 med denne sons dotter.

Utrikes fortlever släkten genom ättlingar till Carl och Hedvig Charlotta N:s bror Anders N (1710–62), som trots ingifte i den förmögna släkten Lohe (bd 24) kom på obestånd och lämnade landet 1740; en uppgift (Åkerstein), att han senare skulle ha blivit oberbergdirector i Kurland, förefaller dubiös, eftersom Kurland är ett slättland. En av hans söner blev stamfar för en sydamerikansk släktgren. Ättlingar till en annan son fick 1856 preussisk friherrlig värdighet och levde ännu 1963 i Västtyskland.